Känner igen mig. Vi står nu inför en skilsmässa efter 14 års äktenskap. Vi har 3 barn mellan 2 - 15 år. Livet är just nu piss. Behöver råd och stöd. Mår så fruktansvärt dåligt, det gör ont i bröstet, det smärtar och jag vet inte vad jag skall ta mig till.
Har egentligen ingen riktig vän att prata med när det gäller hur jag mår just nu. Bara mycket nära (föräldrar). Min mamma sa nåt bra till mig idag som jag skall anamma, för att visa mannen ifråga var jag står. Det är slut med att min nu snart ex make, son 12 år, son 15 år trycker ner mig och skyfflar all skit över på mig.
Hon sa så här till mig att jag skall stålsätta mig och svara: 1. Det är dina ord. 2. Det är vad du säger. 3. Jag lägger mig inte i. 4. Det gör du som du vill. 5. Jag tar inte det nu. 6. Det kan vi ta senare. Detta till mig själv: Jag vet vem jag är, jag är bra, jag är duktig, jag duger, jag är stark .
Min snart ex make har hotat med skilsmässa i flera år, men inte kommit till skott och gjort något själv. Nu var det jag som kom med papperna och bad honom skriva under, vilket han gjorde. Jag är "bad" i allt hemma och fått ta all skit från hela familjen. Det är jag som är den starke vanligtvis och nu är jag inte det längre. Har rasat helt.