• banansmoothie

    Jag vill inte att min son ska umgås med dagisbarn!

    Jag har en underbar liten kille på två år som jag är hemma med på heltid. Vi har inga planer på dagisstart ännu på länge, men förmodligen kommer han att gå några timmar i veckan när han blir 3,5 bara för att komma in i barngrupp och så innan skolstart. 

    Häromdagen var vi dock ute i parken och han började leka med ett annat barn. Denna lilla söta 3-åring hade dock ett väldigt mystiskt beteende. Hon sa saker som en 3-åring normalt inte skulle säga, retades (nananana-na) och talade nedlåtande till min son och hans jämnåriga kompis (inte heller dagisbarn). Hon kastade stenar, knuffades i rustshkanan och betedde sig på ett sett som jag verkligen inte vill att min son ska ta efter! De hade jättekul, men jag vill inte att min son ska knuffas i kanorna, retas eller kasta sten (och heller inte bli utsatt för detta, såklart).

    Jag har pratat med andra mammor till hemmabarn som har märkt samma tendens och beteende hos dagisbarn. Personligen har jag inte direkt stött på dagisbarn förut, utan vi brukar bara leka med andra hemmabarn. Men de få jag har träffat (som dock har varit yngre) har lite samma beteende, de slåss och knuffas och verkar inte alls ha lärt sig att det är fel.

    Hur känner ni andra hemmaföräldrar om det här? Har ni märkt ett annorlunda beteende hos dagisbarn jämte hemmabarn? Hur känner ni om eventuell senare dagisstart, eller att era barn ska umgås med dessa "härdade" barn i skolan sedan? Jag måste erkänna att tanken skrämmer mig oerhört.

  • Svar på tråden Jag vill inte att min son ska umgås med dagisbarn!
  • SaramedM

    nej aldrig faktiskt, inte under den 3,5 år jag var hemma
    Inte heller förändrades M av att börja förskolan

    Menar du att du på allvar tror att alla förskolebarn beteer sig så och att hemmabarn aldrig skulle göra det?
    Vad är det för vi och dom menatlitet du lär ditt barn då?

  • Septemberknodd

    Tänk på att du inte kan skydda ditt barn från andra barn hur länge som helst, eftersom vi har skolplikt i detta land. Det kan vara idé att låta barnen lära sig att förhandla, att man inte alltid får sin vilja igenom, att det finns olika sätt att hantera konflikter, att alla männiksor är olika men lika mycket värda....allt detta lär man sig den hårda vägen genom livet - även på dagis och framförallt i skolan. Man testar sig fram och ser vad som är accepterat och gångbart. Det är upp till alla oss vuxna runt omkring barnen att lära dem vad som är rätt och fel, och vi kan inte ha dem i skyddade miljöer. Det lär dem ingenting.


    mamma till vackra Tea -06 (ds) & underbara Anna-Klara -08
  • SaramedM

    om nått som har jag ev upplevt att förskolebarn är bättre på att vänta på sin tur än vad M och andra hemmabarn var

  • goabarn77

    Den tolkning du gör låter jättekonstig. Barn är olika.

  • banansmoothie
    SaramedM skrev 2010-07-31 23:05:59 följande:
    nej aldrig faktiskt, inte under den 3,5 år jag var hemma
    Inte heller förändrades M av att börja förskolan

    Menar du att du på allvar tror att alla förskolebarn beteer sig så och att hemmabarn aldrig skulle göra det?
    Vad är det för vi och dom menatlitet du lär ditt barn då?
    Jag har ju inte behövt lära honom någon "vi och dom"-mentalitet då vi nästan aldrig stöter på dagisbarn. Jag blev allvarligt chockad över hur barn beter sig här (i Sverige) och hur stor skillnaden är mellan de barnen jag normalt träffar och de barn som jag träffat här som går på dagis. Men M är ju lite annorlunda så dagis kanske inte påverkar henne på samma sätt, i positiv bemärkning.
  • banansmoothie
    Septemberknodd skrev 2010-07-31 23:07:49 följande:

    Tänk på att du inte kan skydda ditt barn från andra barn hur länge som helst, eftersom vi har skolplikt i detta land. Det kan vara idé att låta barnen lära sig att förhandla, att man inte alltid får sin vilja igenom, att det finns olika sätt att hantera konflikter, att alla männiksor är olika men lika mycket värda....allt detta lär man sig den hårda vägen genom livet - även på dagis och framförallt i skolan. Man testar sig fram och ser vad som är accepterat och gångbart. Det är upp till alla oss vuxna runt omkring barnen att lära dem vad som är rätt och fel, och vi kan inte ha dem i skyddade miljöer. Det lär dem ingenting.


