Blev avsläng från bussen pga min 23 månaders!

e iallafall inget fel på din pojk! men ganska mycket fel på människor härinne.... jag undrar hur ni tänker... ni som tycker att en 2åring ska veta hur man uppför sig på en buss..... ja menar det finns 14åringar som skriker o röker o spottar på bussen utan att ngt händer så varför slänga av en mamma med en glad sjungande pojke??? o hur i h-vete uppfostrar man ett barn som är så litet....eller hur uppfostrar man barnet till att veta sånna saker när de e så litet... de tar ju tid... alla har inte barn som accepterar det man säger utan det kan ta tid... tänk på dom barn med ADHD och liknande... men enligt er så skulle alla dom barnen haft färdtjänst kanske... ja fattar verkligen inte hur ngn i hela sverige kan tycka att de e mammans/pojkens fel!

stå på dig o godta inte bara en ursäkt!

Den klassiska frågan om vem som lider mest: mamman som blev avslängd med sitt barn eller medpassagerarna/busschauffören som tvingades lyssna på barnets oväsen.

Jag stör mig också på barn som låter för mycket, men nog tycker jag det i detta fallet verkar vara en större olägenhet för mamman att ta nästa buss än för passagerarna att stå ut med oväsen.

Lite mer tolerans från alla håll hade varit önskvärt i samhället, tycker jag.

men han va ju inte skrikig!!!!!! han SJÖNG!!!!!!! ska en 2åring inte få lov att vara glad o sjunga.... måste barn sova för att åka kommunalt.... ska dom inte kunna se det som en spännande utflykt!!!!! nä vet ni vad...
en busschaufför, en busschaufför de e en man med GLATT humör
o har han inget glatt humör så e de ingen busschaufför.....

pojken sjöng for gods sake....

Stor heder åt chauffören som såg till kollektivets väl och ve på denna resa, inte mamman som inte kan kontrollera sitt barn. Vi möter dem varje dag. Självupptagna föräldrar som låter barnen göra i stort vadsomhelst, skrika, sparka och slå, väsnas så de stör alla andra. På matställen, där man försöker få en lugn lunch. I affärer, där föräldern låter barnet springa runt och dra i allt, skrikande. På trottoaren, där småbarnsföräldrarna ofta kommer i bredd med sina vagnar, två eller tre mammor som couldn't care less över att trottoaren kanske kan användas av andra också, på Arbetsförmedlingen där ungarna springer runt och skriker, kort sagt: i alla sammanhang ska kollektivet alltid lida och anpassa sig efter dessa självupptagna mödrar och deras missanpassade barn. Ska dystopin verkligen vara norm? När så en chaufför äntligen agerar, och jag lovar att ALLA andra passagerare jublade, då ska mamman förorättat skriva en tråd här och be om förståelse. Man häpnar. Ett stort hurra till de underbara fik som förbjudit barnvagnar inne i lokalen och i vissa fall t o m besökande med alltför små barn. Och till de fantastiska restaurangägare som säger till när mamman hivar fram sitt bröst för att mata ungen, mitt framför ögonen på alla ätande gäster. Så OERHÖRT skönt att någon agerar! Men gör givetvis det här till någon slags diskriminering och förföljelse av småbarnsmammor, ty det är SÅ SYND om er. Att skaffa barn är ett medvetet val. Se till att ta ert ansvar och agera vuxet då.

Mina barn var 2 när de kunde uppföra sig på restaurang. Tänk så olika det kan vara....

Ja, men vissa barn "kan inte förstå" när man avleder eller säger ifrån att det räcker...