Någon mer omföderska med avstannade värkar?

här är det lite samma visa. var inne på förlossningen i torsdags med värkar (ca 3min melllanrum), sen bara avtog det och efter några timmars vankande på förl. fick vi åka hem.
O inget har hänt sen dess....
Fruktansvärt segstartat. O jag som verkligen förberett mej på förl. i torsdags o så händer inget mer. Längtar så efter bebis att jag har ont i magen ju....
Förra förl. gick snabbt och smidigt så trodde det skulle göra det nu också. (då födde jag i v. 38+4. Är nu i v. 38+3)

Var inne på kontroll och åppen för ett finger och halvmogen tapp. Har efter det haft så mycket värk i rygg och mage och endel sammandragningar. Inatt vaknade jag med värdens värk och tog då två citodon som jag fått för att kunna sova mej igenom dessa värkar. Men inte hjälpte det. Efter flera timmar gick vi dock och la oss igen för att få vila lite inför en vad vi trodde förlosning. Men sen idag har det inte hänt någonting... Blir lite frustrerad. Vet inte vad kroppen håller på med riktigt. Har fött förut och trodde värkligen det var riktiga värkar inatt, kännde igen det så väl. Men varför stannar det då av?

visst är det frustrerande! *sliter snart mitt hår*

Undersökte dom dej om du öppnat dej något?

ja jag var öppen 2cm när jag var inne i onsdags. Sen gjorde min privata gyn. en hinnsvepning i fredags, så då öppnades jag till ca 3-4 cm.
Hade värkar inatt igen med ca 8min mellanrum. Större delen v natten. Men så vid 7-tiden dog dom av igen, och sen inget mer...
Börjar bli så trött i kropp och psyket nu ju....
Önskar bara att dom kunde göra nått. Ta vattnet och ge värkstimulerande dropp eller vad som helst....

Samma här!!

Fick en hinnsvepning i måndags, var öppen 2 cm som hon enkelt kunde "töja ut" till 3 cm. Trodde verkligen att jag skulle få föda på natten då jag hade väldigt kraftiga värkar men det kommer och går. Ena stunden är det lugnt, sen kan jag ha enstaka onda förvärkar och emellanåt kommer de regelbundet under nån eller ett par timmar. Slemproppen har kommit i omgångar under ett par veckor (har tappat kollen med snart måste jag vara uppe i 4 veckor), samtidigt som dessa förvärkar pågått. Så fort jag får förvärkar så blir magen dålig.

Veckan innan hinnsvepningen var jag öppen 1 cm så om det fortsatt i samma tempo borde jag ju vara uppe i 4 cm nu, hoppas på det!

Bf+7 idag :(. Förra gången hade jag det såhär i en vecka och jag trodde också att det skulle komma igång enklare den här gången men uppenbarligen inte.

Jag är helt slut både fysiskt och psykiskt! Imorgon blir det överburenhetskontroll om inget hänt tills dess. Skulle helst se att de tog vattnet eller nåt men de brukar ju inte vilja göra sånt innan man gått över 2 veckor.

Jag har försökt hålla igång för att se om det hjälper men idag blir det en ny strategi, stanna på soffan, maken är iväg på utflykt med sonen så jag har huset för mig själv. Kanske är det som behövs, låta kroppen vila lite. 

Mimmi P: vi får ta varann i hand tror jag. verkar ha det lika kämpigt ju. jag var uppe o sprang och donade hela dagen igår, o fick ju kanske värkarna inatt för det. men så imorse när det dog av igen så blir man så förtvivlad. jag längtar efter ungen så mycket att jag snart bara vill sätta mej i ett hörn o gråta tills han tänker komma ut.
Vår dotter har fått slungas runt mellan nära o kära sen i torsdags, så tycker ju synd om henne också.
Nu vill jag bara att det ska bli imorgon så gyn. kan punktera så vattnet går. Förhoppningsvis kommer det väl igång då. Annars blir det nog psyket nästa *s*
Ska dom sätta igång dej om du går över en vecka till? eller gör dom det innan tror du, eftersom du varit öppen så länge?

Jag tror inte de kommer vilja sätta igång i förväg men jag tänker nog försöka, jag vet inte hur många dar till jag orkar ha det så här!

Det är ju inte bara för mig heller, man är ju ingen bra mamma precis, jag har ont överallt och är jättetrött så man orkar ju inte riktigt ta hand om sonen som man borde, han är en riktig vilde och tycker jag är jättetråkig som inte orkar leka hela dagarna.

Vet du att de kommer sätta igång dig imorgon? 

ne jag känner samma. är en urdålig mamma just nu. orkar inte koncentrera mej på att roa dottern. o nu har det ju blivit att man garderade sej med barnvakter över helgen, så hon var inte ens hemma. Så nu när hon är hemma igen, känner man lite hopplöshet att det inte hänt mer, att hon inte fick komma hem till en lillebror.

jag går hos privat gyn, så hon ska göra så vattnet går imorrn. de på förlossningen gör ju inget sånt. enl. dom måste man ju gå över tiden för att bli igångsatt.
så jag blir lite specialbehandlad av privat gyn. (hon som hinnsvepte mej oxå)

Ja, jag kan ju patetiskt hoppa in här igen för bebis har inte behagat visa sig ännu och nu går jag t.o.m. på övertid (BF+2) trots att min son föddes BF-6 Har haft så mycket förvärkar, magen har varit upp och ner och jag har sett alla tecken man kan men det har inte lett någonstans...

För två veckor sedan gjorde min BM en hinnsvepning och konstaterade att tappen var mjuk och mogen fast inte helt utplånad. Det var öppet 3 cm och hon sa att hon lyckades tänja på det ytterligare till ungefär 4 cm så man fick ju massor av förhoppningar...hade dessutom ont som fasen efteråt! Proppen har också gått i omgångar, senaste biten förra fredagen så där faller statistiken också då de säger att man "ska" föda inom 1-7 dygn!!?!

I tisdags var vi också inne på FL då jag hade haft regelbundna smärtsamma värkar i 4 timmar med 6 min emellan (kändes verkligen som riktiga värkar)... De stannade såklart av så fort jag visade mig innanför dörren och har inte kommit tillbaka ännu...nu verkar allt helt dött och det känns som om min kropp gett upp och bebis inte kommer att komma ut alls! BM gjorde en undersökning som visade att det var öppet 1,5 cm så bebis verkar t.o.m. ha stängt dörren...snacka om höjden av besvikelse! Vi fick välja om vi ville gå en promenad för att få igång värkarna igen eller om vi ville åka hem men jag ville absolut hem för jag kände mig så uppgiven och besviken. Tur var väl det för det hade ju blivit en jäkligt lång promenad eftersom jag inte fått tillbaka värkarna ännu...hade ju hunnit till Danmark och tillbaka!!

Håller också med om att man just nu håller på att förlora förståndet. Ont hela tiden och samtidigt så ska man försöka vara en bra mamma till en liten kille som kräver mer än nånsin, vilket är svårt när man är smidig som ett kylskåp, trött, less och inte ens klarar av sig själv Ååå va jag hoppas att lillebror kommer snart så man kan få vara en glad familj igen med lite energi...det här tar verkligen på krafterna, usch!

Lycka till alla ni andra...hoppas att våra små kommer ut snart!