begravd i plastsäck?

Vi hade en som legat hemma i 2 veckor innan han hittades, och sedan ytterligare 3 veckor i bårhus innan allt var klart för begravning. En person som har legat i 5 veckor luktar inte tårta precis. Trots att han låg i säck, så stank det i kyrkan (trots behandling med luktdämpande spray).

Det är väl den anledningen jag vet, att det inte ska lukta för mycket och om det har gått ännu längre i förruttnelsen, att det inte ska rinna kroppsvätskor från kistan ut i kyrkan *luktar aber*

Kroppen kanske var svårt skadad efter en olycka och därför har man valt att lägga honom i en bodybag?
men tror även det kan bero på smitta. Kanke HIV och på 80 talet visste man ju inte så mkt om det.

 Vi hoppas väl på att det var så att personen legat länge (om man nu får hoppas det). Att det inte luktar hallon precis visste jag ju redan innan, men blev desto mer varse det idag. Det luktar alltså fortfarande efter 27 år.

Jag tänkte som sagt tanken HIV eller cytistatika. Men sen var det någon som sa "tänk om h*n dog av mjältbrand, de gravarna får man nog inte gräva om?" Då blev jag lie orolig eftersom jag är gravid, men det är säkert ingen fara sånt borde finnas registrerat även om kyrkogården är på landet och pappersarbetet tidigare sköttes lite sådär...

Någon annan som vet något?

Om det inte bryter mot nån sekretess så kan ni ju fråga en begravningsentrepenör tex?

Det är inte beskaffat med någon sekretess, kyrkans arkiv är offentliga handlingar... Det som sägs mellan präst/kyrkligt anställd och församlingsmedlem är  sekretessbelagt/tystnadsplikt... men som sagt, dödsorsaker står i dödsboken om jag inte minns fel och är offentligt,

Aha, ok.

Bevaras kroppen så pass bra i en plastpåse alltså?
Har ju ändå legat där i 27 år om jag förstått de hela rätt.
Intressant o läsa faktiskt.
(Ursäkta inlägg som inte har riktigt med din fråga att göra)

Vi kan säkert kolla med begravningsentreprenören , eller kolla med kanslisterna som sköter gravregistret. Jag kunde bara inte släppa det nu när jag kom hem.

Någon som drunknat och legat i vattnet längre luktar ju inte heller "gott"....

Behöver ju inte vara en plastpåse för att vara välbevarat: *inget för klösmagade* Här är en video om döden och 1800-talet:


">

De som dog av mjältbrand brändes, fick inte lov att grävas ned.
Låter rimligt att det var en person som legat lite för länge och man ville förhindra lukt och vätskor.

vågar man se den, kan ja sova inatt då tro?

Anna Beror på din syn på döden och vad du tycker är äckligt. Döden är ju det enda vi alla vet säkert att vi kommer uppleva någon gång, det är det mest naturliga som finns.

Och hur sjuk är jag som tycker att det här är en spännande tråd ... Tycker det är intressant främst ur ett arbetsmiljöperspektiv så ingen tror jag är weird på riktigt.

Jag bara undrar, TS, är det vanligt att man gräver om gravar som är såpass nya? Antar att det är gravar där gravrätten gått ut eftersom det inte finns anhöriga som betalar? Men ändå, är det platsbrist som gör att ni gräver just där? Annars borde det enklaste ju vara att vänta lite längre på att gräva om, även om det kanske inte hade hjälpt i just detta fallet.

Detta är för övrigt ett av skälen till att jag själv vill kremeras eller frystorkas när jag är död. Då blir det ju bara lite gödning kvar .

Kan kanske vara så att det ska ner en till kista i graven. Då måste den grävas om.

Jag kika =) och sov gott inatt utan mardrömmar.

Tycker också de är intressant. Hur kommer de sig att vissa kroppar bevaras så bra?

Angående hur kroppar bevaras och arbetsmiljön så är det ju inte precis det trevligaste man kan göra att gräva om relativt nya gravar. Som du säger så måste man vänta 25 år minst innan man gräver igen. I det här fallet var det en anhörig som skulle ligga i samma grav, alltså kunde man inte gräva någon annanstans. Annars har vi ganska gott om plats så det är inte så ofta vi måste gräva om precis när tidsfristen gått ut.

Dock är det så att man väldigt ofta (nästan alltid) får upp några rester från tidigare begravda, dock handlar det om små benbitar eler liknande i de flesta fall.Kropparna brukar inte bevaras alls så bra, efter 25 år ska det allra allra mesta ha försvunnit, det kan finnas lite benrester kvar, men så här mycket hade ingen av oss varit med om att hitta innan. Vi tror att det beror på att kyrkogården ligger bredvid en sumpmark, alltså är jorden såpass långt ner väldigt kompakt och fuktig. Därför har både kroppen, kistan, tyget och påsen bevarats, (påsen ska annars vara nedbrytbar så att den försvinner, allt måste vara det).  Detta är bara vår teori, men tänk på tex bockstensmannen som låg flera tusen år i en mosse.

Annars beror det mycket på vilken typ av kista den avlidne begravs i hur lång tid det tar innan det försvinner. Förr begravdes man relativt ofta i kistor av massiv ek, och då märker vi att det kan finnas ganska mycket benrester kvar efter lång, lång tid. Man kan ofta se på kyrkogårdar att marken sjunkit framför gravstenarna, det sker bland annat när kistan ger vika och ibland upptäcker vi att det händer med ca 40 år gamla gravar (då kan man anta att det är en ekkista där under).

Anna en del verkar ju helt enkelt "självmumifieras", beror nog på en massa olika saker, luftfuktigheten, hur torr jorden är osv. Själv skulle jag vara MER rädd för att flytta de gravarna pga. sjukdomar som idag inte finns.

Tack för intressanta svar! Förstår genast lite bättre .

Jag funderar också på om personer som genomgått massiv cellgiftsbehandling inte bryts ner på samma sätt? MIkroorganismerna kanske skyr kropparna?

Det ska tydligen ta betydligt längre tid att kremera "personer" som cellgidtbehandlats kort tid före döden.