positivt överaskad av 5 minuters!!

Vilka är då grundreglerna för somna-själv-metoden som jag har missat? Jag har nyligen läst om metoden och följer den i princip. Självklart gör man konstant en bedömning av situationen: "HUR skriker mitt barn"? - och gör individuella avvägningar vid varje tillfälle: "hur ska jag agera?" Jag går möjligen in lite oftare än 5 minuters mellanrum (som i metoden bara är ett förslag på tid, det är inte ett MÅSTE att det ska vara 5 minuter emellan). Att jag klappar på mitt barn går emot metoden något, men i den version som BVC presenterar kan man hålla om sitt barn en stund om det är ledset.

Jag tror inte att någon metod är konstruerad för att den skall följas på en "bokstavstroendes vis" - man måste ju som förälder kunna utvärdera, reflektera och anpassa metoden efter rådande förutsättningar. Det handlar inte om att jag inte "klarar av" att följa några "regler". Jag behöver bara inte slaviskt rätta mig efter ALLA förslag som metoden innehåller. Om en kristen person inte tror på ALLT som står i Bibeln, är den inte kristen då? Jag anser att jag använder metoden i alla fall.

Jag har förstått att Lars H Gustavsson kritiserar denna metod, men enligt Eckerberg (som beskriver somna själv-metoden) har han inget vetenskapligt stöd för sina åsikter (dessa två herrar har tydligen haft livliga diskussioner på en blogg angående detta.) Deras meningsskiljaktigheter kring metoden låter jag dem ha ifred.

När du skriver "att jag försvarar" 5mm vill jag bara kommentera det med att jag försvarar att jag själv är nöjd med denna metod (som ju tråden från början handlade om). För oss har den fungerat alldeles utmärkt. Vår lille kille är mycket piggare, gladare och orkar mer nu när han får sammanhängande sömn. Innan vi lärde honom att somna själv sov han ALDRIG mer än 2 timmar i sträck och DET om något kan vara skadligt. Självklart har barn ett annat sömnmönster än vuxna och vaknar oftare, men det är skillnad på att kort vakna till och somna om och att gå upp i ett aktivt, medvetet vakentillstånd. I hans åler behöver han sova ca 12 timmar per natt, vilket han, innan vi använde metoden, inte var i närheten av att göra.

Tja, viktigaste grundreglerna är ju att man inte får ta i barnet, prata till barnet eller på annat sätt uppmärksamma barnet, man ska bara visa sig och gå igen för att barnet ska veta att föräldrarna inte slutat att existera.
5mm är ju dessutom avrådd att användas på barn under 6 månaders ålder samt för barn i separationsfasen vilket gör att metoden i det närmsta är obrukbar för barn under ett års ålder. Det jag menar är att om man säger sig följa 5mm men egentligen inte gör annat än att gå ut och in ur rummet med 5m mellanrum med i övrigt inte följer minsta grej från metoden så är det inte 5mm man använder, lite mer än EN sak behöver man ju göra för att kunna säga sig följa en metod. Annars kan man ju säga att alla som har en läggningsrutin för sina barn följer SHN tex.

Fast har du läst vad Eckerberg skriver om metoden, som han inte ens kallar för 5 minuters-metoden utan somna själv-metoden? Han skriver att man efter en mysig god natt-ritual lägger barnet i sin säng och säger god natt. Man lämnar sedan barnet för att somna själv. Man kan sedan titta till barnet CIRKA var 5:e minut. Det står ingenstans om att det är ett TVÅNG att vänta fem minuter (han kallar ju inte ens själv metoden för 5mm, det är hur folk har valt att tolka det hela.)

Och ja, kroppskontakt anses vara "fel" eftersom att barnet då kommer att behöva ha denna kroppskontakt om det vaknar på natten för att kunna somna om. Prata till barnet får man göra, enligt hans metod, jag citerar: "En förälder går bara in till barnet och säger vänligt men bestämt att nu är det natt och då skall man inte väcka sina föräldrar." Hur ska man säga det om man inte får tala till barnet? Teckenspråk?

