Jag förstör allt som kommer mej nära..

Blir arg på mej själv allt jag rör förstörs känns det som killar,vänner,familj, jobb, ekonomi ja allt egentligen.

Jag försöker att få så lite drama som möjligt i mitt liv men det blir ju bara värre å värre.
Jag försöker verkligen att få ett bättre liv inte för min egen skull utan för mitt barns. Men känns bara som om jag lugnar mej en liten stund å sen blir det lika dant igen

Jag har nästan bara haft misshandlande ex. antingen psykiskt eller fysikt.
Blev misshandlad själv när jag var liten.
Jag försöker inte medvetet men har  omedvetet dragits till vänner som trycker ner mej eller inte vill mej allt väl. Jag försöker med mycket men inget verkar ju hjälpa jag gör samma misstag om och om igen!

Har de senaste åren tagit stolthet att jag har ett bra jobb å en god inkomst men pga sista killen jag hade fick jag lov att flytta från orten pga mordhot osv.

Jag orkar inte mera känns det som för varje gång jag tror jag kan slappna av så börjar det igen. Alltid är det något nytt som händer aldrig en lugn stund
Antingen hittar mitt ex mej, eller så skriver pappan något eller så bråkar försäkringskassan eller A-kassan eller så bråkar arbetsförmedlingen eller så händer något med mina så kallade vänner.

Jag har lyckats med några positiva saker i mitt liv jag har ett lyckligt å glatt barn som inte insett vilket kaos vi lever i ännu och jag har lyckats dejta en kille i nästan 2 månader genom internet. Sex komplicerar allt enligt mej när man väl har det så ändras allt.
Vi har inte träffats ännu pga sjukdom osv. Men inatt ville han ha webbsex jag blev bara nervös å visste inte vad jag skulle säga. Jag vill träffa honom först ju.
Vi gillar verkligen varandra å verkligen funkar på alla plan men jag har börjat å omedvetet förstöra relationen för den är för bra för att vara sann han är normal, snäll, tålmodig å helt underbar. Han umgås med sina ex vilket betyder han aldrig har skadat dom.
Men nu börjar jag slänga ut kommentarer som jag inte menar eller  ångrar för jag är nervös vi ska ju träffas snart. Jag vill inte förstöra något som kan vara bland det bästa i  mitt liv.

Jag försöker förbättra min sits jag försöker omge mej med de som är positiva för mej men, då finns ju nästan ingen kvar.
Ska börja studera nästa vecka för att få ett jobb igen, men ska bråka med kommunen så att jag får förskoleplats snarast, har väntat så länge nu.
Jag har nu bara en inkomst på 2323 kr per månad det fungerar inte i längden att använda sparpengarna för att få det att gå runt varje månad.
Jag börjar bli desperat jag vill ut ur denna sits där allt är bara svart å mörkt å jag vet inte hur jag kommer ur detta helvete jag kommer inte loss.
Jag tar ett steg framåt å två bak för att ta tre steg fram å två bak igen. Så är jag på exakt samma sits igen.
Jag har inte energi för detta, har tappat all ork har kämpat i hela mitt liv, men börjar inse det blir inte bättre vad jag än gör. Jag simmar i motstöm å kommer bara längre å längre ut kommer aldrig in för att få vila upp mej.

Jag vet inte vad jag vill med denna texten någon som ska förstå mej säga gumman du är inte ensam det löser sig det ser bara mörkt ut. Jag har ingen anning...
Tack om du orkat läsa