Vi som levt i ett förhållande med psykisk misshandel.
Du kan inte förändra,du kan inte förstå sån människa.Du är värd bättre(barnen ska inte leva i sån miljö ),GÅ.Gör slut.
Inlägg från: Anonym (Jag vet)
|
-
-
Inte ok hans beteende.Du lever i destruktivt förhållande.Tyvärr kommer han nog inte sluta med sitt dåliga beteende.Lämna,hitta glädjen nån annanstans .Fluortanten skrev 2016-04-27 01:15:22 följande:
Hej! Jag har precis haft ett gräl med min sambo där jag, återigen blir kallad "jävla fitta" och att jag är ointelligent/ korkad, bara för att jag inte tycker som han tycker. Försöker väl få rätsida på ifall jag lever i en relation där jag blir verbalt misshandlad. Hade jag sett detta ur et utifrån perspektiv hade jag insett det direkt. Samtidigt; för att jag är så jädra förstående hela förbannade tiden..Det är bara när han blir uppjagad som han kallar mig sådant. Han har nog impulskontrollproblem, aggresionsproblem som inte har med mej att göra. Men jag ska ju inte behöva ta smällarna av det. Han blir snabbt irriterad när jag gör minsta "fel" enligt honom. Som ifall inte bordet står helt rätt. Om jag inte torkat av diskbänken tillräckligt bra. Han använder ofta förminskande uttryck om mig, även om de bara är på "skoj ". Får ofta ett missnöjt suckande över hur jag gjort något fel. Jag ber honom att inte göra så för hur det får mig att må och han lovar att sluta med det. Men det kan han kanske inte? Han har tidigare i relationen haft sönder en hel del saker och varit våldsam mot mej vid några tillfällen, men då det inte hänt på ett tag, är jag rädd för att jag vill se det hela som att "det blivit bättre", trots att jag mår dåligt av hur han tydligen ser mig. (Även om han senare, efter grälen och när han nyktrat till ber om ursäkt för vad han kallat mig och försäkrar mig om att han absolut inte ser mig som lägre stående/ mindre intelligent utan att jag är det absolut finaste som finns.) .. Är förvirrad, osäker och lite olycklig för tillfället.. Försöker tänka att han inte menar det. Att han har problem. Men samtidigt hade jag aldrig accepterat om det vore jag själv som tog ut min frustration på någon på liknande sätt; genom att trycka ned dem. Jag har varit mobbad i flera år under min skolgång och hade aldrig velat få någon annan att må så. :-/
-
Sök hjälp och lämna honom.Han är farlig och bryt kontakt med honom så fort som möjligt!Anonym (:() skrev 2016-05-14 16:24:40 följande:
Jag kan tyvärr bara komma med dåliga erfarenheter av att anmäla, men oavsett vad du väljer att göra så lämna honom! Det är det enda rätta jag gjorde i vårt förhållande. Hör av dig till kvinnofridslinjen eller kvinnojouren i din stad och be dem om råd. Det kommer inte bli bättre, bara om du lämnar.
-
K[quote=76737593][quote-nick]hausse321 skrev 2016-06-24 18:27:24 följande:[/quote-nick]Så hemskt! Jag har själv en lång historia att berätta! År av misshandel, både fysiskt och psykiskt! En svärmor som misstror mig p g a sin psykiskt störde son, inga vänner. Mina föräldrar är döda. Jag har ingen kontakt med mina släktingar längre heller. Jag lovar, är helt ensam förutom mina älskade katter, 3 stycken ?.
