BF maj 2011

Ja du, där håller jag då fullständigt med dig! Snacka om att det lät lite ålderdomligt att papporna inte riktigt har någon plats i det hela, även om kvinnan bär barnet så är ju pappan lika delaktig i processen.

Här är det också RUL 2 i morgon så frågan är hur jag kommer sova i natt. Blir alltid lika nervös och tydligen även denna gång för det känns inte som kroppen vill sova på länge än.

Vi är också grymt nyfikna på könet men har bestämt oss för att inte fråga. Tyckte det var så roligt sist att inte ha någon aning in i det sista ; )

Nåväl, ska vika lite tvätt så har jag i alla fall fått det gjort.

För mig har jag nästan aldrig denna eller tidigare graviditet haft sammandragningar när jag tydligt känt att magen blir stenhård och drar ihop sig. Snarare har jag upplevt betydligt mer av den där förbaskade mensvärkskänslan fast då i form av mensvärken från helvetet så att säga. Konkrekta tydliga sammandragningar är tydligen inget för mig än så länge i alla fall.

Idag har vi i alla fall varit på RUL 2. En liten bebis låg därinne och sprallade runt och allt såg bra ut. Beräknad födelsevikt på BF den 20 maj är mellan 3200 och 3700 gram så idag hade vi en tillväxtkurva på minus 2%. Känns helt okej.

För övrigt var det dock en mycket envis sak som höll benen korsade hela tiden så vi inte kunde råka se vilket kön och dessutom hölls händerna lägligt för ansiktet så vi fick bara se en liten nästipp och ett par läppar. BM kämpade på bra men det fanns inte en chans att vi skulle få bättre bilder, haha. Vi fick dock se att liten har en del hårstrån i nacken men vi får väl se senare om det blir en hel man eller bara en liten toffs. Storebror var så gott som skallig när han föddes.

Nu är det 52 dagar kvar till BF och spänningen stiger.

Usch, obehagligt men förhoppningsvis inget som återupprepar sig. Han ville kanske bara hålla er på tårna lite.

 
Grattis till en liten Kingston då ; ) Jag tycker det blir ännu mer verkligt på något sätt efter andra ultraljudet och det känns att det inte är så långt kvar nu.

Jag gissar på att Ewima menade att bebisen redan nu vägde 2590 gram i vecka 33.

Jag var i vecka 32+2 igår och då vägde vår mini 2019 gram, vilket var -2%.

Har du barn tidigare och har de i så fall varit stora eller små?

Men riktigt så mycket diffar det sällan sa BM när jag frågade på UL igår.  Hon sa att normalt sett så ser man redan nu om bebisen kommer att ligga högt över eller lång under snittet och det diffar sällan jättestort upp eller ner. Dessutom ser man ofta på SF kurvan hur det går.

I min förra graviditet låg min SF kurva högt inledningsvis och på UL i vecka 32-33 någonstans låg han på +7%. Sedan kunde man se hur kurvan sakta började röra sig neråt och i vecka 41+6 föddes han och vägde 3560g. Så det blev slutligt en bebis precis på normalkurvan. Dock ska man veta att allt är bara uppskattningar så en liten nypa salt får man ju ta det med.

Vid min förra förlossning var jag tvungen att komma in och stanna på KK eftersom vattnet gick och var mekoniumfärgat. Så det blev en rätt långdragen och jobbig förslossning, totalt 40 timmar. Efter mer än ett dygn hade BM övertalat mig att sätta epidrual eftersom jag var oerhört trött och hade ont då öppningsfasen tog så lång tid. Använde även lustgas och varm vetekudde. Alla smärtlidningsmetoder var väldigt effektiva för mig och gav mycket hjälp. Men eftersom jag var värksvag så fick de till och med ha en BM som satte yttre press i slutet av förlossningen. Kan ju säga att det gjorde mest ont av allting, min man trodde att tanten skulle knäcka revbenen på mig.

Denna gången beror det på hur snabbt det går och vilken typ av förlossning det är. Ska i alla fall försöka vara uppe i stående/sittande ställning så mycket som möjligt, gärna på pilatesbollen för det var så skönt för ryggen. Är glad om jag klarar mig på andning/lustgast men kommer inte dra mig för att låta dem lägga en epidural igen om det tar mycket tid. Känner mig dock betydligt säkrare på förloppet denna gången och det känns jätteskönt måste jag säga.

Skönt att det verkar som du slipper blir sövd för att dra ut tanden!

Vad gällande profylaxandning är det nog lite olika vart man går någonstans men på vår föräldrakurs var den andningen de lärde ut inte något att hänga i julgranen. Jag tror att man behöver mer gedigen träning i någon seperat kurs så att man känner sig trygg med metoden om det ska fungera för annars blir det nog lätt som du säger att man inte riktigt fattar.

Men vad man kan göra är att läsa på och titta på olika andnings- och avslappningsövningar via internet. Nu går jag in på de sista 50 dagarna och har börjat gå igenom de olika teknikerna igen för att friska upp minnet lite och tar en stund varje dag då jag övar de olika metoderna och försöker att slappna av och ladda mentalt. Kände själv sist då det tog sådan tid att orken och den positiva andan försvann lite men min man var ganska bra på att motivera mig mentalt ändå men jag vill gärna vara ännu mer förberedd denna gången.