Dumpad av mitt livs kärlek - gå vidare hur??

Ingen?!

Va tråkigt

Har inga råd mer än att låta tiden gå även fast det är svårt så kommer det att kännas bättre sen

Jag antar att du kommer träffa honom igen då ni har gemensamt hem? Kan vara ett bra tillfälle att prata igenom allt?

jag var i din sits för ett år sen. Hade också haft ett låångt förhållande innan, som gick över till kompiskänlsor, och att få bli sådär vansinnigt kär var så underbart. Jag trodde verkligen att det skulle vara vi för evigt...

Och ja, jag önskar verkligen att jag kunde säga något annat än klyschorna, men det är verkligen bara tid som hjälper, eller som hjälpte mig i alla fall. Och gör vad du känner att du måste, vill du gråta och skrika, GÖR det, vill du supa skallen i bitar, gör det. Och se till att prata, prata, prata med folk du vill prata med, du måste få älta det här. Skriva här är en bra idé, om du inte har någon att prata med just då!

Och bli inte rädd för något som du känner, det är helt okej om du känner att du önskar att han hellre hade dött än gjort slut, om du känner att du hatar honom eller att du älskar honom och skulle göra vad som helst för att han skulle komma tillbaka. Alla känslor du känner behöver du gå igenom för att komma ut på andra sidan.

Det kommer antagligen att vara ett helvete ett bra tag framöver, och det är vidrigt att behöva gå igenom något sådant... men det blir bättre. Kramar.

Tack för era svar!

Han vill komma hit och hämta sina grejer sa han när han ringde så jag måste träffa honom igen.

Jag vet bara inte vad jag ska ta mig till just nu. Jag förstår inte hur man kan få från husköparplaner och förlovningsplaner till att han inte älskar mig längre och vill göra slut?

Jag tänker på honom hela tiden, är rädd att han ska ha träffat någon annan, undrar vad han gör, om han inte ens tänker på mig och hunden, om det finns något jag kan göra för att få honom att ändra sig osv...

Jag är förvånad över att jag fortfarande andas.

Fy vad jobbigt! Har upplevt samma sak, tidigare i livet.
Börja med att skaffa ett eget boende och försök att ta det dag för dag. Det kommer vara jättekämpigt ett tag, jag gissar ett par månader, men så småningom är det som om kroppen tröttnat på att sörja och det känns lite, lite bättre. Lyssna på din kropp och låt det ta den tid du behöver. Men jag lovar, de kommer bli bättre! Även om det inte känns så just nu.

Och - en sak till: om det fortfarande känns alltför ruttet om ett par månader, var inte rädd att söka hjälp! Att prata med någon utomstående kan göra underverk!
Lycka till!

Lägenheten är min som tur är (bostadsrätt) så jag behöver inte hantera flytt och sånt. Det hade nog blivit för mkt nu...

Jag önskar bara att jag kunde acceptera situationen, han älskar inte mig mer och vill inte vara med mig men jag kan inte få in det i skallen. Det här är killen som i maj satt på hemnet och letade hus åt oss, som har älskat mig så fruktansvärt mycket och tagit så väl hand om mig. Nu bryr han sig inte ens.

 Hur kan så mycket kärlek gå över så fort??!

Hej är i samma sits nu. Vi hade det perfekt men båda visste att han skulle åka till australien ett år. Han brukar aldrig gråta men ibland kunde jag vakna på nättena av att han grät för att han skulle åka. Sista dagen var hemsk jag åkte hem efter mitt nattjobb vi låg vakna hela natten och höll om varandra. Vi grät hela dagen, sen var han borta. Vi hade pratat om vår framtid jag skulle komma dit. Sen kysser han sitt ex och mår hemskt över det. Sen några veckor senare får jag höra att han inte klarar av distansen jag får henne att må för dåligt. Vi tappar kontakten, hon får en kompis som gillar henne. Helt plötsligt är det som vi är främlingar. Jag älskar henne fortfarande otroligt mkt men hon sa det är över jag haffar andra move on. Jag ställer mig också den frågan hur kan man behandla nån man älskar eller älskat så pissigt. Och hur kan man gå vidare från att ha älskat nån så mkt till att bli så bitter? Har du klarat att gå vidare? Hur?