Bebisen har downs syndrom! Helt förstörd!

Jag har ingen erfarenhet av ds-barn men vill ändå skicka dig en styrkekram. Hur kommer det sig att du fick bra siffor på kub-testet och hur fick du reda på att ditt barn hade ds?

Ta upp det här med MVC och be att få prata med en psykolog. Jag kan tänka mig att det är vanligt att känna som du gör, men ni behöver självklart få hjälp att bearbeta era känslor så att ni kommer vidare... 

Jag har ingen erfarenhet av ds barn men jag VET att du kommer älska detta barnet precis lika mycket. Känner en mamma som var lika förtvivlad som du när hon fick beskedet. Hon stängde in sig, sov bort hela dagarna, åt knappt osv... Detta barnet är nu hennes ögonsten som hon inte skulle kunna leva utan. Kanske en klen tröst men jag tror det är vanligt att reagera så som du gör... Kram

Usch va tråkigt för dig! Jag vet inte hur det är med ds men min lillasyster har ett handikapp myyyyyyyyyyycket svårare än ds så jag vet hur livet ser ut med en funktionshindrad närstående. Det är inte lätt, men snart ser man människan bakom handikappet, jag tror att både du och din sambo är totalt tagna på sängen och behöver stöd fr kurator mm.

Känner ni någon som har någon i familjen med ds ni kan ringa? el bekant till bekant så ni kan få träffa ågon som vet vad dom pratar om?  

Jag tror att det är chocken som just nu talar det är därför du känner och tänker så här, dina föräldrar har helt rätt du kommer älska detta barnet även om det har ds, jag har arbetat med barn med ds och de så underbara, speciella små söta individer, de är så charmiga och de kan läsa och skriva och klara sig väldigt bra som vuxna med rätt hjälp och jag vet att du kommer klara av detta, du har fått uppgiften för du kommer klara av det. även om det känns tufft att det inte blev som du tänkt dig så lovar jag att du när barnet är fött kommer ta dig till det lika mycket om det inte hade haft ds.

Tycker du ska slappna av lite, få lite hjälp med att prata ut om vad du känner, din pojkvän med hos någon en psykolog eller någon annan som kanske din bm kan rekommendera.
På andra forum här på fm kanske känsliga rummet eller någon annanstans så finns där säkert fler människor som har erfarenhet  av barn med ds som har ett själv, skriv ett inlägg där med så får du nog fler svar...
Ta hand om dig och försök tänk positivt detta är ett underbart litet barn som du har blivit tilldelat och jag tror du kommer se på ditt barn med andra ögon än vad du känner nu när du har det i din famn.
Stor Kram/Emma 

Du, ds är inte det värsta som kan hända! Många, många barn med ds är i stort sett som vanliga barn men med en viss utvecklingsförsening. Du ska faktiskt ge dig mer kredibilitet än att du aaaldrig skulle kunna ta hand om ett barn med ds. Hur vet du det? Det är barn och det är ditt barn!

Det kan hända vad som helst med allas barn, under och efter förlossningen. Det finns inga garantier för någon!
Och självklart kan du skaffa fler barn! Det är olyckligt att du är så ung, med lite erfarenhet kanske du skulle haft mer perspektiv.

Men du, hur kommer det sig att du inte vet detta förrän så sent i graviditeten?

Jag har jobbat med ds barn, och det finns inga barn i denna värld som ger mer kärlek än dom! Dom är dessutom lätta att älska tillbaka! Det är underbara, fina, kloka individer. Men jag förstår att du har hamnat i chock, det gör man vid besked som detta. Vill i alla fall skicka styrkekramar och ta kontakt med Mvc och kurator/psykolog för att bearbeta dettta!!!

Jag har inget ds barn själv men vet att jag skulle älska mitt barn oavsett ds eller inte.. Detta är faktiskt något man kan leva med och få ett bra liv trots att det blir lite annorlunda.

Jag har jobbat med ungdomar som har funktionshinder och handikapp och det jag minns från mina ds elever var attde är väldigt kärleksfulla och glada :) sen finns det olika grader på allt såklart men de jag känner har jobb och sköter mycket själva.

Min barndomskompis fick en pojke för några år sedan med ds.. Han heter Isak och är de bästa barnet i hela världen säger han :) hans tjej var 23 år precis som du nä han kom. Han är lite sen med att gå och prata men annars är han igång och är glad hela tiden.

