När slår man ett barn?

tycker nog det kan vara ok att nypas ibland. för att avbryta tjat och skrik eller för att få fart på dom när tjat inte räcker.
det är diskret och funkar ute och man behöver inte vara rädd att det ska bli farligt som en örfil kan bli med fall och felträff som oönskade men möjliga utfall. 

svarade du på trådens namn eller finns det ingen gräns... Det är ingen här inne som skulle skada sitt barn medvetet. Utan fakta är att mammor ibland tar lite för hårt i armen eller dylikt... men det betyder ju inte att man är sämre än någon annan.. det är det jag vill komma fram till i den här tråden... tips, ideer... för ingen vill ju göra illa sitt barn...Jag förstod att jag skulle få skit för det,,, men ja du har rätt... absolut... Men när barnets handling är farligare än att jag tar henne i örat, för att visa att nu gick du för långt, så tänker jag inte åt mig den kritiken. Jag skäller sällan på mitt barn, och jag tar sällan tag i mitt barn... jag kan räkna på en hand hur många gånger jag tagit tag i henne. Det finns två gånger där jag kan säga idag att jag kunde ha andats ut istället innan jag tillrättavisade min dotter. En gång var när hon rymde ifrån mig, jag hade inte en chans att ta samma väg som hon, för det var över en gräsmatta full med snö, och jag hade en sulky vagn.. så jag var tvungen att gå runt.. Och nej jag kunde inte ha lämnat vagnen där, för då skulle den stå i vägen för bilar. Hon sprang iaf mot motorvägen och jag hade ingen aning om var hon va... jag letade i FEM minuter med bilar som körde i 100km/h precis bredvid mig. Som tur var så står ungen vid en port dörr, men de tankarna jag tänkte under den tiden, ni kan ju förstå själva... jag grät o grät och när jag till slut hittade henne så TOG jag i örat och sen lyfte ner henne i vagnen, inte i örat så klart. Jag höll i örat (precis som jag likväl kunde ha hållit hennes hand, inte ett dugg hårt!!!!) samtidigt som jag säger "vad gör du för dumheter??? Du får inte springa ifrån mamma, det är ju massa bilar där".. absolut inge värre än så.

Sedan var det en gång när hon stod vid en trappa och trappräcket bestod av pålar, varav det fattades en påle och min dotter kom igenom och höll på att falla tre meter ner... då rörde jag ihenne inte utan jag skällde utav helvete.. varför? ja, det kan man undra, men där höll jag på att förlora mitt barn...
Det är vid såna tillfällen jag tycker att det är OKEJ att visa att nu jävlar är det bra. För att det får INTE hända igen.. nästa gång är jag kanske inte där, utan någon annan som inte har koll på dessa ställen och då kan det gå åt helvete...

Och att jag knäppt henne på munnen, står jag för... jag skulle som sagt aldrig göra illa mitt barn, utan spottas man då lär man få ont, och då ser jag hellre att en liten knäpp på munnen för att hon inte ska göra om det än att någon äldre dagis kompis puttar eller slår henne... vilket har hänt...

Det har jag velat tusen gånger. Men de föräldrar som är normala KÄNNER så, men dom GÖR det inte.

Vet du va... det låter som att du inte har egna barn... för du är den enda här inne som går till attack... Andra föräldrar säger sin åsikt, och vet att ibland når man som förälder även också sin gräns. Med det säger jag inte att det är tillåtet att slå. Men man kan faktiskt bli arg på sina små söta emellanåt också.

Jag hade också mycket agg och dömde föräldrar, innan jag fick barn...

Okej, jag tar tillbaka det där, då jag såg att du hade barn, förlåt. Grattis till pojken. Men jag tycker fortfarande inte du har rätt att att yttra dig om min uppfostran. Och säga att jag påstår att jag älskar mitt barn. Du kan inte va sann! Hade det gjort jätteont på min dotter hade jag knappast suttit här o pratat om såna här saker.

