Att kalla killar för fröken!!!

Självklart ska man kunna namnet på personalen. Min dotter säger tex "fröken Sofie" och "fröken Caroline" och inte bara "fröken". Anledningen till att man säger "fröken" är för att ens pedagog ska inte vara ens "kompis" utan den som tar hand om en. Man kallar inte sin mamma för "Lena" tex. Det finns en stor trygghet i att kalla sin mamma just "mamma" och sin fröken just "fröken". Det är inte vem som helst...det är ens "fröken"! Många försöker i något felriktad välmening bli "kompis" med barnen och vara på samma "nivå" som barnen genom att be barnen kalla dem vid dess namn. Men detta gör barnen osäkra. Fritidspedagogen ska inte vara barnets "kompis" utan en auktoritet och en vårdare...en extramamma/pappa på ett sätt. Att kalla pedagogen för "fröken" eller "magister" hjälper barnet att skilja på pedagogen och barnen och hjälper barnet till en bättre relation med sin fröken.

Titta på oss föräldrar som exempel. Vi är de viktigaste människorna i våra barns liv...men vi är "bara" mamma och pappa. Min dotter ser inte mig som kvinna...eller individ....hon ser mig som sin mamma. Visst känns det irriterande ibland, jag vill ofta försöka få henne till att förstå att jag också är en egen individ, en människa med ett namn. Men jag tror inte att många fattar detta om våra föräldrar förrän vi själva får barn.