Oro och rädsla, hjälp!

Vet inte vad jag ska skriva.. men är i samma läge själv. Åkte in m blödningar i 24+0. Fick kortison. Blev flyttat till Uppsala efter ett par dagar då jag fick en ny blödning. Är nu hemma 25+6 idag... ligger mest hela dagen och bara väntar på att tiden ska gå.... fruktansvärt jobbigt! Ena stunden känns det hoppfullt, andra bryter jag ihop.
Har försökt att inte läsa så mycket om prematurbarn även om många historier slutar väl....för mig blir det bara mer grubblande. Men vissa dagar kan jag inte låta bli...som nu!

Har en son som föddes i 31+5 för tre år sedan och skulle vara lycklig om jag kom så långt den här gången.
För min del så tror de att det är moderkakan som släpper i kanten. Har haft blödningar till och från under hela graviditeten men nu när man passerat en viktigt gräns så har oron bara blivit värre.

Johanna

Hej !

26+0 idag... det går sakta men det har gått två veckor sedan jag åkte in!

Så ni ska också få en liten pojke, vi med!
När det gäller graviditeten med min son så var allt frid och fröjd fram till v 28 då jag fick blödningar. Men då hade jag en föreliggande moderkaka, det har jag inte nu. Fick kortison och var inlagd ett par omgångar innan han kom ut med katastrofsnitt när moderkakan lossnade.
Sonen har precis fyllt 3 och mår toppen!!

Inför denna graviditet trodde vi ju att det skulle gå smidigare. Det fanns inget som talade för att jag skulle få samma bekymmer igen.

Ovissheten tar verkligen knäcken på en. Om man bara visste. Jag har ingen aning om jag kommer att ligga 3timmar, 3 veckor eller 3 månader till...

All lycka till er!!