När kärleken tagit slut...
Jag har varit tillsammans med min man i tio år, vi har två barn, tre och fem år gamla. Småbarnsåren har varit tuffa, det har varit lite sömn och lite tid för varandra. Ni har hört den förr, va?
Sista två åren har jag börjat lessna på min man. Han är snäll, gör sin del av hushållsarbetet, är en fantastisk bra pappa. Men... Jag är inte kär längre. Jag är trött på honom, sättet han klär sig, sättet har talar på, hur han skämtar... Jag vill bara vara i fred.
Jag har börjat fundera på skilsmässa, men det skulle dels göra honom förkrossad, dels är det synd om barnen, och dels så raseras hela vårt liv med gemensamma vänner och allt annat vi byggt upp.
Jag försöker bli kär igen, men jag ser bara den här tönten som jag nu inte kan fatta att jag en gång föll för. Vad såg jag hos honom då? Hur ska jag kunna hitta tillbaka till det? Är det kört?
Någon som känner igen sig? Jag känner mig ensammast i hela världen och kan inte tala med någon om det här.