Vi följer ju inte strikt Eckerbergs förslag (men nästan), vi fick en broschyr från BVC som bygger på denna metod, där man dock har lagt till att om barnet är MYCKET upprört, ska man ta upp det och hålla om det en stund. www.growingpeople.se har också rekommendationer baserade på modellen (men ingen vågar ju ens VISKA att metoderna baseras på den beryktade "5mm" för då skulle de ju bli lynchade):
Introducera en liten nattramsa eller vaggsång som ni upprepar varje kväll när barnet ska sova, försök att göra den personlig. Det får henne eller honom att inse vad som är på gång. Lägg barnet i sängen, smek över huvudet och ge en godnatt puss - godnatt och sov gott i din goa säng! Lämna barnet med dörren på glänt. Om barnet gråter vänta en stund och se om barnet är på väg att glida in i sömnen. Om det fortsätter att gråta gå tillbaka men lyft inte upp barnet ur sängen. Man kan upprepa vad man gjorde tidigare, smeka barnet över huvudet och säga godnatt. Om barnet är mycket ledsen ska du ta barnet i famnen en stund tills det lugnat ner sig, lägg sedan tillbaka barnet i sängen. Tänd inte ljuset och lek absolut inte för då kan barnet vilja vara vaket och roa sig i vuxet sällskap på natten i fortsättningen. Nätterna ska vara neutrala, nersläckta, och lite trista. På dagarna har man ljust, kul och leker. Lita på dig själv. Inse att du gör ditt lilla barn en tjänst genom att hjälpa honom eller henne att sova. Det är inte farligt, det är skönt att sova.! Jag tycker att den sista meningen är så klockren! Det ÄR inte farligt att sova själv, det lär sig barn genom denna metod.

Jag ber då så hemskt mycket om ursäkt om jag inte till fullo fullföljer den barnmisshandel som alla verkar påstå att somna själv-metoden är, men jag anser att man kan läsa ut lite det man vill i metoden... Jag läser ut att jag FÅR gå in oftare, jag FÅR prata med mitt barn, och det ÄR inte farligt att skrika lite. Men om du nu ändå inte tycker att jag följer somna själv-metoden - vad tusan bråkar vi om? Jag försvarar bara det JAG gör - hur JAG tolkar metoden. Jag kan ju inte försvara hur alla andra tolkar och använder den.

Angående när man ska börja med sömnmetoder skriver man på www.growingpeople.se så här:
"Sömnproblem är mycket vanliga hos små barn. Ungefär var femte barn har mycket svårt att somna in vid läggdags och vart tredje vaknar och skriker många gånger på natten." - Det är alltså väldigt NORMALT att barn vaknar ofta på natten, helt klart, men de har ändå SÖMNPROBLEM. Många verkar tro att man bara ska acceptera detta.

Man skriver också: "Vid 3-4 månaders ålder sover många barn, eller skulle kunna sova, under större delen av natten. Om barnet inte klarar detta vid 5-6 månaders ålder så kan man fundera lite över läggningsvanorna. Om barnet alltid suger sig till sömns vid bröstet eller flaskan eller vaggas i famnen tills det somnar kan det ha svårt att somna om igen själv efter ett normalt nattuppvaknande. Det är normalt att spädbarn ofta vaknar under en period av ytlig sömn. Barn lär sig att förknippa vissa saker med att somna. Att vara i samma sovrum, ligga i en särskild säng eller att hålla i ett speciellt gosedjur eller en filt kan vara mycket viktigt för barnet. Dessa saker är desamma, de finns kvar när barnet vaknar upp på natten och då känner barnet sig lugnt och tryggt och somnar om. Men, om barnet har vant sig vid att det är mamma eller pappa som måste finnas där för att det ska kunna somna om, så blir barnet kanske oroligt tills man går upp och vaggar eller matar."

