Undrar om det är fler än jag som känner att man som ensam förälder inte alltid passar in i det sociala livet.

Jag förstår vad du menar. Man kan nog ofta känna sig "off" som singelförälder. Trots att denna familjeform är allt vanligare. Eftersom jag har varit singel så länge, parkatiskt taget från graviditeten så kände jag att jag behövde ett socialt nätverk där jag och sonen kunde ingå i så jag nätverkade ganska härt i songelförälderkretsar.  De av mina vänner som är i samboförhållanden har helt förvunnit och de bjuder aldrig in mig/oss till middagar etc. Därför känner jag mig otroligt lyckligt lottad att jag har ett rätt tight singelmamme-gäng att umgås med. När sonen var nyfödd lärde jag känna några i detta forum, och vi gjorde en massa saker tillsammans. Middagar där ungarna lekte men då även vi mammor kunde passa på att ta ett glas vin, skansenbesök, midsommarfirande etc. För 2 år sedan flyttade vi till söder om söder och här i området har jag lärt känna 2 andra singelmammor som har barn på samma dagis. Livet har blivit så mycket enklare och jag är så otroligt lycklig över denna vänskap! Det känns som att ha hittat en extra-familj. Vi hjälps åt med barnvakteri och hämtning från dagis. Mycket skratt och mycket dela med oss av tankar om allt mellan himmel och jord. En dag i veckan har vi gemensam middag och vid planeringsdagar då dagis är stängt turas vi om att ha kidsen. Så plötsligt har den där diffusa känslan av att inte ingå i ett socialt nätverk försvunnit .

Ja nu kanske jag inte riktigt svarade på ditt inlägg riktigt. Blev mest en bara svammel här med.

Känner också igen mig... har varit singelmamma i 2 år nu och har många vänner runt mig som är mammor - men inte singlar. Sen har jag många singelvänner, som inte är mammor. Inte någon som har samma sits som jag - så jag känner mig lite...utanför var jag än är. Hänger jag med "familjerna" är det mysigt och roligt men man blir påmind av vad man inte har - och med singelvännerna så får man ju det sociala - men de kan ju inte riktigt förstå "barnsitsen" helt. ...

Allra helst hade jag ju fortfarande levt som familj - så jag klänger lite fast vid det livet och identifierar mig helst som mamma - inte singel. Ja, jag vet inte...

Svammel här med

Skönt att höra att man inte är ensam om att känna så här!
Jag bor i underbara gbg o har en pojk på 5 år:)
Vart bor ni andra?

Jag bor i Sthlm jag

mmm känner igen det där med att känna sig lite off. Även fast jag har fina vänner känner jag absolut behovet av att lära känna någon/några i samma situation.

Har också funderat på det där med att resa. Visst skulle jag kunna resa själv med sonen men det hade ju varit så himla mycket roligare att åka tillsammans med andra. Och plus tänk om man skulle bli sjuk el liknande (inte helt ovanligt utomlands ju) så har man ju lite backup.

Ja vardagen hade kännts lite lättare om man kände fler i samma situation, så man kunde stötta o hjälpa varandra med alla små vardagsproblem.
Reser gärna själv med min grabb oxå men kvällarna blir lite ensamma.
Och tänk va mycke roligare han haft med en lekkompis med sig....
Inte lätt alla gånger att hitta nya vänner längre.....
*svammel svammel*

Jag bor i linköping och har en dotter på 2 år har henne jämnt pappan träffar henne bara ihop med mej

Känner också igen mig! Har nästan inga vänner som är singlar längre så helgkvällarna blir ganska ensamma. Träffar mammakompisar nån em ibland men när kvällen kommer vill de vara hemma hos sina män förstås. Jag blir sällan hembjuden till någon en lördagkväll.