Maruid skrev 2011-02-14 18:35:31 följande:
Jag har helt enkelt bestämt mig för att jag och barnet är det viktigaste.
Under min förra graviditet oroade jag mig jättemycket för mitt jobb då min son var sjuk och jag var hemma. Jag hade dåligt samvete för att jag lastade över på kollegorna och jag hade bara tänkt att ta ut fyra månaders mammaledighet men det blev fem till en början vilket skapade problem och gjorde situationen jobbigt för de andra anställda och skapade osämja på arbetsplatsen. Men efter att min son blev allt sjukare och då vi slutligen förlorade honom insåg jag att absolut INGET JOBB i hela världen är viktigt i jämförelse med ens egen eller andras hälsa.
Helt rätt och en tankeställare. Kan inte föreställa mig vad du gått igenom, men tack för tänkvärda ord.
Själv har jag nog tappat förmågan att känna stress tror jag. Jag kan inte förmå mig att bry mig så mycket på jobbet längre. Fokuset är någon annanstans. Det jag inte hinner hinner jag inte. Jag ska jobba tre fulla veckor till, sen har jag börjat ta ut en dags semester i veckan fram till påsk då jag inte tänker jobba mer före bf som är den 10 maj.