• tankeri

    Separationsångest hos 8-åring

    Hej!

    Min dotter 8 år har en extrem ångest och oro när familjen inte är samlad, framförallt om en av föräldrarna ska gå iväg eller åka iväg en stund. Hon får panik och vet inte vad hon gör utan skriker och gråter. Vi lämnar henne aldrig själv utan det handlar alltså om att EN förälder kanske går med hundarna eller liknande. Hon får oftast följa med om hon vill och då är separationen inget problem. Hon klarar inte av att stanna i hemmet om en inte gör det. Ibland kan hon inte följa med om det t.ex. handlar om en längre promenad så vet vi att hon efter ganska kort bit inte vill gå mer utan börjar tjata om att vända hem igen.Så då säger vi att hon får stanna hemma. 

    På kvällen upprepas alltid samma procedur. Vi säger godnatt och hon frågar om vi ska gå mer med hundarna och det slutar med att vi säger nej trots att vi måste gå ut en väldigt kort sväng med vår ett -åriga hund. Även då handlar det om att en förälder är hemma och inne och en går iväg kort. Hon vill inte ens att någon av oss ska gå runt huset utan vi ska vara inne.

    Jag har försökt att prata med henne om detta många gånger. Hon vet inte varför hon gör så eller varför hon känner som hon gör utan säger bara att hon älskar oss så mycket att det gör ont om vi går iväg. Vi har försökt på olika sätt. Att vara lugn och bestämd - slutar med att hon sitter ute i trädgården och springer efter.
    Ibland har jag lyckats när min kille går iväg, då vill hon att jag kramar henne jättehårt och min kille får då nästan springa iväg annars slutar det med att jag håller fast henne för att hon inte ska springa skrikandes efter. När själva den delen är över är problemet över. Hon är inte ledsen om någon av oss är borta över natten utan det är själva avskedet som är det tuffa.

    Snälla kom med lite hjälp hur vi ska hantera detta...Det har hållt på över ett år och jag vet inte varför det började eller hur. Det måste få ett slut, jag känner det som att jag sitter i fängelset och min dotter mår jättedåligt av detta. Hon vet att hennes syster inte känner likadant och att det bara är hon som "bråkar" och blir besviken på sig själv.

  • Svar på tråden Separationsångest hos 8-åring
  • barnpsykologen margit

    Hej!
    Det låter mycket plågsamt både för er och dottern. Eftersom jag vet så lite om bakgrunden är det svårt att veta om det finns några skäl för er dotter att vara så här orolig.
    När du beskriver det låter det mer som en form av ångestattacker. Ångest är ett obehagligt symtom och för att få kontroll över det brukar den som känner ångesten focusera den på någon viss situation. På det sättet slipper man ha ångest i alla sammanhang. Detta är processer som sker omedvetet så det är naturligt att er 8-åring inte kan svara på vad det handlar om.
    Det låter som om ni gjort det ni kan för att hjälpa henne, dvs fortsatt att gå ut när ni måste, men ändå tagit väl hand om henne.
    Jag vet ju inte var ni bor och vilken tillgång på barnpsykologisk expertis det finns där, men jag tror att det skulle kunna vara till hjälp för er att uppsöka BUP eller barnpsykolog, kanske med KBT-inriktning, för att få hjälp att hantera hennes ångest .
    Sådana här tillstånd går att avhjälpa men inte med ett kort svar på nätet.
    MVH
    Margit

Svar på tråden Separationsångest hos 8-åring