När presentera barnen för en ny partner??

Jag avvaktade tills jag kände mig säker på att relationen var något att bygga på och att det var på riktigt.
Det dröjde faktiskt rätt långt in i vårt förhållande innan barnen fick träffa honom för första gången.

Det är ju så jag vill göra..MEN det är ju så jäkla svårt att få tillräckligt med tid att träffas..så att man kan avgöra om det här är något att bygga på. Ja, lätt är det då inte

Jag har aldrig sett det som någon stor sak. På samma sätt som min dotter träffar mina vänner kan hon ju träffa eventuella partners. Det behövs inte göras till någon "nu ska ni lära känna varandra massa" sak. 
För mig är det inte så väldigt känsligt, inte just för vad barnet kommer tycka. Nu är dottern iofs bara 3 år men jag vill inte hatt hon ska se relationer som så problematiska. På samma sätt som vänner kommer och går kan ju kärlek också göra det. Bättre formulerat, min dotter har träffat några av mina vänner men det innebär inte att hon   har någon regelbunden kontakt med dem (eller tja någon gång per år i vissa fall). 

Dottern har träffat min pojkvän en gång, det har inte blivit av med fler gånger,  det var eter kanske en månad eller så (kanske 1½). Mitt ex träffade hon några gånger (2-3 kanske) och jag tror inte det traumatiserade henne :) 

 

Ja det är ju knepigt det där. Har alltid varit av den åsikten att man ska känna varandra länge, vara rätt säkra på sitt förhållande innan barnen tas in..Men som jag sa, det är svårt att få ihop det..Kanske det är så att man som vuxen gör en mycket större grej av det än vad barnen gör? Jag menar man behöver ju inte tungkyssas framför ögonen på dem eller sova över till en början. Är det så stor skillnad mot att hon/han träffar någon annan av förälderns vänner?

Jag och mina nya partner väntade i ca 2-3 månader innan de träffades seriöst.

Exet och hans nya (som har flera barn hon med) blandade in alla barnen väldigt fort. Så min minsta dotter (2 år då) blev väldigt otrygg genom att ha 3 olika ställen som hon fick variera att sova på. Men nu har exet och hans nya flyttat ihop så nu slipper hon åka i mellan och det märks på henne att det är mycket bättre.

Av mina 3 barn så har bara den äldsta (10) fått sova hemma hos mina nya kille, annars så sover vi alltid här när jag har mina barn hemma.

Nej det är det jag inte tycker det är. Varför skulle det vara så stor sak för barnet? beror kanske på ålder och förhållningsätt i övrigt men det är oftast så stort man gör det.
Gällande tungkyssar beror det väl på förhållnignssätt i övrigt, inte riktigt vad jag tänker på, men jag sitter inte och hånglar generellt när någon är där heller...
Översovande beror väl på situation med, bor den nära eller är det resväg? Isåfall kanske det var så det fick bli, som med vänner ibland.

 

Tack för era erfarenheter, tar gärna emot fler. Skulle vara intressant om det finns någon som vart ett barn i en sådan här situation och hur ni upplevde när era föräldrar träffade någon ny, hur hade ni viljat att man gjort?