Uppskattar du ditt fina rykte?

Eftersom det är en etisk diskussion. Falsk ryktesspridning är värre och elakare på min skala, dessutom straffbart.  Och i slutänden är det alltid ryktesspridaren som åker dit genom att människor tar avstånd från ryktesspridaren. Så människor skulle i all framtid inte veta att han är en otrogen jävel utan att du är en ondsinnad ryktesspridare.

Min erfarenhet är att betydelsen av rykte står i omvänd proportion till utbildning, dvs ju lägre utbildning en person har desto mer lyssnar den och lägger vikt vid rykten.

Jag löser ditt dilemma på ett helt annat sätt. Jag analyserar situationen och går till botten med problemen. Är en orsak problem med relationen tar jag mitt ansvar och arbetar på det. Är problemet ensidigt hans tar jag ställning till det då, men det är ovanligt med en mängd orsaker och därmed lösningar.
Kontentan är att det sista jag skulle göra är att lägga mig på en lägre nivå än honom.

Kroppsbstraffning aka misshandel har inte med det etiska dilemmat att göra utan är en helt egen diskussion.
Eller så kan man ställa sig frågan vilken hämnd är värst, misshandel eller ryktesspridning?
Åter igen inget etiskt dilemma utan en fråga om straffsatser

Jag vet i alla fall att jag tar väldigt illa upp när jag hör ett falskt rykte om mig själv. Om man bortser från olagliga falska rykten skulle jag lätt kunna informera partnerns vänner om han varit otrogen. Absolut inte ljuga eller hitta på. Däremot är det inte säkert att det är det första jag skulle göra... men var det något som upprepades, om han beter sig som ett svin etc så skulle jag vilja låta folk veta så jag inte är den som får skulden. Men sprida falska rykten skulle jag passa mig jävligt noga för eftersom det dels är straffbart, men det helt troligt även slår tillbaka mot mig själv i slutändan.

Sprida rykten skulle jag aldrig göra, det är jag alldeles för stolt för. Jag har före detta pojkvänner som ägnar mycket tid åt att dra mitt namn i smutsen, men jag har aldrig yppat ett ord om dem tillbaka. Slutresultatet blir också att de framstår som bittra rättshaverister som inte kan släppa sitt ex, och jag framstår som jävligt ödmjuk och godhjärtad. Om man nu är intresserad av vad folk säger om en alltså...

Jag sa inte "falsk ryktesspridning", jag sa att jag skulle berätta sanningen om vad han gjort.
Annars kommer jag framstå som en lögnare, det ryktet är jag inte intresserad av.

Mad Ass - just sånt. Jag vill ju inte ha rykte om mig att vara en skvallerkärring, alltså sprider jag inte rykten om folk i onödan. Men nog berättar jag att den eller den varit otrogen. Sånt tycker jag folk ska veta om för det vittnar om så dålig karaktär att det påverkar dennes förmåga att hålla löften.

Stirra dig inte blind på var det ligger, det är inte superviktigt.
Frågan har du dessutom missuppfattat, läs om och kom gärna med mer funderingar.Och det är en verklig diskussion, jag har inte tagit agan ur luften. Den är inspirerad av andra trådar i ämnet.

Man är så olika. Jag berättar ingenting sådant. Jag anser att det är någonting mellan mig och vederbörande, och jag ser inte heller otrohet i ett förhållande som ett betyg på någons förmåga att hålla löften. Det är mer komplicerat än så (anser jag) och otrohet i ett förhållande behöver inte betyda otrohet i ett annat. Själv har jag varit notoriskt otrogen i vissa relationer (må Djävulen ta mig), men är supertrogen idag med mannen jag är gift med. Jag älskar alla män jag har haft en relation till, någonstans inom mig, och jag vill dem bara väl. Även om de har gjort mig illa så önskar jag dem bara gott i livet, med chans till nya positiva och trogna kärleksrelationer. De har sitt liv att leva och illasinnade ord från mig skulle bara sätta käppar i hjulet för att de skulle bli lyckliga.

Intressant Mad Ass!

Jag har aldrig råkat ut för det och jag har aldrig gjort det, är så totalt ovetande på ett personligt plan. Men jag har sett det på nära håll, speciellt det där notoriska. I mina "erfarenheter" har otroheten varit ett tecken på den ganska pissiga karaktär den individen haft, det har aldrig bara varit själva ljugandet utan en hel del annat som jag bara inte står ut med. Lögner, smygande, dålig på att hålla löften osv.
Otroheten har aldrig varit ensam, dvs att personen i fråga är super i övrigt. De jag har kommit i kontakt med har jag haft en nagel i ögat av redan innan jag fått veta om otroheten - som därmed blir ännu en spik i kistan.

Jag hade gjort en snygg sorti. Inte snackat skit om honom, eftersom jag avskyr människor som snackar skit om andra och "bara säger som det är". Jag vill inte bli en sådan som jag avskyr.

Men så kan det säkert vara ibland, och jag säger inte att ditt sätt att tänka kring saken är fel. Men jag tror att alla människor kan förändra sig och utveckla sig (jag är själv ett levande exempel på det), och jag själv vill inte vara den som sätter just käppar i hjulet när det kommer till möjligheten för någon att förändras. Det är inte en sådan människa jag vill vara. Också för att jag vet hur det är att leva i otroligt destruktiva och farliga relationer, där otroheten var den enda kanalen utåt (alternativet till självmord). Och hur det är att efteråt hitta sin moral igen och faktiskt inte bedra någon alls, men fortfarande höra illasinnade rykten gällande saker som hände för 10 eller 15 år sedan.

Jag menar bara att man kan aldrig riktigt veta varför människor gör som de gör. Och handlar det om otrogna personer som man inte själv haft ett kärleksförhållande till, då tycker jag verkligen att man ska hålla näbb. Man kan orsaka väldigt mycket missriktad smärta genom att sprida rykten, och istället tycker jag att man ska jobba på sin egen karaktär och att försöka vara en större människa än så.

/Mad Irriterande ödmjuk Ass.

Nog för att jag skulle vara frestad .. men jag skulle ändå avstå för trots allt så tror jag att ryktesspridning säger mer om ryktesspridaren än ngt annat/annan.