Väntar 3.e pojken och hade så hoppats på en flicka!?

Ibland kan jag förlika mig med tanken.. ibland går det mindre bra. Jag är hur som helst glad att vi tog reda på könet.

Insåg ikväll hur underbara pojkar jag har och det är jag som uppfostrar dom och påverkar vilken typ av relation vi ska ha till varandra, allt beroende på hur jag väljer att möta mina barn i deras känslor och livsfilosofi..

Jag tror också att jag kommer att älska denna pojke lika mkt som dom andra, var och en på olika sätt.. Känner redan nu att man binder olika band mellan dom..

Men jag kommer aldrig att tänka att det här är sista gången.. Jag vill ha en stor familj och så kommer det nog att bli.. Känner mig förhoppningsfull! =)

Den kontakten som jag och min mamma har, den är oslagbar. Det är väl kanske just därför jag önskar mig en flicka.
Sen ser jag bekanta i min omgivning som har endast pojkar och var och en av den är så "hårda", talar inte om känslor och dyl.
Men å andra sidan så har min bror samma kontakt med mamma som jag, bara inte lika ofta. Så jag hoppas verkligen att det har med bemötande och uppfostran att göra.

Jag kan inte säga på rak arm varför jag så gärna skulle vilja ha en flicka. Vad vi än säger om jämnställdhet så kommer flickor och pojkar att vara olika varandra i det stora hela. Det är så det är, varför finns det annars två olika kön? (det här säger jag med risk för att bli påhoppad totalt i tråden)
Jag kommer att uppfostra mina pojkar på samma sätt som jag skulle uppfostra en tjej. Fan, jag själv har ju alltid varit lite av en "pojkflicka" och kan minsann göra det som pojkar anser sig vara avsedd för.. Det som håller tillbaks är den fysiska biten.

Jag kommer alltid att vilja ha en tjej.. men kommer nog att älska mina pojkar lika mkt ändå.

Måste bara förlika mig med tanken på hur en kärnfamilj ska se ut..

Känslor kan man inte rå över, sant.. Tankar kan man inte heller rå över, men man kan slå bort en ond tanke.
I det här fallet vill jag ta tag i båda två så att jag är "redo" då grabben kommer.

Säger inte att det endast är mor och dotter som får speciella relationer, kan ju bara leva till mina egna förväntningar.
Hade faktiskt inte förväntat mig en massa som ifrågasätter mig och mina känslor.

Frågade efter råd och stöd, vilket jag fått från en del. Resten kan jag vara utan. Det spelar lixom ingen roll att ni säger hur man kan tänka så och si.. Det bara är så.
Jag önskar mig en flicka, men är glad för mina pojkar. Jag är inte ledsen för att det kommer en till, utan jag är ledsen för att det inte var en flicka.
Jag har inte gett upp hoppet om en flicka än.. Men jag kommer inte skaffa 4 barn bara för att jag vill ha en tjej, då ska det va för att jag vill ha just 4 barn.

Jag är glad över mina friska barn och kan förstå att vissa tycker jag är sniken. Men håll det för er själva..

Tack alla ni! Självklart väger jag ju allt till fördelar!
Mina två grabbar nu är 2½ och 1 år.. en tredje kille innebär ju givetvis att alla dessa tre kommer att vara de tajtaste grabbgänget som finns i hela deras liv. Den äldsta är just fyllda 3 då minsta grabben kommer.

Jag tycker det känns jätte bra att få skriva av mig och känner mig otroligt sporrad.
Men även om den här tråden är jätte bra så ska jag söka hjälp för mina tankar. Jag behöver nog prata av mig med en speciallist som, jag är fullt övertygad om, har varit med om dessa frågor förr.

Det ska bli spännande att följa mina söners liv, från första tjej till deras första barn osv..
Ser ju redan nu så olika de är trots att de är pojkar..

Många har varit på mig redan med kommentarer som "Jahapp, är de dags för tjejen nu då?" och "Ja, en tjej vore väl skoj, då har du någon att shoppa med sen".. Konstigt nog, även om jag försöker vifta bort dom, så sätter dom sig på hjärnan.
Min mamma sa till mig då jag väntade nr 2; "Du kommer bara att få pojkar"... Stundvis, då jag mår sämre, tycker jag att hon gav mig en förbannelse.. Men oftast är jag rätt nöjd.
Det är bara så jobbigt med alla kompisar och gravida runt omkring mig som får flicka/pojke.. Blir nästan lite glad då det är någon som får pojke/pojke.. då behöver jag inte känna mig så ensam.

Nisen: Ja.. jag har alltid sagt att jag ska ha en stor familj med många barn. Fast vi hade bestämt att 3.an skulle komma lite senare, kanske då den äldsta började skolan. Men nu blev det så här (konstigt va ) Vi är rätt nöjda att ha så här tätt. Det är många som har åsikter kring det givetvis.. skönt när folk kan säga vad dom tänker och inte gå och snacka bakom ryggen.

Jag älskar barn, framförallt mina egna. Jag hoppas ju självklart att jag med tiden kan övertala min sambo att skaffa en 4.e.. det blir kanske den som kommer då den äldsta börjar skolan. Men allt kan hända och just nu vill jag ta dagen som den kommer.
Jag längtar som tusan efter min lille.. även om jag fortfarande så smått får snusa lite på nr 2 som bara är 1 år..
Bebisar och barn är det bästa som finns, med tonåringar blir det väl en utmaning..

Tack för alla gulliga svar!