Vet inte vad jag känner
Graviditeten var inte planerad så jag blev väldigt chockad över resultatet. Det tog ett tag och jag och min sambo accepterade det och blev posititva. Jag tänkte flera gånger att tänk när det börjar synas, vad mysigt det kommer att bli. men sedan vet jag inte vad som hände. Till en början så tror jag att jag förnekade det. När det började att synas och folk kommenterade så sade jag alltid att det är bara luft etc för det syndes minsann inte. En morgon då jag vaknade upp (var kanske runt v 17) så kollade jag mig i spegeln och såg magen för första gången, som att den kommit under natten. Fick panik och låste in mig på toaletten. Grät över hur jag såg ut. Ville ha ut den!
Är nu i v. 31 och har nog accepterat att jag har en bebis i mig. Har mått dåligt över min förlossningsrädsla, har vart på besök hos en aurora men vill inte tillbaka (det var morgonen efter träffen jag mådde så dåligt). Att bebisen ligger i mig, det vet jag nu men har fortfarande inte riktigt förståt att den faktiskt växer och ska ut, den biten har jag nog förnekat. Nu märker jag hur mina grav.underkläder börjar och bli små och det skrämmer mig.
Känner mig väldigt ledsen och nedstämt. Ensam. I mellan åt så känner jag starka känslor att jag inte vill ha barnet i mig. Har inget emot barnet så men vill inte ha det i mig om du förstår. Tycker att det känns hemskt när jag buffar och trycker. När jag får ont kan jag bli arg på barnet. Har sådana fruktansvärda skuldkänslor för hur jag känner. Alla i min familj vill känna, ta kort osv men jag vill verkligen inte. Lägger min sambo handen på min mage så känns det väldigt jobbigt också. Detta har lett till att han aldrig känner på min mage och då känns det bara ännu konstigare när han gör det. Kan nog räkna på mina fingrar hur många gånger han rört den.
Har inget kort på mig hur jag ser ut som gravid, inga anteckningar när första sparken eller så vidare var. Jag vet att jag borde ha det och det får mig också att må dåligt. har mått illa under hela graviditen och ont av foglossning. Har aldrig känt mig glad över bebisen.
Jag vill ha barn och om det ska vara med någon ska det vara med barnets pappa så jag vet nte varför jag känner så.
Ursäkta för ett rörigt meddelande, antar att jag bara vill höra att det är ok att känna så, trots att jag själv inte anser det. vet ju knappt själv vad jag känner.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-08-25 16:40
Vet inte om det hör till men jag känner att min sambo har tagit avstånd från mig, både sexuellt sett och närhet. Knappt några kramar eller pussar. Vet inte om detta hjälper till att jag känner som jag gör. Det är något jag i alla fall tycker är jobbigt.