Fråga Till Regnbågsfamiljer (nyfiken)

Jag växte upp med en lesbisk mamma och blev aldrig mobbad överhuvudtaget. Klart att folk frågade ibland och vissa hade säkert fördomar, men ingen tyckte att det var något överdrivet konstigt. Och då (80-talet) var det ju inte ens så vanligt som nu. Jag hade lite pirr i magen när jag skulle berätta för någon ny, det kan jag ha fortfarande, men det är nog det enda besvar jag någonsin haft av det. Numera brukar jag berätta i förbigående och inte förvänta mig någon reaktion alls. Det viktiga är, och det tyckte jag redan som barn, att homosexualiteten är den förälderns ensak, och har inte med vem barnet är att göra. Som barn kan man skämmas för en förälders jacka eller gångstil, så visst går det att skämmas även för homosexualiteten, men förhoppningsvis har man en bättre relation med varandra än så.