Nån mer som lever dominant/undergiven i fast förhållande?

Konstig fråga kanske men vad innebär det liksom? Beskydda familjen? Ropar hon på "pappa" då om någon kommer och är dum mot henne? Ooouuuaaa - a a a - oouuu - a a... och sen kastar sig upp i närmsta bananträd? Näe 1700-talet är det inte, snarare primatstadiet.
Jag tycker det kan vara tändande med sexlekar då min sambo är lite dominant men att han skulle bestämma allt i vårt liv hade knappast underlättat för någon av oss. Samarbete är väl viktigt för att få vardagen att fungera?

Bananträd? Bananer växer inte i träd. Det är en ört. Duh!

hahaha;)

Jag har aldrig levt i 24/7 och har en fråga till TS: Hur uppfostras barnen? Att pappa/män bestämmer allt eller försöker man ändå ge jämlika ideal, och i så fall hur?

Du är lite otydlig om hur ni lever och vad du vill med din TS.
 
Ni har bestämt att du bestämmer/har sista ordet i allt. Jag tror inte det betyder att du därför bestämmer allt. Din fru har säkert saker hon sköter dagligen alldeles på egen hand där hon då sköter de dagliga besluten. Mannen har aldrig bestämt allt i familjen. Han har heller aldrig egentligen varit familjens beskyddare då familjen aldrig varit en enhet som behövt beskydd. Han har däremot varit familens överhuvud.
 
Du menar att ni har en överenskommen maktförskjutning i ett D/s förhållande. Vet inte om det gör det mindre komplicerat för andra att förstå. Man kan också säga att ni har kommit överens om att dela upp ansvaret mellan er i hushållet och att du är den som är ansvarig för att se till att helheten fungerar. Det är ett ganska neutralt sätt att beskriva det. Ett sätt som inte får andra att direkt tänka på piskor. Jag har aldrig ens försökt berätta det för någon.

Grattis! Önskar er verkligen lycka till och inte glömma att ni båda bara är människor.

Vi har maktförskjutning i vår relation.

Min man har ansvaret för allting som rör oss, undantaget våra 3 barn.

Jag mår oftast bra. Oftare än många andra kvinnor jag känner iaf

Min man försörjer familjen, det är han ansvar (även om jag driver ett mindre, ganska vilande, företag+ arbetar som extra-resurs vissa helgdagar). Han ansvarar också för att jag sköter de uppgifter som ligger på mig, men han bestämmer inte HUR jag ska utföra dem i annat fall än då jag pga osäkerhet ber om vägledning. Han ombesörjer mina sexuella behov, mina själsliga behov och reder upp i vad än för trassel som kan tänkas drabba mig.
För att orka med allt detta ansvar krävs förstås att hans behov går först. Han är fri att nyttja mig som han behöver/vill. Det är dock hans ansvar att se till att jag utför även den uppgiften.

Vi lever så i en relation med en maktförskjutning som är pågående permanent.
Vi är två kvinnor och jag är den som bestämmer.
Att jag är den som bestämmer är för att hon låter mig få göra det.
Min undergivna kvinna är den som också utser mig till sin chef och därmed också den som har makten att avsätta mig - om jag bestämmer så att bara jag mår bra och struntar i mitt ansvar.
Mitt ansvar är att göra det bästa jag kan för att hela familjen ska må bra.
Vid min sida har jag min kvinna och mandatet att styra för att uppnå det.
Och precis som Rynkigpå....... beskriver bestämmer jag inte allt (då skulle jag behöva läggas in på vilohem efter en vecka) jag bestämmer det jag vill och jag har sista ordet i allt.
Och jag bryr mig inte ett dugg om vilken färg på strumporna hon har t ex.
Men jag vill veta att _om_ jag en morgon skulle vilja se henne i rosa strumpor så kan jag beordra det.
Den känslan ger mig ett välbehag även om det aldrig hänt än.

Sam

Jag skulle behöva läggas in på vilohem efter två dagar och övriga familjen på psykakuten om jag skulle bestämma allt. I övrigt liknar det hur Sam och Fru P har det.
 
I vårt förhållande kom uppdelningen före maktförskjutningen. Vi ordnade vårt liv så som det passade oss och våra individuella intressen och möjligheter. Det har varit en pågående process under lååång tid. Sedan en dag så kom maktförskjutningen bara som ett litet steg som band ihop allt det andra.

åh, jag vill lev som på 1600-talet med min man.. :) jag önskar han var MYCKET MER kontrollerande och bestämd. hade funkat utmärkt för min del..

Hej

Jag lever också sedan flera år i en relation som bygger på att mannen är den som styr och tar beslut. Vi har också barn. Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med andra i liknande situation.

/Hannah