Om ditt barn jätte- jättegärna vill klappa en för dig okänd hund vad säger du?

Svara annat.
Det beror helt på hur hunden och hundägaren uppför sig.

... men skulle ägaren stå där och ha sin (kopplade hund) och hunden verkar lugn och balanserad osv skulle jag kunna säga att hon måste fråga ägaren om hon får klappa hunden.

Jag säger "nej, okända hundar får man titta på men inte röra". Men jag skulle tillägga "de kan bitas", så han förstår varför man inte klappar.

Vi har som generell regel att hundar vi inte känner klappar vi inte (fast det är skillnad om ägaren visar att det är ok att klappa). Men som regel klappar vi inte okända hundar.

Så min dotter (4 år) säger alltid, så fort hon ser en söt hund, "Jag känner den hunden!!" Det komiska är att hon är den som innerst inne är lite rädd för hundar, men de är ju sååå söööta!!

Det beror helt på hur hundens husse eller matte verkar. Om hon/han ser stressad ut, eller går målmedvetet och verkar vilja fortsätta sin promenad utan avbrott, eller bara ser icke-kontaktsökande ut i största allmänhet: då säger jag till dottern att hon inte får störa.

Om hundägaren ser kontaktsökande och social ut så säger jag till dottern att det är ok att hon frågar.

Hon vet att hon måste fråga först, och hon vet att hon inte får gå fram mot hunden och klappa, utan att hon ska sätta sig på huk och sträcka fram en hand och se om hunden vill komma fram och hälsa.

Jag säger alltid att han inte ska klappa, vi har hund hemma som han kan klappa. Ibland säger hundägaren att hunden älskar barn att att han gärna får klappa, då får han det! frågar aldrig om vi får klappa en okänd hund! Tycker det är jobbigt själv när det kommer fram folk och vill klappa min hund...

Min dotter får klappa okända hundar om hon frågar ägaren först. Man ser ofta på hunden och ägaren hur de reagerar och kan säga nej om hunden ser agressiv ut eller så.

Hon får klappa om hon först frågar ägaren.

Jag kollar med ägaren... Och försäkrar mig om att ägaren verkar pålitlig själv så det inte är sorten som automatiskt säger att Fido är snällast i världen. Men helst vinkar vi på håll och beundrar vovven... Kanske skickar iväg en slängpuss precis som sonen gör till våra katter när vi går hemifrån...

Som tvååring bodde min familj ett år utomlands och fick lämna vår fina boxer till en släkting. Jag saknade min vän så mycket (hon var min extramamma) och min mamma kan fortfarande berätta om chocken när jag vid en stormarknad fick syn på en stor hanne, boxer, och sprang fram medan mamma jonglerade två stora matkassar. Jag slängde mig om halsen på denna stora boxer och skrek "Siiima" (vår boxer hette Sorima). Boxern satt stelt med en tvååring runt halsen och såg helt ställd ut medan ägaren skräkkslaget flämtade att han hatade barn... Min mamma blev livrädd men min orädda attityd hade tagit hunden med överraskning så det gick jättebra... Men ojojoj så illa det kunde ha gått...