Jag tvångs/hetsäter, vad ska jag göra?

det finns något som heter ao.. typ som aa fast för hetsätare

Problemet sitter egentligen i huvudet/tankarna och inte i maten. Du måste gå till botten med varöfr du äter som du gör - och jag tycker du ska söka hjälp i form av terapi för att få bukt med det. Jag hetsåt o kräktes från 13 års ålder till 35 års ålder. Idag är jag så gott som frisk ( 38 år nu) tack vare terapi.

Jag är bulimiker, hetsätare och överviktig.
Det är psykiskt så klart, det vet du. Och det handlar om rutiner.

Du kanske saknar något i ditt liv, och snälla du...Prata med din partner! Han kan hjälpa dig, prata om det. Håll det inte hemligt.

Om det är något, så skicka ett mejl, jag har flera tips sen jag gick i KBT för min ätstörning.

Lycka till

Hej TS.

Har ungefär samma tendenser. Viktväktarna utlöste min hetsätning. Alltså, jag menar inte att skylla på VV, men det var först när jag på allvar började med en diet som jag tappade kontrollen. I början gick det jättebra, sedan började jag liksom du bara trycka i mig sötsaker, helt okontrollerat. Ibland kunde jag tycka in så många mashmellows i munnen att jag nästan kvävdes!

Efter ett par år fick jag efter en del kontakt med vårdcentralen remiss till en särskild enhet för överviktiga. Där har man nu tagit handen ifrån mig eftersom mitt beteende är mer av ätstörnings/beroende-karaktär. Men man har ingen hjälp att erbjuda istället!

Ibland önskar jag att jag hade varit anorektiker. Missförstå mig inte, jag förstår att de har ett rent helvete! Men det är åtminstone klassat som ett sjukdomstillstånd och inte bara stämplat som dålig karaktär.

Det är sjukt. Jag äter upp barnens godis. Jag smyger när ingen ser. Kastar i mig på ett sätt så att det är farligt för mig. Lovar mig själv att det är sista gången, varje gång, varje dag. Men sedan börjar allt om igen.

Är så trött på att leva så här. Nu är mitt nästa steg att kontakta socialtjänsten för att se om jag kan få möjlighet att komma till ett behandlingshem. Där arbetar man framförallt med det psykiska måendet och förstår att godiset är en drog man självmedicinerar med. Men, någon måste ju betala för detta och den möjligheten har jag inte själv. Så där hoppas jag på socialtjänsten.

Vet precis hur du menar när du säger att du tappar verklighetsuppfattningen. Jag upplever det som att någon pluggar ur mig och sedan äter jag bara. När jag ätit upp, inte när jag är "mätt", för den känslan finns inte, så är det som att jag kommer till sans och då kommer ångern över vad jag gjort.. igen.

Skönt att höra att man inte är helt ensam iallafall.

Här har ni en till! Jag är dock gravt överviktig och hetsäter, äter i smyg.... har en historia som buimiker som sedan övergick i hetsätning när jag inte hade möjlighet att dölja att jag kräktes upp det jag åt.

Jag tror mycket på gruppterapi men det finns inte att tillgå någonstans... jag har lyckats gå ner mycket i vikt på egen hand, men tyvärr gått upp pga smygätningen och känsloätning. Äter för att fira, för att jag är ledsen, alltid finns det en bra anledning. Och varje gång ångrar jag mig och tänker att det är sista gången...

Tack snälla ni för era uppriktiga och fina svar och råd!

Anonym (been there): AO låter intressant, ska kolla upp nån sån typ av grupp/terapigrupp.

Ninnie Toki: Jag skäms så himla mycket över mig själv, det är därför jag inte berättar för min sambo hur illa det faktiskt är. Ingen vet. Fast jag vet att en kompis har samma problem. Hon pratade om det en gång när hon var skitfull, sen har vi inte pratat så detaljerat om det. Jag har nämnt detta problem för länge sen för min sambo men jag gjorde ingen stor grej av det och vi skojade lite om det, men nu är jag ju mycket sämre.

