Brittan skrev 2010-08-10 12:46:37 följande:
Kan kanske vara så att det ska ner en till kista i graven. Då måste den grävas om.
Llimen skrev 2010-08-10 17:35:50 följande:
Angående hur kroppar bevaras och arbetsmiljön så är det ju inte precis det trevligaste man kan göra att gräva om relativt nya gravar. Som du säger så måste man vänta 25 år minst innan man gräver igen. I det här fallet var det en anhörig som skulle ligga i samma grav, alltså kunde man inte gräva någon annanstans. Annars har vi ganska gott om plats så det är inte så ofta vi måste gräva om precis när tidsfristen gått ut.
Dock är det så att man väldigt ofta (nästan alltid) får upp några rester från tidigare begravda, dock handlar det om små benbitar eler liknande i de flesta fall.
Annamamma 83 skrev 2010-08-10 15:54:44 följande:
Jag kika =) och sov gott inatt utan mardrömmar.
Tycker också de är intressant. Hur kommer de sig att vissa kroppar bevaras så bra?
Kropparna brukar inte bevaras alls så bra, efter 25 år ska det allra allra mesta ha försvunnit, det kan finnas lite benrester kvar, men så här mycket hade ingen av oss varit med om att hitta innan. Vi tror att det beror på att kyrkogården ligger bredvid en sumpmark, alltså är jorden såpass långt ner väldigt kompakt och fuktig. Därför har både kroppen, kistan, tyget och påsen bevarats, (påsen ska annars vara nedbrytbar så att den försvinner, allt måste vara det). Detta är bara vår teori, men tänk på tex bockstensmannen som låg flera tusen år i en mosse.
Annars beror det mycket på vilken typ av kista den avlidne begravs i hur lång tid det tar innan det försvinner. Förr begravdes man relativt ofta i kistor av massiv ek, och då märker vi att det kan finnas ganska mycket benrester kvar efter lång, lång tid. Man kan ofta se på kyrkogårdar att marken sjunkit framför gravstenarna, det sker bland annat när kistan ger vika och ibland upptäcker vi att det händer med ca 40 år gamla gravar (då kan man anta att det är en ekkista där under).
Tack för intressanta svar! Förstår genast lite bättre
.