    Ja men jag vill inte att mitt barn ska stampa sig fram utan tanke på andra! De här barnen förhandlar inte (det måste min son göra med sina kompisar hemma, det är det JAG och de andra föräldrarna lär ut), dessa barn tränger sig, knuffas, på ett sätt som inte kan vara normalt. 

    Självklart måste barn testa. Det är då man går in som förälder och förklarar vad som är rätt och fel. Och det verkar inte som att dagisfröknarna gör det (från vad jag har sett i parker osv) på samma sätt, så de lär sig ju att det lönar sig att bete sig "fult".
  • Shorona

    Jag vet bara ett barn som beter sig så men det är knappast pga dagis. Har annars inte sett andra bete sig så. Min son är dagisbarn och varken han eller hans kamrater håller på så. Tvärtom leker dom väldigt bra och är duktiga på att respektera varandra, vänta på sin tur etc. Tror snarare att det var barnets personlighet och inte det faktum att det är ett dagisbarn.

  • Mård

    Visst låter det som lite vi/ dom tänkande. Men helt ute och cyklar tycker jag inte att du är.

    Har under vissa perioder varit besviken på dagis. Det finns tyvärr inte många bra saker hon har lärt sig där. bra saker lär dottern sig hemma, dåliga saker lär hon sig på dagis och testar dom sen hema. Jag kan känna att jag tycker att dagis personalen blivit lite hemma blid. Typ att det skulle vara normalt, ok och att alla barn puttas och slåss lite. Men så är det inte i min värld kanske jag är känslig. Vissa grejer jag ser på dagis har gjort mig väldigt trött. Tycker ibland att personalen har alldeles för mycket förståelse för dom som beter sig illa.  Tycker att dom som beter sig illa inte häller får tydliga signaler från personalen. Tycker ofta att personalen gott kan skälla lite mer. Typ ha mindre tålamod.

  • banansmoothie
    Shorona skrev 2010-07-31 23:17:29 följande:
    Jag vet bara ett barn som beter sig så men det är knappast pga dagis. Har annars inte sett andra bete sig så. Min son är dagisbarn och varken han eller hans kamrater håller på så. Tvärtom leker dom väldigt bra och är duktiga på att respektera varandra, vänta på sin tur etc. Tror snarare att det var barnets personlighet och inte det faktum att det är ett dagisbarn.
    Nej men alltså, det är svårt att förklara. Men det var helt klart ett beteende hon hade lärt sig, från äldre barn framförallt. T.ex. "Du är så liten, du förståååår ju inte" osv. Saker som en 3-åring inte skulle säga naturligt. Hon förstod ju inte vad det som hon sade betydde. Hon sa saker som var aggresiva, fastän hon verkade jätteglad.  
  • banansmoothie
    Mård skrev 2010-07-31 23:18:54 följande:
    Visst låter det som lite vi/ dom tänkande. Men helt ute och cyklar tycker jag inte att du är.

    Har under vissa perioder varit besviken på dagis. Det finns tyvärr inte många bra saker hon har lärt sig där. bra saker lär dottern sig hemma, dåliga saker lär hon sig på dagis och testar dom sen hema. Jag kan känna att jag tycker att dagis personalen blivit lite hemma blid. Typ att det skulle vara normalt, ok och att alla barn puttas och slåss lite. Men så är det inte i min värld kanske jag är känslig. Vissa grejer jag ser på dagis har gjort mig väldigt trött. Tycker ibland att personalen har alldeles för mycket förståelse för dom som beter sig illa.  Tycker att dom som beter sig illa inte häller får tydliga signaler från personalen. Tycker ofta att personalen gott kan skälla lite mer. Typ ha mindre tålamod.
    Det är precis det jag menar. Man har ju sett dagispersonal i parken osv, och de verkar skita fullständigt i om barnen beter sig på ett mindre önskvärt sätt. Det är ju ganska logiskt egentligen, de har ju mycket fler barn per person. Men det känns inte som att jag vill att min son ska lära sig de grejerna. (Och han snappade ju upp hennes beteende direkt.)
Svar på tråden Jag vill inte att min son ska umgås med dagisbarn!