Anonym (Oxå): Det är skrämmande vad jag känner igen mig i din "historia". Jag tror att mina "ätstörningstendenser" utlöstes av VV när jag blev normalviktig 2004, för jag minns att jag styrde mig själv med järnhand, jag var otroligt dicsiplinerad, jag föll aldrig för nån frestelse, det var sjukligt. Jag var enormt viktfixerad i flera år, det var nog det som gjorde att jag lyckades hålla vikten tills graviditeten...jag minns att jag undvek att gå på kalas för att slippa säga nej till godsaker, för att jag visste att jag hade så lätt att falla för frestelsen. Och jag undvek att släppa loss, partaja,för att inte få i mig för många points genom alkoholen. Helt sjukt.

Jag får ångest efter att jag hetsätit, och det där med mättnadskänsla...den vet jag att jag kan få om jag är just disciplinerad och har "krympt" magsäcken en tid. Men jag skulle lätt kunna äta två pizzor på raken utan att blinka!

KBT

Det handlar om att lära sig VARFÖR man äter som man gör, inget annat.

Lycka till!  :))

Vet att det kan ligga psykiska problem bakom hetsätning ofta. Men för mig var det inte så, jag åt & åt för att jag konstant var godissugen eller inbillade mig det. Fick tipset är äta enligt LOWCARB dvs inga kolhydrater(socker). det har fungerat för mig, är mätt på ett annat sätt idag & blir aldrig sugen.

Många har problem med kolhydrater pga det triggar suget att äta, äta & ÄTA!!!

Så var det för mig iallafall.

Jag har också ätit enligt det och det fungerade, gick snabbt ner 25kg i kombination med ökad motion. Tyvärr känns det som om jag är i ett ekorrhjul. Är trött pga utebliven sömn, vilket får mig att söka efter ännu mer sockerkickar som leder till hetsätning.

HUR kommer man ur det? Vi har nästan aldrig onyttigheter hemma eftersom även min sambo har liknande problem, men då kan jag bli så desperat att jag rör ihop något bakverk, gör varm choklad, ja det händer till och med att man snor av barnens lördagsgodis.

Jag har också varit där. För mig var det önskan att gå ned i vikt i kombination med förbud/sträng diet som utlöser "attackerna". På något vis är det som om jag tappar hämningarna totalt om jag bara frångår "reglerna" i dieten litegrann. 

Jag är nästan helt fri från det nu. Jag fick hjälp av boken "sluta hetsäta" http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127092054, även om allt i den inte var applicerbart på mig. 

Om jag ska försöka se vad som hjälpte mig är det

- tilltåta sig äta allt, i lagoma mängder. Utom pizza, det är det enda som inte funkar för mig. 
- Aldrig bli vrålhungrig, utan äta frukost - (fruktmellis) - lunch - fruktmellis - middag - kvällsfil. Men små portioner.
- Aldrig äta sig proppmätt - känslan av att bliproppmätt utlöser ofta en hetsätningsattack.
- Ha ett nödförråd med godis hemma - typ 1 bit godis, en plopp e dyl i 20 gr storlek - det kan få suget att släppa, men är så pass lite att det inte utlöser en attack
- Motion regelbundet (jogga, rask promenad eller cykla) gör under för välbefinnandet

Det jag fick på köpet med ovanstående "regler" var att jag gick ned till en hälsosam normalvikt, eg utan att känna att  jag "bantat". 
 

Har också haft bulimi i flera år, och det startade när jag var medlem i VV men det var inte det som utlöste det utan det var skuld, press och att jag höll på att bli hjärntvättad av Herbalifemedlemmar. Behandlingshem är svårt att komma in på, på den tiden var det tvunget att gå via slutna psyk vilket jag försökte ta mig in på via att skära mig själv men det finns för lite platser, min sjukdomsinsikt var för stor etc etc. Om man vet om att man behövde hjälp och bad om den var man tydligen inte tillräckligt sjuk. Nu tror jag att det finns mer vägar att gå, jag fick verktygen som hjälpte mig tillfriskna av en homeopat - och då egentligen bara som en mycket uppskattad samtalspartner och terapeut (jag anser homeopati är humbug), men att hitta en människa att prata med som GER dig energi att fortsätta kämpa. Det tar lång tid att komma ur och jag måste fortfarande tänka på att leva lagom, det är så lätt att ge sig iväg i extrema lägen och gå loss så fort det är kalas eller någon storhelg. Det tar lång tid att lära sig att tycka att man är tillräckligt ok att behandla sig själv snällt och att mat kan vara en njutning och något kroppen behöver och att det inte är vare sig belöningar eller straff. Hjärnan är kraftfull och när väl signalen för hetsätning slår till så är det snudd på omöjligt att komma ur den. Rutiner är som många ovan sagt jätteviktigt när man tar sig ur det. Man mår bra av rutiner och det är lite som att leva som en nykter alkoholist kan jag tänka fast man kan ju inte undgå att konfronteras med mat.
Hitta någon som kan hjälpa dig att komma till insikt om att du är värd att bli behandlad snällt av dig själv, inte vara så hård mot dig själv, inte tortera vare sig din kropp eller ditt sinne. Du är värd att må bra, att äta bra och att få känna harmoni. Vägen dit är lång, bered dig på två steg fram och ett tillbaka men för varje gång så ramlar du inte lika djupt. Då är du på rätt väg. Lycka till och jag tror på dig!!!

