Kan Borderline skapa Borderline?

Jag törs inte säga varför, men jag har fått borderlineliknande beteenden (skurit mig, haft kraftig ångest i samband med relation, separationsångest etc. etc) när jag varit i relationer med personer med diagnosen. I vanliga fall eller i andra relationer har jag inte alls reagerat så.

Jag är dock inte psykiskt frisk från början, utan har andra problem.

Oj! Aldrig hört talats om och har svårt att tro att du "smittat" din man. Har han psykiska problem själv i botten så kanske han behöver vård och evetuell utredning.

Ring psyk-jouren och prata med dem. Det låter högst osannolikt att man skulle ge nån en diagnos som den inte hft förut. Detta beteende kan ju även vara ett sätt att hantera att han är på väg att hamna i en depression också men, att han handgripligen är på dig är inte ok och då behöver han åtminsone söka hjälp. 

Hej!

Nej, det har jag svårt att tro,men jag är ju ingen psykolog.
Jag kan mycket om borderline eftersom mycket nära familje medlem har denna diagnos.
Jag är glad för att se att DU mår bättre, o undrar vad som hjälpt dig bäst till bättre mående?

En sak är säkert, och det är att din man är i stort behov av hjälp för att få bukt med hur HAN
beter sig mot dig!!!!
Vad säger han själv om detta, och kan han se själv att han gör fel?
Det är inte "friskt" att säga att det är ditt fel att han handlar som han gör, och du tar stor skada av att utsättas för detta.
Om han inte är villig att söka hjälp för sina problem, så ska du lämna honom för ditt egna bästa.

Lycka till kram

Det som har fått mig att må bättre är att inse att jag är sjuk och möta den. Plus att jag har börjar med Cipralex som hjälper mig mycket att kontrollera mig själv.

Min man skyller sitt beteende på mig tyvärr. Han ser inget fel i det han gör eftersom han tycker att det är jag som börjar jämt trots att så är inte fallet. Han skyller sina problem på mig. Allt negativt som händer i vårt förhållande nu är bara mitt fel tycker han. Tar inte ansvar för sina egna handlingar. Och varje gång vi bråkar så tar han upp hur hemsk människa jag är och hur vilket helvete det är att leva med mig. Vilket helvete det har varit. Ibland så känner jag att jag inte kan blir fullt frisk med honom eftersom han med sina nertryckningar lätt kan få det självförtroende jag har byggt upp att rasa igen. Jag har kommit otroligt långt med mina problem och är superstolt över mig själv men han lever i det förgångna och ser inte dom framgångar jag har gjort. Han ser inte den nya människa jag har blivit utan ser den gamla. Vet inte vad jag ska göra. Vi är inne i en ond cirkel och han verkar inte vilja ta sig ur.

Tack för kramen. Den var behövd och värmde

Fråga då varför han ff är tillsammans med dig, om du är en så dålig människa och bara skapar problem. Har och ff lever ett helvete med dig så är det väl inte nån mening med att han stannar med dig..? Du får det inte lätt att fortsätta må bra om han håller på så här. Sätt ner foten hårt och konfrontera. Lägg gärna upp en plan vad du har för motverktyg då det kan vara lätt att tappa bort sig i ett gräl utan förståelse.

Du måste tänka framåt, vare sig han gör det eller inte. Ta hand om DIG.
Kramar! 

Nej borderline smittar inte. Grunderna för borderline läggs redan i barndomen. Men visst kan ditt beteende ha orsakat honom att bli psykiskt instabil. Man kan ha det beteendet utan att vara borderline. Många kan uppfylla kriterierna för borderline när de gått igenom något traumatiskt, eller är deprimerade tex. Men de är inte borderline för den sakens skull. Det finns gott om andra diagnoser som orsakar detta beteende.

Jag vet inte hur du var mot honom, men jag har själv varit i ett misshandelsförhållande, och till slut blev jag som honom. Våldet normaliseras, så det är normalt att jag utsätts. Därför blir det till slut även normalt och accepterat att jag använder våld på honom också. Menar nu att om du ständigt gått över gränsen för vad som är normalt och accepterat beteende (syftar inte specifikt på våld bara) så har du ändrat gränserna i förhållandet. Det känns kanske ok för honom att bete sig så nu för det blivit normalt i hans värld. Har du sen lämnat honom ofta också så har han säkert svårt att lita på dig och tar det säkra före det osäkra och sticker när han blir osäker på dig.

hej! nä, jag tror inte att din man har Borderline. Men om det är som du skrev att du var väldigt elak under en tid....kanske han ger igen(omoget av honom). jag har läst i många trådar att människor med en borderlinepersonlighet ska vara så fruktansvärt elaka, eller framstås vara hin håle själv!
jag har denna diagnos, och visst kan jag blir arg, men ber också om ursäkt efteråt.

jag fick en känsla, han tränar inte på  något gym? eller har annna störning som inte är utredd?

