BF maj 2011

Jag har börjat bli lite nervös inför förlossningen. Har inte funderat så mycket på den under den här graviditeten, utan har mest tänkt att det gick bra förra gången och att jag säkert ska fixa det lika bra igen, men nu minns jag att att det trots allt var ganska "oskönt" förra gången. Har nog ganska hög smärttröskel, men känner plötsligt mig skitorolig för att jag snart kommer att ha så ont igen. Innan har jag längtat efter att tiden ska gå, men nu blir jag nervös då jag tänker på hur lite tid det är kvar. 2 månader går ju hur fort som helst! Förhoppningsvis känner jag mest att jag vill få det gjort när förlossningsdatumet närmar sig, men nu känns allt både avlägset och skrämmande nära...

I helgen ska jag börja packa BB-väskan...

Fattar ni att våra bebisar snart kommer??

Är det bara jag som tycker att det känns bra att vara några dagar på patienthotell eller BB efter förlossningen? Jag kommer inte att stressa hem - även om jag älskar vårt hem - för jag tycker det känns så tryggt och skönt att vara där hjälp finns i några dagar.. Senast stannade vi i tre dagar. Själv ville jag nästan stanna en natt till för att amningen skulle komma igång ännu bättre, men det var så mycket förlossningar vid den tidpunkten, så vi kände att vi var tvungna att lämna plats åt andra.. Jag hoppas på att få vara kvar i minst två-tre dagar den här gången i alla fall!

 

Jag förstår dig absolut! Jag tror att jag kommer att vilja vara kvar på patienthotellet om min man och dotter kan få komma dit, men om jag får stanna på BB så kanske längtan hem (speciellt till dottern) blir för stor, så till och med jag vill åka hem tidigare. Men jag tror att en del kanske skyndar sig hem och ångrar det i efterhand. En del (inte ni här i tråden, men folk man pratar med) verkar tycka att det är en merit i sig att få åka hem samma dag. Om man känner sig osäker, kanske främst med det första barnet så tycker jag absolut att det är att rekommendera att vara kvar tills man har fått svar på sina viktigaste frågor och tills man har fått igång amningen - om man nu önskar det.

Det verkar ha varit en fixardag för många idag. Vi har sopat uppfart och uteplats, ställt ut utemöbler och fikat i trädgården för första gången någonsin (eftersom vi köpte huset i december), åkt till Plantagen och köpt penséer till fina nya krukor. Det har varit så varmt och gott så all snö har smält bort i trädgården. Vi har valt en lampa till vår uteplats, köpt en superfin köksklocka på Village och bytt handtag på skåpsluckorna i köket.

Det känns som att jag vill boa in mig extra mycket i huset nu när våren har kommit. Jag tror att det är boa-in-sig-instinkten inför bebis ankomst som har satt fart på en massa små projekt här. Det är ju bäst att ta tag i saker så länge man känner att man har energi att göra det. Om bara en månad tror jag att man känner sig betydligt mycket tyngre. 

Vår dotters kusin föddes den 29 maj 2009 i vecka 28+5. Det känns så skönt att alla i tråden verkar hålla alla sina bebisar inne!

En liten fråga: Är det så att man inte ska hålla på för mycket med jord när man är gravid. Idag har jag ju planterat blommor (utan att ha en tanke på att det skulle kunna vara skadligt), men det ska väl inte vara någon fara? Det var helt ny jord från en nyinköpt påse.

När jag väntade mitt första barn sa de i vecka 39 att det var ett litet barn kring 2500g men ut kom en liten på 3880g så det är inte alltid beräkningarna stämmer ens med ul eller vana barnmorskehänder.. =)

Idag såg jag En unge i minuten (reprien från i måndags) och påmindes om att jag snart ska ha så ont igen. Jag var med om samma sak som tjejen som födde sitt andra barn - värkarna var för svaga eftersom jag hade kämpat på så länge utan smärtlindring. Jag hade täta men för korta värkar under en hel natt på 7-8 cm (typ då det gör som ondast) så de var tvungna att ge mig epidural + värkstimulerande dropp för att det skulle hända någonting. (Tur att vi har så bra sjukvård i vår del av världen - annars hade det nog inte gått så bra varken för mig eller bebisen). Då kunde jag till och med somna en stund och vaknade efter 3 timmar och var då redo att börja krysta. Det var en underbar del av förlossningen tycker jag, som jag faktiskt ser fram emot igen.

Jag hade inte tänkt ha någon smärtlindring. Hade gått på gravidyoga och lärt känna min andning och min kropp tyckte jag, men nu blev det som det blev och ofta är det nog så när det gäller förlossningar... Det blir nog sällan som man tänkt sig.

Så kände jag också inför min första förlossning. De frågade mig om jag ville testa när jag hade som mest intensiva värkar, men så fort jag hade fört apparaten till munnen spydde jag rakt ut. En del mår riktigt illa av den och för andra är det ju rena paradiset. Nästa gång kommer jag inte att vilja ha lustgas alls..

Jag sprack ingenting, så på mig sved det faktiskt inte att gå på toaletten. Jag som hade hört att det skulle göra ont att både bajsa och kissa tiden efter förlossningen. Däremot hade jag otroligt ont i musklerna i rygg och rumpa i flera dagar. Det var det värsta för mig. Kände mig smidig som ett kylskåp.

Får jag fråga varför du inte ska amma? Amning är ju ett personligt val som ingen ska lägga sig i, men jag tycker bara att det är intressant att veta hur olika människor tänker i frågan.

Jag har precis slutat amma min (snart) tvååring. Jag fick en del kommentarer i höstas då jag fortfarande ammade mitt barn 4-5 gånger/dag samtidigt som jag var gravid. I januari iår ammade jag bara morgon och kväll och för en månad sedan slutade jag helt för att försöka undvika en konflikt när den ny bebisen kommer. För mig är det så naturligt med amning och det är faktiskt mycket möjligt att min första kommer att vilja smaka en slurk även i sommar. Inte bland folk, men hemma.

 

Värkar känns som mensvärk - ofta väldigt stark mensvärk - samtidigt som magen blir hård som vid sammandragningar. Jag visste att det var på gång med de riktiga värkarna eftersom de kom i vågor. Mellan värkarna som gör ont så känner du ingenting. Jag hade haft mycket sammandragningar med mitt första barn och var rädd för att jag skulle missa när det verkligen var på gång, men det går inte att missa faktiskt.