Tack snälla ni för att ni tar er tid att dela med er av era erfarenheter och historier.

Jag har oftast aldrig godsaker hemma för då kan jag inte låta bli att nalla, men när det finns (om man t ex haft gäster och det blivit över) då hetsäter jag.

Och måltids-rutiner har jag alltid haft, och det är viktigt då jag har barn, men det hjälper inte, har kommit på att dessa ät-attacker främst kommer då jag får ångest-attacker, jag tror väl att ätandet ska döva ångesten...

Jag känner igen det där du sa, Anonym(Sepia), att om jag frångår "reglerna" i en diet så falerar det totalt!

Jag vet inte vem jag ska prata med, jag skäms, och mitt problem känns inte tillräckligt stort för att ta upp, fast jag vet att detta kan leda till ännu värre depression om jag inte gör nåt åt det NU. Sen inbillar jag mig att många faktiskt inte kan sätta sig in i detta på riktigt, jag behöver prata med en terapeut som tar mig på allvar.

Men främst av allt är jag så himla rädd att min ät-ångest ska bero på att jag inte trivs med mitt liv, att något fattas. För det borde ju inte vara så, men jag är ju inte lycklig, dte vet jag.

jag har haft bulimi i 10 år, känner igen dedär att såfort man fått chans har man hetsätit.
många förhållande ja haft har tagit slut just pga detta :(

tycker absolut att du ska söka hjälp iallafall!
för det handlar inte om att du "bara ska gå ner..." för just så har ja varit o även när ja varit riktigt underviktig har det aldrig varit nog. det är aldrig nog förrän man ligger i kistan.
även om du nu kanske "behöver" gå ner i vikt så behöver du börja med att ta tag i ditt förhållande till maten som får dig att må dåligt.

önskar dig all lycka!

Återigen, tack för era engagerade svar, idag har jag försökt att ta det lite lugnt, jag har en benägenhet att stressa mycket, och det har hjälpt, jag har försökt att äta lite, långsamt och ofta och försökt att "känna", smaka på maten ordentligt.

Jag surfade runt på internet och kollade efter KBT-terapeuter i min närhet men det är så dyrt!

Jag förstår att du har betänkligheter angående priset men du får nog förlika dig med att det är värt det. Du är värd att få ditt liv tillbaka och det är den absolut bästa investeringen du kan göra - investera i ditt eget välbefinnande för allt bygger på det; alla relationer till mannen, familjen, jobbet - ALLT. Du är värd att få må bra!!!! Men var kräsen, du måste känna att du har förtroende för terapeuten du väljer annars är det bortkastade pengar. Så kavla upp ärmarna och börja ta stegen & besluten mot att bli frisk för ingen kan göra det åt dig, andra kan bara stötta. Vi tror på dig och stöttar dig.

käkar som en idiot! jag har gjort en gastric by pas och är idag normalviktig.det är mitt livs bästa beslut att jag gjorde operationen för nu KAN jag inte äta på samma sätt.

dock hetsäter jag studtals ändå och ibland kräks jag som ett djur..

operationen kan ändra hur jag ser ut men inte hur jag beteer mig.jag mår också dåligt av hur jag äter och jag vet att jag förstör för mig själv.funderar på GI hemma .