Är jag en elak svärdotter?

Jag kan tycka att det var klumpigt uttryckt. Hade varit bättre att säga att du ville hon skulle ha en egen dopklänning.

Nej, jag tror inte hon tog illa upp. Fast den virkade lär ju också vara ganska unik. Men är du orilg för att hon blev leden får du väl prata med henne igen.

Nu ska jag försöka tänka från andra hållet, om min svärdotter och son hade sagt så till mig.

Det är klart att jag hade kanske blivit lite besviken och känt mig lite ratad men samtidigt hade det varit mycket värre om dom hade känt sig tvungna att använda min dopklänning mot sin vilja och så hade hela stämningen blivit förstörd.

Jag tar gärna sånt som kan såra om jag får ha en öppen och ärlig kommunikation med min familj.

Hur skulle du själv känna ts om det vore din dotter och hennes man nångång i framtiden som sa så till dig, där har du ditt svar.

Håller med om att det var onödigt att väga klänningarna mot varandra. Hade räckt bra med att tacka för svärmors omtanke och sedan säga att ni redan har en dopklänning.

Lite klumpigt uttryckt kanske. Men det är ju bara att skriva ett mail till och be om ursäkt för att det lät lite hårt och förklara på ett bättre sätt.

Hade tänkt skriva i nästa mail att jag menade inte att dn hon gjort inte va unik men att jag vill ha en dopklnning som är bara min dotters o som hon får behålla o i sin tur anvnda till sina barn om hon vill. Vill hon inte är det ok men hon ska iaf ha möjligheten. Den hennes farmor virkat blir ju inte hennes utan sen måste vi kanske i vår tur lämna vidare till svågern den dan han får barn.

Tror jag är en bra idé. Eller iaf att ni redan planerat klänningen men att du inte menar att hennes var unik. Verkar ju som att det låg lite tradition i den så det kan nog vara viktigt för henne.

Det lät lite i ditt första mail som att du tyckte att den hon virkat inte var fin nog. Jag skulle nog ha tagit illa vid mig om jag var hon, men om du skriver igen att du inte menade så innan hon hinner tänka för mycket på det så tar hon nog inte illa vid sig!

Ska göra det direkt

Så här skrev jag i nya mailet:
"Hej igen
Kände att jag måste förtydliga mig för det jag skrev var nog lite klumpigt. Givetvis är klänningen du virkat också unik. Klänningen grannen syr blir dock speciellt till Hannah, en klänning som hon i sin tur får behålla och (om hon vill) använda till sina barn så småningom. Det blir en klänning som kommer ha hennes namn på sig. Hoppas du förstår hur jag menar och inte tar illa upp."

Lät det bättre? Har ju försökt förklara då hur jag menar

Det låter mycket bättre