Blev avsläng från bussen pga min 23 månaders!

Funderar över vad som händer i det längre perspektivet om man går runt och ber om ursäkt för sina barn hela tiden. Tror att barnen kan få en ganska felaktig bild av sig själva som just väldigt störande och som att de inte KAN uppföra sig vilket i sin tur riskerar att skapa problembeteenden. 
Men ni andra kanske inte har för vana att tänka i längre perspektiv utan det enda som gäller är en quick fix och att allt är frid och fröjd JUST NU. 

Av barnet. 

En tvååring fattar ju ganska mycket men kanske inte alltid reagerar som man önskar De har ju inte så lätt med impulskontrollen eller att förstå så luddiga begrepp som att andra blir störda sen har de ju inte så mycket erfarenhet än. Att kunna tänka sig in i hur andra känner är ju något som heller inte är speciellt utvecklat i den här åldern. http://www.tryggabarn.nu/2-ar/barns-utveckling/empati-och-trots

Vilka barn saknar det? Dina?

Fast jag stör mig något alldeles enormt på folk som stör sig och jag kräver en ursäkt!

Oj så dina barn har aldrig någonsin stört någon medan de höll på och lära sig?

Det var en väldigt fri tolkning  
Gud jo jag har bett om ursäkt massor. Har en kille som haft väldigt svårt med allt, halkade långt efter i utvecklingen och lärde sig inte prata eller kommunicera på något sätt förrän han var 4 år gammal, ingen språkförståelse alls. Det syns ju inte precis på honom och jag kan inte säga ursäkta mig men han har .... för de har inte lyckats å sätta någon diagnos på honom än heller. Får göra allt som alla andra föräldrar gör 1000 ggr mer och får ändå ta spydiga kommentarer sen om att jag har ett ouppfostrat barn för det är tydligen helt okej att säga så om någon som har svårigheter som inte syns på utsidan. Man kan ju alltid ursäkta sig med att man inte visste och det KUNDE ju har varit så, så då är det okej tydligen.
Nä jag försöker lära mig å inte be om ursäkt så mycket. Men mest av allt har jag lust att sluta gå ut över huvud taget eller flytta till en öde ö för jag är så förbannat trött på folks skitattityd och hur de slänger sig med sina fördomar hur som helst utan en endaste tanke på sina medmänniskor.  

Och när de inte är hungriga, törstiga eller lässugna och redan gör det de vill allra helst, vad gör du då? Om vi nu pratar om de små barnen på upp till två år.

Jo brukar, något av detta BRUKAR fungera på min 1,5åring också men någon gång ibland så händer det att inget funkar. För de som sitter på samma buss som mig just då spelar det nog ingen roll att det BRUKAR fungera. Men hursomhelst, ofrånkomligt, ibland gör inte barn som man önskar. Och det är helt i sin ordning.

Men testa att råka ta bussen in till stan en fredagkväll, eller bussen ut ur stan en tidig lördagmorgon. Och folk kliver runt där helt oberörda i krossat glas å spyor för DET är helt normalt tydligen. Blä!

Vad sa ts sa du?

Då har det varit undantag alla gånger jag råkat åka de bussarna. Inte fönsterglas utan flaskglas, men visst spya på golvet har jag sett MÅNGA gånger och det är ingen som tar han om omedelbart. Tror att de som kör på natten kanske inte vill ta risken att gå ut och bråka med passagerare en lördagnatt för det har ju hänt att chaufförer råkat illa ut förr.

Min son är också ljudkänslig och mår dåligt av såna ljud, vi kör med hörselkåpor och öronproppar nu när han blivit lite större. Finns massor av olika varianter på apoteket, min son har nåt silikonklet som man lägger i ytterörat som ett lock för han tycker det är obehagligt att ha nåt inne i själva hörselgången. Det är jobbigt att vara ljudkänslig såklart men det går inte riktigt att kräva att alla andra ska förstå och ta hänsyn till det hela tiden man får helt enkelt ta ansvar för det själv eller för sina barn om det är de som är känsliga. Själv tycker jag det är väldigt obehagligt med trafikljud och buller från vägar men jag kan inte direkt kräva att alla slutar åka bil för det. Att stå ut med varandra fast det kan vara otrevligt ibland är också att visa hänsyn

Nä hon ändrar sig inte, det var så hon sa till chauffören. Och det är ju sant. Hon hade ju redan gjort allt hon kunde för att försöka få honom att sjunga tystare och det gick inte att stänga av honom på beställning. Så är det ibland med barn. 

Men bevisa det! Börjar tröttna på dessa grundlösa påståenden. Var är föräldrarna som propagerar för att alla barn ska få tjuta hej vilt på bussen utan att de ska behöva försöka göra något åt det. De är ju så många påstår ni, så fram med dem! Vilka föräldrar njuter när deras barn skriker på bussen? Räck upp en hand!

Gör en omröstningstråd kanske...