Jag är en tjej på 35 år som är ofrivilligt barnlös. Vi går på CvL i Uppsala o närmar o ivf kön via landstinget på HS till vintern. Är det nån som gjort ivf där? Vad tycker ni om den kliniken? Är personalen bra? Pratade idag med en BM som var lite märklig tycker jag.
Tacksam för åsikter. Gärna pos som negativa.
Hej, går där just nu och börjar med sprutor imorgon. Har träffat läkare och barnmorskan en enda gång hittills men ringer till dem ibland. De låter stressade när de ringer upp tycker jag men har varit hjälpsamma varje gång.
Och så har dem lyssnat på oss. Vi har nämligen strulat till det och förlorade vår plats i kö där vi väntade i 2 år och skulle vänta igen lika länge, men jag skrev ett brev till dem och förklarade våra problem och då hade dem faktiskt tillgodoräknat vår tidigare tid i kön. De oerhört vänliga, tillmötesgående och ja stolta tror jag att dem kunde och ville erbjuda oss en behandling. Jag är snart för gammal för deras regler så att det var verkligen bråttom för oss. Nu har vi ca 2 veckor till ÄP och allting går bra till dess så att säga.
Jag personligen tror att dem är lika bra som någon annan. Lycka till!
Hej,
Jag är inne på mitt 3:e och sista IVF försök på Huddinge. Min erfarenhet är att det är väldigt opersonligt. Jag har fått olika läkare och sköterskor vid varje besök, några bättre och några sämre. Jag har inte varit någon annan stans så har inget annat att jämföra med, men jag tycker det är för stressigt och opersonligt.
Tack för era svar. Hur har HS med öppettider? Är det öppet på helgerna eller bara må-fre. Gör dom 2 dgr eller 5 dgr odlingar? Är dom hårda med att följa socialstyrelsens rekomendationer med att ge tillbaka ett ägg?
bara öppet må-fre. 2-3dagars odlingar
Hej,
vi har precis varit på Huddinge och planerat för en provstimulering. Vi fick ett väldigt positivt intryck. Vi träffade först läkare och sedan barnmorska vid samma tillfälle för att gå igenom allting. De tog sig tid, var mycket vänliga och frågade flera gånger om det var något vi ville fråga om för att försäkra sig om att vi skulle gå därifrån utan för mycket frågor. Jag upplevde dem som lika proffessionella och trevliga som vår privata klinik. Vi väntar just nu på nästa mens och sedan sätter vi igång behandlingen.....vi kommer inte träffa dem igen förrän vi är inne i behandling men det kanske beror av att vi kör samma protokoll som vi redan gjort en gång och är bekant med processen.
Jag tror de är superduktiga där! Lycka till!
JAg kan nog hålla med om att det är väldigt opersonligt, men det finns såklart undantag. MAn får nästan alltid träffa oilka läkare.
JAg råkade ut för ngt tråkigt vid mitt första FET, De tinade upp ett toppenembryo som jag skulle få tillbaks, och de följde ej rutinerna
, att man måste sätta in en katet i livmodern och genom den sätta in ägget. De försökte direkt med sprutan ägget låg i, vilket resulterade i att den inte kom igenom tappen, bara rullade tillbaka ut. Sen när det skulle ge tillbaka sprutan till labbet ( För att göra det ordentligt i stället o sätta in kateten först) Så fanns inte embryot kvar i sprutan. Var en gammal läkare som utförde detta. stressad ska jag nog påpeka. de slarvade bort embryot, mest troligt att det försvann när de höll på böka så mkt, kanske t o m haamnade på golvet.
Men hur som helst så var nog det värsta att jag fick inte ens en ursäkt.
Senare när vi kom på återbesök och fick träffa en ny läkare, så tog vi upp detta , men det fanns tydligen ingen information om detta i mina journaler.
De som slarvade bort embryot struntade i att dokumentera detta!
MEn läkaren vi träffade senare såg till att det gjordes.
OCh de ska vara ISO.certifierade....
Vilken hemsk historia Avalie, vad hände sen, fick du ett nytt embrio om du hade fler förstås?
Vi gjorde våra första försök på HS (två ICSI och två FET) och håller med om att det känns rätt opersonligt och stressigt. De är säkert mycket kompetenta men vi fick lite känslan av "löpande band". Vi gick sedan vidare till privat klinik och där tycker vi att vi fick mer gehör för våra önskemål (byte av medicin, Trombyl, två embryo tillbaka).
Det var för ca 1 år sedan, de fick börja tina mina kvarvarande embryon, stresstina dem, av de 9 jag hade i frysen överlevde 3. Fick ett halvbra tillbaks (tappat en cell). Men blev gravid på det försöket, slutade dock i missfall v6. Till slut orkar man helt enkelt inte anmäla osv. Men nu när jag tänker på det så var jag så ledsen och min man lovade att han skulle ta tag i det. Men ni vet hur män kan vara, eller i alla fall min, han glömde bort. Och nu känns det ju lite meningslöst. Men jag har för mig att de på sjukhuset fick anmäla själva , mmen är inte säker.