Det finns mängder med par här på familjeliv som har stor åldersskillnad mellan sig och nu vill jag höra från er alla som faktiskt HAR problem med åldern, vilka bekymmer stöter ni på?
Det talas så mycket om att allt är så rosenskimrande , men nu vänder jag mig till er som INTE har den verkligheten men som ändå kämpar på trots allt.
Kom in och berätta tack!
Kanske det här också kan bli en stor pepp och stöttningstråd för oss!
Det här är jag också nyfiken på faktiskt! Jag har ingen pojkvän just nu men faller alltid för äldre killar och får då höra en hel från samhället om hur våra liv tillsammans kommer bli.(mest negativt) Men dem har själva aldrig varit i ett sånt förhållande!!
Jag vet att många här på FL lever lyckliga i sina förhållanden med en mycket äldre/yngre partner. Men alla ju sina problem såklart och dem vill jag veta vad det är!
Hej
Mellan mig och min sambo skiljer det 16 år... jag 24 han 40, vi har ett barn...
De mesta funkar bra man tänker inte på de så mycket på de i vardagen. Men en sak man kan störa sig på är erfarenhet, som typ kommentarer "ja men du e ung, de där blir värre/bättre med åren" ja men de e väl inte så konstigt att man inte har erfarenhet av det när man inte fått uppleva det än!
Man måste få leva, dom glömmer lätt bort att man själv inte har hunnit "leva livet" än...
Mellan mig och min sambo är det 10 år. Han är 39 och jag 29. Nu är det inte så jobbigt men det var värre för t ex 7 år sedan. Han har två barn sedan innan och ville inte ha fler, medan jag ville ha barn... Vi var liksom i helt olika faser i livet och hade svårt att mötas. Han förstod inte riktigt mig och jag förstod inte honom. Då vi flyttade ihop tyckte han givetvis att jag skulle ta hänsyn ill 100% till hans två barn och "rätta in mig i ledet". Medan jag tyckte/tycker att det alltid handlar om att ge och ta! Inte förrän jag tog steget och flyttade fattade han att jag menade allvar med det jag sa och ville. Att han inte kunde "hönsa" med mig bara för att jag var yngre. Det tog mellan ett och ett och ett halvt år innan vi flyttade ihop igen. (Och jag var egentligen fast besluten om att aldrig leva med honom igen och sa det till honom också. Trots att jag älskade honom.) Idag bor vi alltså ihop igen, väntar vårt första gemensamma barn och kommer inom kort att flytta till vårt första gemensamma hus. :) Idag har vi ett mycket bättre förhållande. Det är mer öppet, vi tar hand om varandra, vi ger och tar, och skrattar mycket tillsammans. Jag tror att vi värdesätter varandra och det vi har mer.
själv är jag gift och har åldersskillnad på lite drygt 14 år och det jag kan känna som lite negativt emellanåt är den gamla klyschan att man inte kan lära gamla hundar att sitta...
Gamla rutiner och traditioner är svårt att bryta för nån som är van med dom sedan typ urminnes tider.
Nån jämnårig kvinna kanske innebär mindre bekymmer i den frågan eftersom dom då förmodligen haft lite äldre barn, nu är vi småbarnsföräldrar och då hamnar vi i ett läge som haltar ibland. Då kan läget bli omvänt, han är den som är ute på en massa spännande saker och jag känner mig lastgammal som sitter hemma och ugglar med småbarn.
Ett annat problem som egentligen inte har med åldern att göra... Jag ser yngre ut än 29 år och han ser ut som 39 år. Detta gör att, det ialla fall känns som om, folk tittar lite extra på en. Inte så roligt höggravid som man är.
11 års skillnad.
värst var när banktjänstemannan glatt kvittrade på att "jaha du har din dotter med dig"
jag tog åt mig att jag såg ut som ett barn och att han han såg gammal ut. vi var då 18 och 29 år.
tänker på åldern vid två tillfällen:
-när vi pratar barndomsminnen som spel, tv, musik.
-när jag inser att jag är 54 när han går i pension, surt att behöva jobba massa år till innan vi är pensionärer tillsammans (hoppas bara att han är pigg vi 76 då jag blir pensionär!)
barn hoppas vi på till jag är 30 och han 41. hoppas det går vägen för jag tycker att han blir en äldre pappa! inget fel egentligen men tänker på ork och att barnen inte skall skämmas för pappas ålder (träffat många som tyckt det vart svårt med en äldre pappa)
ingen som är äldre än sin pojkvän?
Ni pratade om erfarenhet och det är väl det jag hunnit stöta på. Han ska visa mig hur saker göra... Nu har vi varit ihop ett tag och det blivit bättre med det, dvs nu visar vi varandra. Han kanske levt längre än mig men det är inte så att äldre är klokare per automatik.
Gällande ålderskillnaden är den större här, runt 20 år. Så han är ungefär dubbelt så gammal som mig (räkna själv).
Visst har vi fått höra att han är min pappa och jag hans dottern, men det har inte varit så jobbigt hittills, bara säga som det är :)
Övriga problem har vi inte kommit till ännu, de kommer kanske med tiden. Men jag vill se världen på ett annat sätt än han, jag vill studera utomlands och liknande och det har han ju redan gjort.
jag är äldre än min pojkvän. jag är åtta år äldre än honom. han är 22 i år och jag är 30.
jag kan säga att det inte har varit ett issue förr, men nu stör jag mig på en massa saker. hans umgängeskrets ex, de är så barnsliga och osäkerhets balla o försöker vara så stöddiga och killiga hela tiden.
kan oxå störa mig på att han tror han vet allt fast han bara är 22.
när jag var 21 fick jag barn..
men det syns inte på oss, folk tror jag är typ 20 och får alltid visa leg på krogen och på systemet. han är dock mogen för sin ålder o jag äääälskar honom. ha får mig dock att känna mig yngre. vilket är bra!
jag e hans milf skämta han en gång... hehe
o tur e väl det.
Det är tretton år mellan mig och min pojkvän.
Han är 30 och jag 17.
VI trivs bra för det mesta och kompleterar varandra ganska bra.
Det som kan vara jobbigt för oss är erfarenheten på det sexuella planet.
Det som stör mig är att han haft många tjejer innan mig medans jag inte så många killar.
Medan det som stör honom är att jag har inte upplevt allt det han har, jag har inte "festat av" mig än eller så, vilket gör att han kan bli orolig för det.
Men det får man lära sig att inte tänka på. Det är ju trots allt mig han är tsm med nu.
Något som också var jobbigt i början för mig var att komma in i hela den här städa, tvätta, diska biten.
Behövde inte göra så mycket sånt hemma, men där fanns det ju ingen som gjorde det åt mig.
Men har kommit in i den biten ganska bra nu och rikitgt duktig på det.
Hans vänner säger att det aldrig varit så fint där hemma sen han träffade mig.
Dessutom var det svårt med umgängeskrestsen.
Jag kan ju umgås med hans vänner , även om det tog ett tag att komma in i "pratet". Bukade ju inte fråga mina vänner om de var gifta eller hade barn.
Men det är svårt för honom att umgås med mina vänner då det blir lite väl omoget ibland...Dock har jag ett par vänner som han kommer bra överrens med.