Förstår din vilja att få ett friskt barn.. Det ville jag oxå.. Mitt tredje barn ser friskt ut men hon har grava andningssvårigheter och måste ha assistent och vissa gånger har hennes anfall varit nära att kväva henne..

Men du prata om detta och ta reda på fakta.. Lovar att du kommer älska ditt barn när du får se det och kanske dröjer det en tid efter det.. Men du kommer inte se ds jan du kommer se ditt barn.

Stor kram!!

Jag förstår din chock. Din reaktion är fullständigt normal. Och-
Du skrev att du ville få ett barn som ger livet stor mening- och det är precis vad du med största säkerhet kommer att få!
Jag har ett DS-barn i min närhet och har följt henne nu från 6-11 års ålder och underbarare barn finns inte!
Hon är alltid glad och väldigt kärleksfull, är fullt ut tvåspråkig, kan läsa och skriva, lärde sig simma(hundsim) vid 6 års ålder (så bra att hon kunde vara på djupt vatten), hon är duktig på att sjunga och spelar även lite piano.

Barn med downs syndrom kan ofta leva "normala" liv med visst stöd. Och den mentala stimulans barnet får från föräldrar och andra kan absolut påverka barnets utveckling i positiv riktning! Så ingenting är hopplöst!

Av alla typer av begåvningshandikapp och funktionshinder eller för all del även sjukdomar som ett barn kan ha, så är nog Downs Syndrom ett av de bättre- då dessa barn nästan alltid är positiva och glada!

Förbered dig genom att ta kontakt med föräldrar till barn med Downs och se om du kan få hälsa på och se hur deras liv fungerar. Så kommer du nog att bli positivt överraskad och du kommer att lättare acceptera din situation.
Och när ditt barn väl är här så kommer du säkert att älska detta barn av hela ditt hjärta och få mycket glädje!

Jag kan bara säga till dig att det finns olika grader på DS hos människor. Min gamla lärarina berättade att en gång träffade hon en kvinna som hade DS och det syntes direkt MEN kvinnan hade en doktorant examen och var en forskare själv efter två högskoleutbildningar! Så man kan faktiskt inte påstå att barn med DS ska definitivt ha utvecklingsförseningar. Allting är möjligt i vårt liv, så man måste hoppas på det bästa och göra allt möjligt för att nå de mål man ställer för sig.

Jag förstår att det känns fruktansvärt tungt!! Men det bästa ni kan göra är att som ett par och som föräldrar söka hjälp via mvc där ni kan få utlopp för era känslor och börja bearbeta sorgen INNAN barnet föds! jag fick reda på vid RUL av mitt första barn att han var sjuk och jag vet hur jobbigt det är att tackla dessa besked och alla undersökningar som följer efter förlossningen. Jag kan garantera dig att de band som du och ditt barn kommer bygga är otroligt starka då ni kommer få gå igenom så mycket tillsammans. Och ifall du inte tror att du kommer kunna älska barnet så tror jag tvärtom, du kanske till och med kommer älska det mer för du kommer aldrig ta ditt barn för givet. du kommer heller aldrig klaga över såriga bröstvårtor eller nåt liknande obetydligt. Jag vill dela med mig av en dikt som hjälpt mig väldigt mycket:

 Välkommen till Holland 

"Då Du ska få barn är det som att planera en fantastisk semesterresa till Italien. Du köper en hög med guideböcker och gör upp dina underbara planer: Colloseum, David av Michelangelo, gondolerna i Venedig. Du kanske lär Dig några andvändbara fraser på italienska. Allt är mycket spännande. 

Så kommer då äntligen Dagen! Du packar Din väska och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdninnan kommer och säger: -Välkommen till Holland! 

Holland!?!? säger Du. Vad menar du, Holland? Jag har checkat in till Italien. Hela mitt liv har jag drömt om att resa till Italien. 

Men det har skett en förändring av färdplanen. De har landat i Holland och där måste Du stanna. Det viktiga är att Du inte rest till en förskräcklig, avskyvärd, smutsig plats. Den är bara annorlunda. Så Du måste gå ut och köpa nya guideböcker. Du måste lära Dig ett helt nytt språk. Du måste möta en hel grupp med nya människor som Du aldrig skulle ha mött. 

