Jag blir så förbannad på min dotters mormor/morfar!!!

Jag hade blivit förbannad speciellt om det var mina föräldrar som kallade mig äcklig och trög framför mitt barn och gav starköl. Jag hade nog klippt kontakten om de inte bättrade sig och respekterade oss föräldrar.

Det är nog dessvärre bara att utveckla lite "hård hud" och sätta ner foten rejält.

Eftersom de efter upprepade "tillsägelser" inte bryr sig ett skit om vad du säger så har du bara att antingen acceptera att de ger ditt barn starköl, tar henne ifrån dig osv och sluta se det som ett problem.
Eller så låter du dem inte få en chans att göra såhär mer. Jag röstar på det sista alternativet.

Det innebär att du helt enkelt inte släpper ifrån dig barnet om du har det i famnen. Kommer någon fram och ska ta så vänder du ryggen till. Går in i ett annat rum. Låser om er. Din man får mota bort personen med den fysiska kraft som krävs. Du ryter ifrån NEJ. Och om de framhärdar så kastar ni ut dem och låser ytterdörren.

Du låter dem inte passa barnen mer, eftersom de inte är att lita på.

Greklandsresan skulle jag ställa in.

Jag ska börja säga till på skarpen nu för detta stör mig något fruktansvärt! Nu är det mest min pappa som håller på, mamma är inte lika. Det är mamma som bjuder på resan till Grekland då hon fyller 50. Jag känner att vi får åka med ändå, 3 veckor kvar tills vi åker. Tänker dock inte låta dem hålla min dotter, då tänker jag i så fall ha ett öga på dem hela tiden. Jag förstår bara inte att de kan hålla på så, det är ju inte deras barn. Att de inte förstår. De säger att jag är hård och inte låter dottern göra något. Men herregud, hon är inte ens 5 månader! Jag tror ju knappast att de lät mig och min bror smaka starköl när vi var så små. Varför "testa" på min dotter?! Min sambo är alldeles för snäll för att säga emot, bara jag som gör. Minns en gång när min pappa höll henne och höll på och sa; "Men så fattar du väl att du inte kan göra"  osv. Då tog jag henne ifrån honom och då blev han skitsur och sa inte ens hejdå när vi åkte. Men att han upprepar samma procedur hela tiden, jag förstår inte?! Hädanefter ska jag säga till på skarpen och ta i med "hårdhandskarna" om de inte bättrar sig, för så ska det inte gå till. Kan man prata med barnmorskan på bvc om det tror ni?

Prata ihop dig med din man så att ni har en enad front. Sedan tycker jag att du varit för konflikträdd, hade någon släkting till mig gett min 5-månaders starköl hade de åkt på en propp!
Och snack om "rälig tant" och liknande tar du snabbt bort genom att förklara att du inte vill att han tilltalar dig så framför ditt barn, du gör inte så med honom och han gör inte så med dig!

Är din mamma något vettigare så kan du också prata med henne om hur upprörd du blir och att det inte känns roligt att åka längre så får hon ta honom i hampan.

hade mina föräldrar gett min 5-månaders starköl hade jag aldrig låtit dom haft henne igen.

det enda som eventuellt kan hjälpa är att sätta ner foten, hjälper inte det så låt inte dottern vara där igen.

det är din och din mans barn inte mormors och morfars det är ni som bestämmer om vad som är ok eller inte, bara för att dom är mor och far föräldrar betyder inte det att dom kan behandla er och barnet hur som helst.

stå på dig och lycka till!!

Den människa som hade gett min bebis starköl hade aldrig mer fått vara ensam med barnet igen, någonsin. Kvittar vem det var. Jag låter folk jag litar på passa min dotter, inte släktingar bara för att de råkar ha blodsband med oss.

Öhhm. Jag hade aldrig låtit dem sitta barnvakt nånsin igen!

Jag skulle nog tänka så här: de har ju klarat att uppfostra mig så varför måste vi göra lika?
Barn lär sig på ett bra sätt om man får göra på olika sätt hos olika människor.
Att låta dem bjuda dig på utlandsresa men inte låta dem hålla ditt barn säger mer om dig än om dem.

Tack för alla svar.
Kan börja med att vi åkte ju med på Greklandsresan. Det började på planet, flygvärdinnan kom med ett bälte som min dotter skulle ha på sig. Min pappa höll då min dotter och han sa till flygvärdinnan att det var han som skulle ha henne i knät, och flygvärdinnan gav därför instruktioner till honom om det! Jag blev rasande och tog genast min dotter till mig.
En dag när vi åt glass så höll min sambo dottern, min pappa satt jämte dem. Han sträckte fram glassen mot min dotter jag sa ett bestämt nej och då tog han tillbaka den. Min dotter råkade kräkas lite och då var min pappa snabb med att ta en servett, trycka ner den i glassen och sen mot min dotters mun för att torka/trycka i henne glass! Jag sa åt honom att var det där med flit eller?! Men det svarade han inte på.
En annan kväll när vi skulle äta så var dottern lite gnällig. Min pappa erbjöd sig att ta henne och jag sa nej. När jag gick för att hämta mat ser jag hur min pappa kommer gående med min dotter ut ur restaurangen. (Min sambo hade dottern då och hade överlämnat till min pappa.) Jag går och sätter mid vid de andra och är så rasande att jag inte kan äta. Pappa och min dotter kommer inte tillbaka och vi sitter nog nere i restaurangen minst 1 timme innan min sambo och min lillebror går och letar efter dem. De kommer tillbaka efter kanske 15 min men de ser inte en skymt av dem. Jag börjar bli riktigt orolig. Till slut går de och kollar igen efter dem och de kommer tillbaka efter en lång stund och då har de hittat min pappa och min dotter, de är tydligen inne på mina föräldrars rum. Och pappa har inte sagt ett ord om att de skulle gå dit! Där har vi suttit och väntat i över 2 timmar!!! Det var droppen, pratar inte med min pappa och han får inte hålla dottern något när jag är med.
Vad tycker ni, var det bra agerat eller är jag fjantig?

Jag tycker det var väldigt starkt av dig att stå på dig så bra som du gjorde. Han kanske börjar fatta nu, men han verkar vilja ha nån sorts makt där. Men fortsätt att vara konsekvent! Ge inte med dig.

Tillslut borde han förstå att du bestämmer över ditt barn. Om inte, så säg rakt ut att du är mamman till ditt barn, dina regler gäller. Säg att ni kan klara er utan morfari värsta fall...

Bra jobbat iaf, och jag hoppas du kunde njuta lite av Greklandsresan oxå :)

Låt dem inte passa barnet helt enkelt. As simple as that.
Vi har en farfar som inte får vara barnvakt heller, av diverse anledningar jag inte orkar gå in på här. Men ni måste ju sätta ner foten! Här får våra barn aldrig träffa och umgås med sin farfar själva öht utan vi är med och har koll på vad som händer, han kan få för sig vad fan som helst annars. Trist men så är det ibland med vissa och det är bara att acceptera. Man kan inte förändra andra människor hur mycket man än vill.

Förövrigt fattar jag inte ens hur du har stått ut med att umgås med dina egna föräldrar när de beter sig så fruktansvärt kränkande mot dig... (särskilt din pappa) och jag tycker det är helt rätt att du inte pratar med honom längre.