Blev avsläng från bussen pga min 23 månaders!

Den här tråden är fan familjeliv i ett nötskal. En massa folk som sitter och argumenterar för riktigheten i att en busschaufför slängde av en mamma och 2-åring för att 2-åringen sjöng och skrek till emellanåt.

Jag har också ett serviceyrke och om jag betedde mig som busschauffören betedde mig för att jag hade huvudvärk skulle jag inte bli långvarig kan jag säga. Kan tillägga att jag hade svår huvudvärk större delen av min graviditet men jag lyckades vara trevlig mot våra kunder ändå.

Nej men visst. Det är så jäkla synd om busschauffören som måste ha huvudvärk och köra buss samtidigt. Vi måste ju ha FÖRSTÅELSE för hur inhuman hans arbetsplats blir när det går på mammor med barn - som LÅTER. Självklart har han rätt att slänga av glada barn som han vill. Suck.

Och det lustiga är att många här då bedömer att chauffören trots det är rätt för sitt jobb. Jag bedömer att han i så fall har fel jobb!

Har du nånsin åkt kommunalt eller? Det är i princip aldrig någon opponerar sig när någon beter sig illa, varesig det är en annan passagerare eller chauffören. Inget konstigt i det här fallet heller, och det betyder definitivt inte att TS underdriver sin historia.

Jag hade också blivit fruktansvärt arg om en chaufför hade slängt av mig och mitt barn för att han sjöng och var glad. Det kallas en normal reaktion.

Busschaufförer ska fan tåla att barn som åker med på bussen låter, annars har man fel jobb. Om man har sån huvudvärk att man är en fara för passagerarnas säkerhet ska man inte köra bussen överhuvudtaget.

För att jämföra lite: Min styvfar körde buss i många år, han har berättat om två fall då han faktiskt slängt av passagerare: en gång var det en kärring som gav honom en smocka och en gång var det en alkis som pissade på bussen. Båda de fallen var väldigt befogade, men hur man än ser det är ett barn som sjunger är inte fog för att bli avslängd!

Men var finns alla dessa helvetesungar med slappa föräldrar som inte bryr sig som det talas så vitt och brett om i tråden?

Jag bor i centrala Stockholm och åker buss i princip varje dag och stöter ytterst sällan på ungar som skriker och härjar på bussen och ännu mer sällan på föräldrar som inte bryr sig om deras barn låter.

Min unge är 9 månader och han tycker det är jättekul att åka buss, han blir tokglad när vi kliver på bussen och så sitter han ibland och pratar för sig själv (typ dadadadada). Oftast sitter han bara och flirtar med andra busspassagerare (han stirrar ut dem tills de tittar på honom och då skrattar han). Ändå finns det bittra surkärringar (ja för det är i princip bara kärringar) som sitter och blänger på oss när vi åker buss. De blänger på mig och de blänger på min lilla son, fast han bara sitter snällt i vagnen och tittar sig omkring. Det känns som att de bara väntar på att han ska börja skrika för nåt så att de får nåt att klaga på. Vissa gillar inte barn och det räcker visst med blotta uppsynen av en glad bebis för att de ska surna till ordentligt. Då spelar det inte så stor roll vad man gör som förälder, de kommer inte att bli nöjda förrän ungen försvinner ur deras åsyn ändå.