Är jag en elak svärdotter?

Japp, och nu hade jag fått svar från henne där hon skrev att hon inte alls tog illa upp och förstod hur jag tänkte. Men också att vi hade valmöjligheten. Så det blev bra

Vad skönt!

Jag tyckte det var väldigt finkänsligt frågat av din svärmor!

Jag själv resonerar dock lite tvärtom mot för dig. Min svärmor har en dopklänning som hennes barn + barnbarn har använt. Hon har broderat in namnet på alla som har döpts i den och jag tycker att det ger en unik känsla av samhörighet att alla döpts i samma klänning.
Att fixa en egen klänning kan ju alla göra men en släktklänning är mer orginell och unik i mina ögon.

Men alla tycker vi olika och man ska gå på det man känner sig nöjd med! Lycka till med dopet!

Jag förstår hur du tänker. Så tänker jag också i vissa fall. Nu är det kusiner hon i bästa fall kommer träffa nån gång om året som har använt klänningen, alltså inga hon kommer få närmare kontakt med eftersom hennes far pratar med sin syster ungefär lika ofta bortsett från lite kommentare på facebook. Hade det varit närmare kontakt hade jag nog känt att det var riktigt roligt att ha klänningen just som gemensam nämnare för samhörighet, men som det är nu så känner ingen av oss en samhörigheten och närheten.

Men i många fall är jag som du, vill ha saker just för att det är tradition och lite historia i det hela

Var ett fint brev du skrev. Hoppas hon förstår utan att ta illa vid sig så alla är glada!

Hon sa att hon inte tog illa upp. Hon har iofs själv sagt att det känns lite konstigt att vara farmor. Att hon tycker man är mycket närmare som mormor och mormor är hon ju också. Därför tror jag hon skulle blivit sårad om hennes dotter inte velat använda dopklänningen till sina barn men reagerar inte riktigt likadant nu.
Hon skämmer bort barnbarnen lika mycket men tror ändå hon känner sig närmare sin dotters barn på ett sätt eftersom hon dessutom kan träffa dom när hon vill. Jag känner likadant, en mormor är närmare på ett sätt, antagligen för att jag växt upp så. Sen vet jag att i vissa familjer står farmor bra mycket närmare än mormor.

ÄH! Svammel från min sida nu. Iaf, hon sa att hon inte tog illa upp och det tror jag inte hon gjorde heller just utav hennes syn på mormor och farmor, dvs att mormor står närmare på nåt sätt

Min kusins (kusinen är ett år äldre än jag!) mormor sydde en klänning till hennes dop för 27år sedan. Sedan dess har vi varit 9st söta bebisar som döpts i den =) Och det är verkligen en speciell känsla!

M 27år              (min kusin)
Jag 26år
J26år                (Min kusin)
E 23år              (min syster)
C 20år             (min kusin M´s kusin)
J 18år              (min kusin)
C 15år             (min kusins M´s kusin)
G 4år               (min systers son)
K 1år               (min systers dotter)

Tyvärr så valde min äldsta kusin P att inte döpa sin son i klänningen, men mina barn kommer definitivt att döpas i den! Det är en speciell och unik klänning, alla namnen och dopdatum är broderade längst ner.

(Lite OT, men jag ville förklara hur våran dopklänning har det!)

Jo det är absolut kul med arvegods också. Definitivt. Och det är helt ok att gå OT här för tråden ligger inte i KR

skönt att det ordnade sig! Verkar som att ni kan prata rätt öppet också och det bådar ju gott för att hon ska känna sig "bekväm" med att vara farmor också. Är nog mycket så i början skulle jag kunna tro, eftersom man inte följer sin svärdotters graviditet på samma sätt som egen dotters antagligen och blir lite avstånd i början!

I detta fallet är det nog dessutom ännu svårare för henne. Graviditeten var ett hoppsan så vi hade aldrig träffats förr. Träffade henne första gången strax innan jul och då led jag av kraftiga graviditetskräkningar och hade inte ätit nåt på 8 dagar (blev inlagd ett par dagar senare) så jag var knappt vid medvetande. 2:a gången vi träffades var jag piggare, det var vid påsk. När hon väl träffade lillan första gången var det alltså bara 3:e gången vi träffades så vi känner ju inte varandra... Jag uppdaterar med nya foton nästan dagligen på FB och i min blogg så hon ska kunna hänga med. Skriver även där om det hänt nåt speciellt eftersom jag vet att hon följer med där och hon tackar emellanåt för att jag uppdaterar så hon inte missar så mycket fast hon bor i Norge. Nu kommer hon väl nästa gång i skiftet okt-nov. för då ska det bli barndop. Men då är där massa andra släktingar som kommer vilja dra i lillan också så det blir ju mer konkurrens om uppmärksamheten då. Dessutom konkurrens med släktingar som träffar henne mycket oftare, t.ex. mormor... Får väl se hur det går. Vi är ju vuxna människor allihop men det är ju aldrig någon garanti...

jag har mest bara läst Ts och jag tror nog att även om det lät lite klumpigt skrivt så var min första tanke att hon nog inte tog illa vid sig, det var ju trots allt bara en förfrågan och som hon sedan skrev så tog hon inte illa vid sig=)

I våran släkt har vi en dopklänning som min mormors vännina virkade när hennes första barnbarn föddes.

ska man sammanfatta det hela så är vi nog runt 20 barnbarn/barnsbarns som har haft klänningen, min yngsta dotter (9månder) som hade den sist och tyvärr har den börjat fallera så det blev sista bebisen som fick ha den men när det handlade om dop så tvekade jag inte att att andvända denna.

Men jag tycker det är mysigt att du vill sy en speciell klänning till din dotter och jag tycker det var väldigt "vuxet" av din svärmor att hon ändå accepterade detta=)

när mina barn väl får egna små bebisar så kan jag mycket väl tänka mig att sy en klänning till dem som man sedan kan föra vidare eftersom våran har gått sönder.

för övrigt hoppas jag att ni får ett fint dop=) 

Hon borde inte ta illa upp tycker jag, då ni redan innan hon erbjöd den klänningen hade fixat en annan.

nja, den e inte klar än, men jag hade uttryckt redan innan erbjudandet att jag ville ha en helt egen tillblillan o att grannen skulle sy den