Svenska sättet att uppfostra är oehört GRYMT

Vad är ett barn mest rädd för? Vad är deras innersta fruktan? Jo att bli övergiven. Blir ett barn övergivet är det barnet dött...och barnet vet detta. Varje barn har innerst inne en enorm fruktan för att bli just...övergiven.

Och vad går det svenska uppfostringssättet ut på? Jo att hota barnet med att ÖVERGE det. Jag har hört många många föräldrar beklaga sig över föräldrar som slår sina barn eller ger sina barn time out eller kör med liknande straff...samma föräldrar säger sedan till sitt barn "kom nu annars går vi UTAN DIG".

Missuppfatta mig inte nu, jag tycker INTE det är rätt att slå barn och jag tycker att sådan bestraffning är helt fel....MEN jag tycker det är BETYDLIGT VÄRRE med föräldrar som hotar sina barn med att överge dem! Jag har gång på gång fått höra meningar som "om du inte kommer nu så går vi utan dig" och "hejdå X nu går vi" från föräldrar som samtidigt hävdar att de inte alls kör med några "uppfostringsmetoder". De verkar inte förstå att de skrämmer livet ur sina små barn...att de hotar barnet med det värsta barnet kan tänka sig...de hotar att överge barnet.

Jag hörde en psykolog prata om detta en gång. Det var länge sedan och jag minns inte namnet på henne. Hon pratade om två sätt att uppfostra, "lodjurets och rådjurets" kallade hon de för. När lodjurets små uppför sig dåligt så får de en smäll på nosen och sedan är det bra med det. När rådjurets föl uppför sig dåligt så smälter rådjuret in i bakgrunden och gör sig själv osynlig...fölet blir rädd och känner sig övergiven...hon vet inte var sin mamma är. Psykologen fortsatte med att berätta att rådjursmetoden är vad svenska familjer tenderar att använda mest. De tror att de inte använder en "uppfostringsmetod" men verkligheten visar att de väljer att lura barnet till att tro att de tänker överge det.

Snälla rara föräldrar...jag vet att ni älskar era barn...jag vet att ni vill deras bästa...använd INTE rådjursmetoden på dem.

...det finns betydligt värre saker som kan hända ett litet barn än att det är ledsen en liten stund.

Har du inte? Samhället är ju fullt av människor som knaprar anti-depressiva piller, eller som försöker shoppa sig till lycka, eller som måste dricka alkohol för att kunna koppla av och umgås osv osv.

Jag tycker det verkar vara ganska få som har en grundtrygghet och kan njuta av nuet.

Jag skulle inte kunna hota min unge med att överge henne. Just denna diskussion har vi haft flera gånger på jobbet. Men däremot berättar jag för henne vad som kommer att hända nu, till exempel säger jag: -Kom nu Lovis, nu ska vi gå.
Ifall Lovis vägrar komma ibland, blir det istället att jag säger tvärtom. Jag säger:
- Kom nu, annars kommer jag och hämtar dig.
Då brukar hon komma snabbt. För min unge vill klara sig själv, och att bli buren är inte kul.