Så därför "måste" barnet somna själv för att kunna somna om själv. Ganska logiskt. Om man nu inte vill/klarar av att amma det varje gång det vaknar. Och visst, jag förebrår INGEN som tycker att det funkar för dem - grattis till att ni hittat ett bra sätt att leva! Men jag blir vansinnig när folk i princip kallar mig för barnmisshandlare för att jag valt ett annat sätt.

Tack för att man äntligen kan få lite vetenskap bakom alla påståenden! 

Nej, då! Jag hade inte missat den forskning som du hänvisade till. Min kommentar till att jag ville ha vetanskapliga grunder för påståenden var mer riktad till dem som påstår att barnen tar skada av att skrika korta stunder när de är själva.

Forskningen visar ju att barnen tar skada av att lämnas skrikande ensamma under längre, upprepade tidsperioder. Det kan jag också förstå! Om man aldrig svarar ett barn som skriker är det ganska självklart att det kommer att påverka barnet.

Nej, han säger inget om att det måste vara 5mm, dock säger han att det inte ska vara kortare tid än 3 minuter mellan gångerna man går in eftersom barnet annars inte ges chansen att lugna sig själv.
Att barn från 3-4 månader skulle kunna sova största delen av natten är för mig en sanning med modifikation eftersom en vedertagen sanning inom barnhälsovård låter gälla att "en hel natt" är att sova från kl tolv på natten till 5-6 på morgonen. Sover då barnet från nio på kvällen till tre på natten utan att vakna är det ju samma tidsspann som "en hel natt" och borde alltså vara fullt ok. Jag har även fått höra måånga gånger att alla barn ska kunna klara sig utan mat på natten från 6 månaders ålder, nått som öht inte passar in på mitt barn och jag vet många andra barn det inte stämmer på. Jag tycker helt enkelt inte om att det ska generalliseras så mycket om hur barnet ska sova hit och dit. Att somna själv är f.ö inte samma sak som att sova i egen säng! Det går utmärkt att lära barnet sova själv men samsova ändå om man finner det lämpligast. Många verkar ju också dra slutsatsen att sova själv= sova i eget rum.
Sen har jag inte kallat dig barnmisshandlare, jag har inte ens sagt nått om hur du gjort med ditt barn, det är du som drar upp det gång på gång fast jag aldrig ens nämner nått om det. Jag har skrivit upprepade gånger nu vilka förutsättningar JAG anser kan bli skadligt för barn om 5mm används till punkt och pricka på ett barn det inte passar för. Dessutom blir jag lite lätt förbannad på sista meningen i det du citerar från Growingpeople (som du själv fann så bra) eftersom det trots allt mer eller mindre säger att alla som inte tvingar sina barn att sova i egen säng förstör för sina barn och sabbar deras sömn! Det är inte farligt att sova själv, men det är heller inte farligt att sova tillsammans! Och ska man vara den som är den så är just att sova tillsammans det vi människor är skapta för rent överlevnadsmässigt, som vuxna kan vi ignorera det, men bebisar går mer på ren instinkt och då är det naturliga att vilja sova nära sina föräldrar. Sen att föräldrarna inte finner det lika bekvämt är en annan femma och idagsläget går det ju att göra på annat sätt utan fara för barnets liv, men att hävda att motsatsen vore rent skadligt för barnen är lika mycket BS som att säga att 5mm alltid är skadligt.

Hur ser ni på att göra en 3mm på en 1 åring? Min son e 8 månader och vaknar visserligen bara en två ggr per natt men han är nästan alltid helt förtvivlad när han vaknar och han somnar bara till en flaska välling. Skulle när han är ett år vilja lära honom att somna utan flaska och hjälpa honom att det inte är farligt att vakna och somna om själv. Jag kan iofs ta det då ;)