Jag förstår ditt resonemang och visst vi är bara människor men det är ändå fel att knäppa någon på munnen och du måste kanske trots allt ta till dig att det finns människor som reagerar starkt på det. Vissa människor har häftigt humör och lägre gränser än andra och deras barn mår säkert inte dåligt för det (så vida det inte går till överdrift). Andra har enormt tålamod och skulle aldrig gå till handgripligheter och deras barn mår säkert också bra.

Jag anser ändå att vi måste ha nolltolerans för all form av fysiskt (och psykiskt) våld för det är enbart av ondo. Du säger själv att du blir oerhört störd och provocerad av att dina barn använder våld mot varandra. Vissa här blir oerhört störda och provocerade av att du knäppt din dotter på munnen och då går du i försvar. Jag tror inte att du hade fått så mycket reaktioner om du sagt att du inser att det är fel och att det var en handling i ren desperation och du ångrade dig efteråt, men du säger tvärt om att du INTE ångrar dig vilket även får mig att reagera....Jag dömer absolut inte dig eller säger att du är en dålig mamma men du kanske bara får acceptera att det väcker många känslor när man berättar en sådan sak.....

Jo det är faktiskt misshandel att knäppa någon på munnen (all form av fysisk bestraffning klassas som misshandel i lagens ögon) om än ringa sådan och ingen hade tagit ifrån dig ditt barn eller satt dig i fängelse p.g.a. det.

Jag tycker dock att en tråd där vi ägnar oss åt att sitta och klappa varandra på ryggen och visa förståelse för att vi då och då använder våld mot våra barn....det är inget som gynnar någon, allra minst barnen.

Jag förstår inte heller vad du menar med att det är sådana som vi som fördröjer hjälpen till barn i nöd. Jag antar att du menar att om soc ska ta hand om alla ringa fall av misshandel så blir dessa barn lidande. Låt oss hoppas att soc liksom andra myndigheter klarar av att prioritera på egen hand. Det är inget som någon här ska ta på sig att göra.

Hej, alltså jag förstår verkligen hur du menar och det är inte helt ifrån mina egna tankar.. Men vad gäller detta med att jag knäppte min dotter på munnen var fakiskt inte för att avskräcka eller orsaka smärta. Hon är 2 år, snart tre i november och vet mycket väl att spottas får man inte göra. När hon då gjorde detta på mig i ansiktet så hade vi redan en dispyt då hon målat på väggen. Och i allt prat om att du får inte göra si eller så så spottar hon mig i ansiktet. Och jag säger lugnt men bestämt att man får absolut inte spottas, vilket hon gör igen. Detta var alltså en testgrej, testa min gräns. Och när hon spottar på mig andra gången duttar jag till med pekfingret och säger NEJ, du får inte spottas. Jag trodde innerligt att detta va knäppa på munnen tills folk hysteriskt börja gapa här och jag frågade andra mammor vad knäppa på munnen var, och då visade de med tumme och långfinger och så knäpp.. Och detta har aldrig skett.
Så därför har försvarat min handling hjärteligt, eftersom jag aldrig knäppt på munnen. tydligen.

Och vad gäller att ta i örat, JA jag hade kunnat hantera helt annorlunda.. men jag var så jävla rädd och när jag väl hitta henne tänkte jag bara "slå inte, man får inte slå barn"... och då blev min taktik att ta i örat för att snabbt lyfta upp henne och sätta henne i vagnen och gå raka vägen hem och få sitta på stolen. Kanske va helt opedagogiskt av mig, men jag gör säkert hundra fel varje dag me min dotter. Men jag älskar henne mer än livet och min taktik går inte alls ihop med aga eller orsaka smärta.

Jag tror ingen vill skada sitt barn medvetet. Men ibland kan det ske, av olika anledningar.
Och jag tror att så länge man kan prata med andra och bolla om ideer, så kommer det inte ske igen.
Jag försöker bara säga att man ska inte döma andra så länge man aldrig gått i deras skor, försök förstå istället, då kanske du räddar ett barn från att bli slaget igen och en mamma från att slå igen.

Det är bara det jag försöker säga.. men flk tolkar det som klappa på axeln.. vilket jag helt motsäger mig.