Kram!

Samma här, nästan.
Jag har den störningen också och kan bli extremt hatisk mot, framförallt, de som står mig närmast. Har dock talat om för dem det berör att om jag blir sån så menar jag det inte utan kan bara inte tänka rationellt. Känner bara detta hat och ilska.

Har dessutom haft en lång diskution med sambon om detta. Jag kan hata honom, tycka att han är totalt värdelös och att jag blir äcklad av honom. (smickrande va). Han vet detta och om jag blir sån så tar han det med ro och drar sig tillbaka till sitt. Struntar i det helt enkelt, vilket jag inte tror jag skulle kunna. När det går över så ber jag alltid om ursäkt och skäms.

Den enda som jag aldrig kan känna så för är, tack och lov, sonen.

Vet inte vad jag ville påtala med detta inlägg. Pratade bort mig.

Vad fick du för känsla? Han tränar inte och ja, han hade problem med panikångest och depressioner.
Men eftersom mina problem har tagit upp stora delar av vårt förhållande blev det liksom att hans problem
inte fanns. Tror nog lite att nu när jag mår bra igen så börjar hans egna problem sakta men säkert komma till ytan igen. Kan det vara så? 

Tack för dina ord. Jag har tänkt ta hand om mig nu, vilket jag aldrig har gjort. Jag har sagt till honom att hans beteende är jobbigt och att jag mår dåligt av hans behandling men det spelar ingen roll. Han vill stanna för att han tror på oss, det har han gjort hela tiden och det tackar jag honom för. Men min tro börjar faktiskt att försvinna. Jag har sagt till honom att om det inte passar kan han väl gå, lämna mig för gott istället för att lämna mig i ilska flera gånger i veckan. Jag vet att JAG har kämpat arslet av mig för att må bra med mig själv och vårat förhållande och har inte HAN tänkt göra likadant så går jag. Hårt men sant  

Jag har fått lite borderlinebeteende i bland när jag har haft kraftig pms, men jag antar att det kan inte din sambo vara drabbad av? Kanske märker du det tydligare nu när du själv har blivit "frisk"? Eller som du själv skriver att nu har han tid att fokusera och leva ut själv? Har han möjlighet att få någon hjälp av något slag tror du?

Han ser ju inte sina egna problem. Så det blir svårt att få honom att söka hjälp. Ibland så tror jag nästan att han vill att jag ska bli "sjuk" igen så han slipper sina egna problem. Därför all nertryckning. Det som är jobbigast med allt är att jag kan inte prata med honom om något utan att han tar det som ett personligt angrepp. Hur fint och snällt jag än försöker. Vågar knappt prata med honom alls ibland. Hur det kan bli alltså.

TS
det jag "trodde" var att om han tränade så tänkte jag på anabola steorider. men visst låter det som han mår dåligt. och bör kontakta psykiatrin för sin egen skull.
det är lite som mellan mig och min man, 2 deprimerade människor varav en (jag) är dubbeldiagnostiserad, gnäller  på varandra för att ingen har enegin  eller ork av att stötta den andra.

hoppas att det löser sig för er båda!

hej jag har också borderline.
Min kille kunde bli lite sådär med humörsvängningar, och väldigt lättirriterad, vill göra slut jätteofta. Men han hade troligen adhd också. Lite av hans beteende tror jag var adhd och lite var att det är psykiskt jobbigt att leva med nån som har borderline ( mig)
Men han skulle aldrig göra illa mig fysiskt och sa inga jättetaskiga saker heller, han kunde va hård å säga att han sket i mig å så att jag mådde dåligt men inga personangrepp, det var mer att han stängde av och stängde in sig i sig självå inte brydde sig om nåt för han inte orkade.

Jag undrar hur var din kille innan. Eftersom du säger att han blivit så nu när du mår bättre.
Hur var han tiidgare? När kom detta?

Det är aldrig ok att göra illa nån som du säger att han gör så du blir blå. Han gör alltså illa dej fysiskt?
Det är inte heller bra att ha ninte ens inser sitt problem

Jag tycker att ni ska ta en paus från varandra. Att inte ses eller höras på ett tag. iaf inte ses, helst inget.
Minst en vecka gärna 2 eller längre
annars kommer detta ekorrhjula bara fortsätta och bli värre
han behöver lugna ner sig, tänka igenom vad som händer och hänt , få lite perspektiv, sakna dej.
Så kanske ni kan börja om, bryta denna dåliga spiral.

oj såg inte hur gammalt det var.
hur har det gått? kram

hej jag har startat en ny tråd som heter : Vi som har borderline, hoppas vi ses där