Jag är ensam, deprimerad, på gränsen till ett riktigt sammanbrott, har det också jobbigt på mitt arbete med vänner som jag trodde som har svikit mig. Allt är ett helvete på jorden. Vi har hus och som sagt 3 katter. Min man anklagar mig för att förskingra pengar och säger att det är hans hus och hans katter fast vi äger huset ihop och katterna älskar mig och jag dom. Vet varken in eller ut. Är helt desperat. Har inga vänner kvar då han valt att isolera mig i över ett 10 års tid. Jag är så ledsen och nedbruten. Han skadade mig också, så att jag bröt en kota I ryggen, 2 operationer. Ständig värk, tar Morfinpreparat varenda dag och har blivit kutryggig p g a detta. Magen är uppsvälld och jag är ständigt förstoppad och då har han mage att håna mig för att jag som han säger äter för mycket och är tjock. Vad ska jag ta mig till? Snälla någon. Kan någon hjälpa mig. Åtminstone med några tröstande ord. Du har det svårt.Jag har ochså haft det och har det pgu min ex-man.Du måste söka hjälp för din egen skull.Hitta någon väg till nytt liv.Lämna det här svåra bakom dig.Styrka och kram -
Livet går vidare.Lämnade min man för över 1 år sedan ,han misshandlade mig på båda sett,men mest psykiskt.Minnen finns kvar,även fast jag mår ok.Framförallt rädslan finns kvar.Att tvingas uppleva det igen.Har inte vågat träffa någon än.
-
Känner mycket i det du skriver.Ja,det är psykiskt misshandel och han verkar psykiskt ostabil.Du måste nog lämna honom,även fast han hotar.Anmäl honom om hot,för att markera att det inte är ok.Även efter jag lämnade min man fortsatte han med fula ord och hot att ta barnen osv.Ring till kvinnojuoren och lämna det här destruktiva förhållandet ,för din och barnens skull.Det finns hjälp att få.Kram.Anonym (Osäker) skrev 2016-08-10 19:58:15 följande:
Hittade hit. Tror att jag lever med psykisk misshandel men har inte förstått det riktigt. Jag försöker lämna men är rädd för min sambo. Vi har varit tillsammans i 13 ÅF ovh har två barn tillsammans.I början fanns det tecken som att han fick utbrott när jag slängde mat rester eller inte gjorde som han ville. När han får utbrott så skriker han,är hotfull, säger fula ord ochnedvärderar mig. När barnen var mindre så ringde han soc kch klagade på att jag var en dålig mamma så jag fick gå på möten. Han har slängt ut mig flera gånger men det var längesen nu. Han har fått utbrott i bilen och då börjar han gasa och ska köra ihjäl oss. Han är expert på han vinkla så att allt är mitt fel. Ofta är det småsaker som utlöser ett utbrott som När jag inte tycker likadant då kallar han mig idiot och skriker. En gång snarkade han på natten och jag knuffade till han lite lätt då skrek han mitt i natten och sov på soffan i flera dagar. Nästan alltid hotar han med att lämna mig och ta barnen. När barnen gjort nåt skyller han alltid på mig, det är jag som uppfostrat dom dåligt. Jag är alltid redo och läser alltid av honom vilken humör han är på och försöker Tima in lägen när jag ska säga vissa saker. jag är alltid rädd för hans utbrott och hot. Det kan ske närsomhelst för vad som helst. Efteråt så säger han alltid förlåt och jättegullig men så händer det igen och igen. Nu orkar jag inte mer, försöker hitta annat boende men det är jobbigt att leva under samma tan som han nu. Han äg arg och skyller på mig. Säger till barnen att de inte ska bo med mig, att allt är mitt fel att de ska glömma mig arr han ska döda min nya pojkvän om jag får nån, han säger till barnen allt dåligt för stt själv se bra ut. Han är elak sen imellanåt försöker han GA mig kvar genom att köpa blommor och göra närmanden. Jag är så förvirrad just nu och är rädd han ska slå mig. Hur vet man att det blir bättre när man lämnat? Jag är rädd att han ska trakassera mig. Han kommer ofta med hot att han ska döda mig eller ta barnen eller bränna up lägenheten? Förlåt för rörigt brev, behöver råd. Har inga vänner kvar pga denna relation.
-
Du är starkare än du tror.Du fixar detta,om du vill.Lämna den som behandlar dig illaAnonym (Förtvivlad) skrev 2016-11-03 10:32:55 följande:
Om ni andra kan berätta hur gjorde ni för att frigöra sig från honom/henne?
Det är så himla svårt att skaffa eget boende, skaffa jobb :(
Särkild om man inte orkar med livet som det är....
Hur hittar man styrka? Hur vågar man?
Kan tilläga att jag har aldrig bott själv, flyttade direkt från föräldrarna till honom :(
Har tillåtit honom bestämma allt, vet att det är mitt fel att han behandlar mig som någon värre än han själv...