BF maj 2011

Njae, visst jag "kan" väl sjukskriva  mig, men problemet är att då läggs allt på hög och väntar tills jag kommer tillbaka igen. Sen är jag en såndär "duktig flicka" som ska klara allt och får väldigt dåligt samvete om jag inte klarar det. Känns inte riktigt som att jag kan sjukskriva mig heller när jag inte riktigt är sjuk.

Jag jobbar som socialsekreterare inom försörjningsstöd. Vi är överbelastade (sedan länge) och det är inget som arbetsgivaren verkar bry sig så mycket om. Flera kollegor mår också dåligt över läget på jobbet, så jag är ju inte ensam. Men får man inte den sömn man behöver och har en massa gravidhormoner och värk så blir det inte lättare direkt... Oroar mig ju såklart för bebisen med eftersom jag hört att det inte är bra att stressa under graviditeten, men det går liksom inte att undvika...

Ligger i sängen och försöker intala mig själv att det är okej att vara hemma imorgon om jag inte mår bra. Lyckats åka på en redig förkylning med feber, hosta och superont i halsen och öronen.. Men jag är så himla dålig på att vara hemma från jobbet. Blir så stressad och får dåligt samvete.

Försöker tänka på den lille i magen med, men ska ju alltid vara så "duktig".

Någon mer som märkt att immunförsvaret blivit sämre under graviditeten? Var i princip aldrig sjuk innan, men nu var jag förkyld nästan hela december. Och så åker jag på det nu igen! Herregud, ska man gå och vara sjuk varannan vecka hela våren nu eller?

Efter en värdelös natt där jag inte sov mer än ca 20 minuter åt gången (vaknade av att jag knappt kunde andas pga en massa slem i halsen, sorry äckligt, jag vet) och fortsatt feber imorse så blev det en dag hemma.
Det var nog tur för jag har vart som i koma nästan hela dagen.
Köra bil dryga timmen till och från jobbet kändes inte som en jättebra idé med sömnbrist och feber. Var ju helt snurrig. Har tyvärr inte blivit så mycket bättre under dagen, så vi får väl se hur det blir imorgon med jobb.

Försöker fixa maten härhemma nu så att den är klar när maken kommer hem, men det går inte fort. Hann duka fram glas och tallrikar och sen var jag tvungen att gå och lägga mig och vila igen. Nu har jag kommit upp i sittande ställningen igen och ska väl försöka gå ut i köket och forsätta lite till...

Verkligen supersöta figurer!
Är jättesugen på att själv försöka mig på att göra lite smådjur.
Vad är det för storlek på virknålen som du använder? Och vart har du hittat mönstrena?
Har försökt kolla runt lite på nätet, men du kanske har något bra tips?

Ah, Losec kanske man skulle prova då!
Är det brustabletter eller? Hur länge håller effekten i sig? Kör ju nu med Rennie tuggtabletter från apoteket och dom har snabb effekt, men håller tyvärr inte i sig så länge..

Jag hade först tänkt vara ledig 2 veckor innan BF. Har semesterdagar att ta ut och det blir ju ingen sommarsemester i år eftersom jag ändå är hemma då med bebisen. Så varför inte tänkte jag.
Nu börjar jag faktiskt mer och mer fundera på att ta en veckas semester till (alltså sluta 3 veckor innan BF).
Sen tar jag FP från måndagen efter BF (känns onödigt att ta på helgen).
Har inte fysiskt ansträngande jobb, dock psykiskt tufft och stressigt samt pendlar 1 timme till och från jobbet.
Sen sover jag redan nu förjäkligt, har foglossning, halsbränna m.m. och känner väl att det antagligen inte kommer bli bättre. Så därför känns det befogat att ta lite semester innan.
Min man har inte alls uttryckt sig negativt över detta, utan är väldigt förstående.
Och eftersom jag tar semesterdagar och inte FP när jag är ledig innan BF så "förlorar" jag ju varken pengar (eftersom jag får lön) eller FP-dagar.

Inatt var det inte kul. Vaknade av att jag hade jätteont på ena sidan av magen. Har inte känt så innan och det gjorde verkligen riktigt ont. Vad kan det ha varit? Förvärkar, redan? Är i v 27+1 idag.. Och det var ju bara på ena sidan..
Nån som har nån idé vad det kan vara? Höll i sig konstant i ca 10 minuter innan jag kunde gå upp och pilla i mig en panodil. Sen kunde jag inte somna om innan jag känt bebisen röra sig, för jag blev rätt orolig faktiskt..

Kanske var det ligamenten då. Kändes så knepigt för det var verkligen på sidan av magen och inte nere (typ ljumskar och äggstockar).
Ja, obehagligt var det iallafall..

Aha, ja det var faktiskt just på höger sida det gjorde ont. Men då kan jag ju slappna av lite  
Skönt att man kan lära sig av varandra här. Särskilt när det är första barnet och man inte har så superbra koll.

Tycker det är väldigt synd att man inte kan få GP för jobb som är psykiskt ansträngande likväl som fysiskt ansträngande.
Mår verkligen skit på jobbet. Har två kollegor som inom loppet av några veckor blivit sjukskrivna pga arbetssituationen och det är allmänt kaos. För mycket att göra och för lite personal och inget görs för att ändra på detta (eller kan kanske inte göras, vad vet jag). Har ångest varje dag när jag skall till jobbet, stress från morgon till kväll vilket kanske lett till att min halsbränna är värre (vad vet jag), ont i magen, sömnproblem och mycket annat. Tycker så synd om min man som får ta så mycket skit pga att jag mår dåligt och det gör ju att jag såklart mår ännu sämre.
Oroar mig även en hel del för att allt stressande och all ångest påverkar bebisen. Har ju hört att barnet påverkas av mammans humör och känslor och det är ju inte alls kul om det nu stämmer.
Men vad ska man göra? Eftersom jag har ett jobb som inte är fysiskt ansträngande så är det ju som sagt kört med GP. Vill ju inte heller sjukskriva mig (eftersom FK antagligen inte godkänner det) och kan inte stå utan inkomst.
Informerade min chef om att jag har planer på att ta semester innan BF och jobba t.om. 14 april varpå hon frågar om jag kunde tänka mig att kanske skjuta på det en vecka beroende på hur det ser ut med efterträdare för mig. Jag blev helt paff, de har vetat om att jag är gravid sen i oktober/november och har haft god tid på sig att anställa någon. Men likförbannat ska dom vänta till sista sekunden. Så nu verkar det som att jag får jobba kvar t.om. den 21 april istället.
Och jag som egentligen inte orkar en sekund till....