Blev avsläng från bussen pga min 23 månaders!

Är du så korkad att du hellre tar en omväg på tre timmar än 20 minuter så får du faktiskt skylla dig själv.

När jag åkte hem ikväll med min son på 23 månader så blev vi efter halva vägen tillsagda av chauffören att gå av och ta nästa buss om jag inte kunde få tyst på mitt barn.
Jag sa att han inte går att stänga av på beställning....  NEJ! Inget att diskutera av skulle vi!

Kände mig så föremjukad! Jag är en jäkligt känslig person och har lidit av social fobi tidigare...detta är er ett mardsömms scenario för mig. Tog väldigt illa vid mig och har en klump i magen fortfarande. En massa folk på bussen. 
Idiot som jag är så gick jag av, är en sån jävla mes!!  Önska att jag stod kvar, stod på mig!

Självklart så förstår jag att det kan va jobbigt med barn. Det tycker jag själv att det kan vara. Men va fasen! Man borde ju ha någon form av tollerans när man arbetar med olika typer av människor?!

Kan säga att min son inte var skrikig och arg utan han sjöng  och gav ut ett tjut då och då.
 Självklart sa jag till sonen att han inte skulle skrika så på bussen, och försökte få honom att dämpa sig. Men han är inte ens två! Har varit med om betydligt mer störande människor och högljuddare barn än min son. Så det va inget "märkvärdigt".

 Hade det varit  ett äldre barn jag hade med mig som vet va som är oki och vad som inte är oki så hade jag absolut gått av bussen, men min snart 2 årige son!

Man kan väl inte slänga av folk hur som helst? Hade det varit en skrikig bäbis, eller en handikappad tonåring som gjorde ljud ifrån sig skulle han ha rätt att slänga av en då  oxå??

 Mitt barns pappa gick och pratade med föraren när den kom till hållplatsen dit vi skulle. Och han sa" Jag har huvudvärk, det va fint väder så hon kunde ta nästa buss".

Borde man inte sjukanmäla sig i så fall? Har mailat bolaget och hoppas på ett svar.

Är det oki att man slänger av folk från bussar för ett ett barn är högljudd!!??? Är jag halt bäng för att jag blir uppröd?!

Jag har egna barn men kan för den sakens skull uppleva andras barn som oerhört störande, ungar som skriker och vrålar på bussen är tex det värsta jag vet, i synnerhet när mamman står en halvmeter bort utan att röra en min. Eller på tåg, det har jag upplevt flertalet gånger att föräldrarna ler och ser skitglada ut när deras lilla huligan far omkring som en galning och pillrar på allt och låter värre än ett helt dagis. Ställer tusen frågor till alla och man får förebrende blickar från föräldrarna om man inte ler, vinkar eller svarar på 100 varfördå frågor.

Jag älskar mina barn men jag oerhört svårt för andras och jag hade förmodligen klivit av en buss med unge på som låter mycket oavsett den sjunger och är glad eller skriker och vrålar, för ljudet gör mig irriterad. Är det ett lesset barn så ja, det är skillnad om jag jämför med ett barn som låter som en trasig mistlur för sitt ega höga nöjes skull, i synnerhet med föräldrar som inte kan inse att deras lilla underverk just när det låter som en trasig mistlur är en riktig pina.