Anonym (:() skrev 2016-03-20 14:30:34 följande:
Vet inte om den här tråden är aktiv längre men behöver skriva av mig. Jag är ensam, var tidigare i ett förhållande med en kille som misshandlade mig och isolerade mig och jag vägrade tro att det fanns fler killar som han så jag ignorerade tecknen hos min nya kille. Nu har vi varit ihop i 3 och ett halvt år och jag är i samma sits igen. Han misshandlar mig inte men får mig att vilja dö ändå. Jag är isolerad och deprimerad och allt. Kan skriva en händelse som hände igår, det är typ så det alltid ser ut.
Han skulle på fest, han jobbar HELA tiden och ska vara borta hela veckan (sova borta också) så jag var nere för att vi aldrig spenderar nån tid ihop, har inte sett honom mer än kanske 30 min per dag på ett halvår. Han gick till festen och jag var ledsen, han ringde mig strax efter att han gått och sa att han skulle komma hem. Han hade ingen bensin och hörde att jag var ledsen så han skulle komma hem istället. Jag väntade, det tar kanske 3 minuter att gå från parkeringen hem och han hade inga nycklar så jag skulle slänga ner dem från fönstret. Satt och väntade 20 minuter, sen ringde jag honom. Inget svar. Ringde flera gånger och tänkte sen att han kanske fastnat nånstans med bilen utan bensin så jag gick till parkeringen för att kolla. Han var inte där så jag gick till macken som ligger några hundra meter bort men han var inte där heller. Jag fortsatte ringa och efter en timme svarar han och säger ?vad fan vill du, jag är på fest?!?. Jag blev ledsen och sa att jag väntat och letat och han sa ?jag kommer hem? och la på luren. Han kom och tog med mig i bilen och sen vet jag inte vad som hände men han började vråla åt mig. Först sa han förlåt att jag fått vänta, sen blev han arg över att jag inte förstått själv att han ringt sin mamma och bett om bensinpengar och därför åkt till festen ändå. Hade jag haft en hjärna hade jag förstått det sa han. Han skrek att jag förstörde hans kväll, att jag skämde ut honom inför hans vänner för att han tvingats åka från festen, att alla visste att jag var ett psykfall och att ?det här är anledningen att jag vill lämna dig?. Sen skulle han ringa min mamma som är cancersjuk och säga åt henne att komma och ta hand om mig och jag blev arg och skrek att han inte skulle blanda in min stackars mamma, hon behöver inte mer oro. När jag blev arg öppnade han bildörren och skrek ut ?HALLÅ KAN NÅN HJÄLPA MIG? som om jag var ett hot mot honom eller nåt. Han fortsatte skrika hur värdelös och äcklig jag var och jag grät och sa till honom att det var slut. Han sa ?jaha, ska du gå och ta livet av dig, är det det du menar? och ?det här är enda anledningen att jag stannar med dig, att du inte ska ta livet av dig så jag får skulden?. Han drog även upp mitt ex som misshandlat mig och sa att han visste vems felet var nu, antar att han menade att det var mitt eget fel.
Idag har han bett om ursäkt och gråtit och sa att han ?sa sådär för att han fick panik? och var stressad över att han inte ?fick? gå på festen. Jag fattar inte hur han fick panik och hur han kunde sitta där i en timme och bara vråla såna saker åt nån som är ledsen och gråter och inte ens säger nåt tillbaka. Såhär är det jämt. Nu när han bett om ursäkt några gånger är han sur över att jag är ledsen, säger åt mig att inte se ut som en jävla zombie, att skärpa mig osv.
Oj.. haft en liknande resa med två riktigt destruktiva relationer bakom mig. Det låter urjobbigt som du har det! Får jag fråga lite om din bakgrund, förutom den verbalt misshandlande sambon. Jobbar du? Hur ser övriga familjeband ut..? Ingen du kan prata med?
