Orolig över att orka med barnen när vi separerat!

var ensamstående med älsta sonen och han var krävande - mitt bästa tips är att planera dagarna!

att min son var krävande berodde till viss del på att han var sysslolös och behövde aktiveras och stimuleras och det gjorde jag bäst utomhus. Han kunde tillbringa timmar i sin vagn utomhus bara han var ute och fick titta på naturen och allt annat som fanns att upptäcka.

Inomhus var det aktiviteter på hans nivå som gällde - eller att han fick vara med och göra det jag gjorde. Att stå på en stol och skvätta med vatten medan jag diskade eller lagade mat distraherade honom tillräckligt länge för att jag skulle kunna göra det jag måste.

Men städning, plock och tvätt fick vänta tills han sov. När han var vaken var det bara tid med honom som gällde. Det praktiska fick vänta.

Vi separerade då våra barn var 4.5 o 2.5 år. Vi hade ett halvår tidigare fått veta att stora barnet har autism. Sen dess har vi varannan vecka. Jag skaffade ganska fort korttidshem 5 dygn per mån till stora barnet. Om det blir jobbigt med ditt barn, kan ju ditt ex ha barnet lite mer än varannan helg. Funkar inte heller det kanske ni får ta varannan vecka en tid iaf. Har du möjlighet till barnvakt? Det måste bero på nåt att din dotter bara är skrikig hemma. Det är säkerligen bara en fas, men eftersom det är så krävande hade jag pratat med BVC o ev. deras psykolog. Kanske har hon bara känt att det inte varit bra mellan er vuxna hemma o det blir ju bättre nu. Även min sk. friska sexåring kan va jävlig, men jag har en särbo som kan komma o stötta ibland. Det händer att man vill kasta ut ungen genom fönstret, men för det mesta funkar det. Försök få dottern att sova bra och kunna sysselsätta sig själv ibland, så du hinner städa o laga mat o sen kan umgås avslappnat med henne. Nu vet jag inte om du o pappan bråkat, men en relation som inte funkar tar hårt på energin, som framöver kan gå till dottern istället. Det är mycket skönare att leva själv med barn än med en partner det inte funkar med.Sen finns en förening som heter Makalösa föräldrar, där ensamma föräldrar kan träffas, åka på läger mm. Svarar gärna mer om du undrar. Det här fixar du!

Tack för era svar!

Här och nu:
Jag tror störta anledningen till att hon är missnöjd ofta är att hon har stort behov av stimulans och det är där jag känner att det kommer bli svårt att räcka till när jag är ensam :( . Hon gillar att vara ute, men accepterar bara  vagnen längre stunder om det verkligen händer spännande grejor runt omkring heela tiden! Planering är nog viktigt ja!

Nyfiken Gul:
Lillan har varit missnöjd sen dag ett och till en början berodde skriken mest på magbesvär. Sedan har skriken fortsatt och man känner sig lätt som en misslyckad mamma till henne eftersom man sällan kan få henne att vara nöjd när man är hemma så BVC psykologen är ju ett bra tips! Ibland kanske det är lättare att vara ensam vuxen! Tack för stöttningen!

Här och nu:

Lillan ska börja på förskola i september och jag tror det blir bra för henne trots att hon är liten.  Jag har under mammaledigheten umgåtts mkt med en väninna och hennes lilla dotter och det har funkat bra när hon haft något som roat henne att sysselsätta sig med.

Min väninna har även stöttat mig och lyssnat och förstår att jag har det tufft med min lilla och hon beundrar att jag har sådant tålamod med henne : )

Bra tips vid matlagning!

Min andra flicka är 4,5 år och pga av hennes lillasyster känner man ju att man knappt har tid för henne ibland :(

Här och nu:

Ja, det är samma pappa till barnen. Vi har planerat boendet för barnen tillsammans med familjeenheten och har än så länge enats om att ha stora tjeje 3 dagar var en period iallafall och att han sedan besöker lillan hemma hos mig och tar  med henne ibland på sina helger för övernattning hos sig. saken är den att hon är sjukt morgonpigg och vaknar mellan 5-6! Blir jobbigt när jag börjar jobba :(

Här och nu:

Tack igen för dina tankar och tips!
Jag har ej fått schema än så jag vet ej mina tider.
Jag är förskollärare och kommer således ha hand om ungar dagarna i ända och det är nog därför jag är extra orolig! Jag älskar mitt jobb,  men som ensamstående blir det nog tufft tänker jag! Jag ska orka med barnen på förskolan och mina egna ju, men det  löser sig nog!

Jag ska försöka se positivt på det hela, jag hade ju kunnat bli den som bara fått ha den stora tjejen och varit besöksförälder för den lilla och det skulle varit HEMSKT!!!!