De som inte slutar av den anledningen kommer inte att sluta för att de får en lektion i ordets etymologi och historiska användning. Den här artikeln är inte till för dem, jag skriver istället för alla dem som inte använder ordet, men som undrar hur det kommer sig att ett ord kunnat bli så laddat och vara kränkande för så många.
Ordet neger kommer från spanskans ”negro” som betyder svart och det började användas om afrikaner under slavhandelns dagar. Mycket av vetenskapen och litteraturen om svarta vid den här tiden handlade om att skapa ett försvar för slaveriet och det koloniala projektet. För att rättfärdiga slaveriet var det nödvändigt att kunna tro att svarta var underordnade vita, så svartas underlägsenhet var det återkommande temat i vitas skildringar av afrikaner. Så här skrev till exempel svensken Olof Bergius i en reseskildring från 1819:
”Sådan står Negern på nedersta trappsteget av den menskliga odlingen. […] Emellan hans förnufts högsta ståndpunkt och den förståndsgrad hvarifrån vi redan som barn börja uppstiga till vetenskapernas regioner ligger ett svalg, som hittills ingen har öfverstigit, hvilken ej ärft en stråle af de hvitas färg på sin hud och på sin själ. […] att försöka civilisera denna undermänniska vore i strid med sjelfva naturen.” (Catomeris, Det ohyggliga arvet)
Negern är alltså en stereotyp, den bild av den svarte som vita fabricerat genom århundradena, och så här efter kolonialismen är det bara passande att svarta definierar sig själva genom att måla motbilder till ”negern”. Omdefinieringen av svarta är ett viktigt och nödvändigt projekt. Svarta är därför vaksamma inte bara på ordet neger utan även på diskurser som anspelar på svartas lathet, dumhet, libido eller andra nedvärderande föreställningar.
Anledningen till att vi i Sverige fortfarande har en diskussion om ordets vara eller icke vara – som man i andra västerländska länder kommit långt bortom – beror nog på svenskars svårighet att se Sveriges roll i det historiska sammanhang där rasismen spelat en central roll. Sverige som övriga Europa var en del av brotten mot Afrika. Både drottning Kristina och Gustav III bedrev handel med slavar och svenska vetenskapsmän var mycket aktiva när det gällde att förse det koloniala projektet med en vetenskaplig plattform ända från Carl von Linnés dagar fram till 1900-talet och det rasbiologiska institutet i Uppsala.
Varför reagerar svarta bara när det är vita som använder ordet neger, undrar många. Det beror på att det i vår värld som domineras av vita är ett privilegium att vara vit och en belastning att vara svart. Att vara vit ger till exempel företräde till arbets- och bostadsmarknaden, det innebär att man lättare får lån i bank och har svårare att dömas för brott. Vitheten ger alltså företräde på mörka människors bekostnad och därför reagerar afrikaner när vita kallar oss vid ett rasistiskt skällsord.
En del gillar att hävda att de inte alls menar något illa med användandet av ordet och att de har all respekt för svarta. Det är inte sant, och det visar sig när personen upplyses om att svarta ser ordet som stötande. Då kommer försvarstalen: ”jag har alltid sagt så här”, ”jag menar ju inget illa med det”. Dessa personer har absolut ingen respekt för afrikaner. Svarta har aldrig själva kallat sig negrer. En neger är en degraderad, sinnesslö, lägre stående människa och att kalla någon neger och inte mena något illa med det är att likna vid att spotta någon i ansiktet och inte mena något illa med det.
Huruvida ordet ska förekomma i litteraturen eller inte är en absurd fråga. Det är klart att om man beskriver kolonialtiden är det oundvikligt att ordet förekommer. Lika oundvikligt är det att ordet förekommer i litteraturen från den tiden.
Nyamko Sabuni
riksdagsledamot folkpartiet"