Det är bara en annorlunda plats. Det är lugnare tempo än i Italien, kanske inte så tjusigt som i Italien. Men efter att Du hämtat andan så ser Du Dig omkring och börjar upptäcka att Holland har väderkvarnar, Holland har tulpnar, Holland har till och med Rembrandt! 

Alla som Du känner har fullt upp med att resa till och från Italien och skryter om hur underbar deras resa varit och resten av Ditt liv kommer Du säga: Ja, det var dit jag planerade att resa. Och smärtan över att det inte blev så, att den drömmen inte blev sann kommer aldrig att försvinna. Men om Du hela ditt liv fortsätter att sörja över att Du inte kom till Italien, kommer Du aldrig att bli fri och njuta av allt det underbara, fina som finns i Holland!" 

(skrivet av Emily Pearl Kingsley, Mamma till ett barn som föddes med en missbildning) 

Lycka till! Och du kommer klara detta, du är starkare än du tror!!

KRAM 

Hej!

Föstår att det känns tungt att vara gravid och samtidigt veta att barnet har DS. Jag fick ett barn med den diagnosen för drygt två år sen men vi visste inget förrän han föddes. Det blev som en chock då och den första tiden var jättejobbig och jag grät mycket. Visste ju inte hur livet med ett handikappat barn skulle bli. Min man tog det ännu hårdare, han blev nästan deprimerad och hade svårt att närma sig barnet. Vi fick bra hjälp på bb och sedan från habiliteringen, det hjälpte oss väldigt mycket. Redan efter en kort tid kändes allt bättre, ju mer vi fick lära känna vår lilla Johan. Han är en alldeles underbar liten kille som sprudlar av liv och glädje! Han är som vilken liten grabb som helst, bara lite senare i utvecklingen men det gör mig inget.  

Prata med din barnmorska, kanske kan hon hjälpa er att få träffa nån familj som har ett litet barn med Downs. Jag tror att det skulle kunna göra er situation lite lättare om ni fick träffa andra med erfarenhet och prata med dem personligen.

Jag önskar er all lycka!
Kram

Tipsar om min mötesplats för alla föräldrar med barn med diagnos som kommer inom kort , läs om alla uppdateringar på min blogg, myperfectbabyjulian.blogspot.com/

Välkomna!

Mvh Emily 

Lite sent att svara. Har precis blivit medlem.

Kolla min kille, han har DS.

Det är ett helvete med känslorna i början, vi brydde oss inte så mycket att Ville har DS
men man får vissa dagar som man tänker VARFÖR????

Ett barn med DS är ett vanligt barn med en "twist". Doktorn på GBG sjukhus sa en bra sak
till oss...... Föräldrarna väljer inte barnet, barnet väljer föräldrarna.

Ditt barn har valt dig!

Jag tänker inte säga saker som att "det kommer gå bra bla bla bla bla........

Du kommer gråta, du kommer tänka varför?, du kommer hata världen runt dig vissa dagar!!!
Men när du håller ditt knytte så är han/hon bäst i världen!!!!!!

Folk tittar inte snett på Down längre, kolla Ica Jerry..... det finns inga gränser för vad ett barn med DS kan lära sig eller göra. Han/hon kommer gå i skolan, utbilda sig skaffa partner och flytta hemmifrån.
Precis som du och jag.

Nästa år ska vi till Sweden Rock Ville ska med..... vi åker på semester..... allt som vanliga familjer gör.....Ville går på dagis...... ska jag fortsätta?

Gråt, hata, skrik......... men glöm inte att älska, både barnet, dig själv och din kille!!!!!

Kolla Svenskadown föreningen gå till deras bloggar......läääääääs om de andra down barnen. Men kom i håg att alla barn är OLIKA!!! Bara för att ett barn gör si och så behöver inte det betyda att alla barn ska göra si och så!!!

Ta det lugnt!!!! Hör av dig på Villes blogg om du vill prata.

Elisabeth

Sent svar här men jag måste berätta om vårt helt fantastiska liv med en tjej(blir 5 i januari)som har ds,vi visste inget men har älskat henne från första stund. Går inte ens beskriva hur mycket man älskar henne. Vi hade en kille innan och har en lillasyster nu med. Välkommen in och läs om vårt liv i min blogg så kommer du se att vi är en "vanlig" familj.

Www.skolgatan6.blogspot.com

hur har det gått med allt kring din bebis och sambo.....