Misstänksam blivande pappa

Det där har inte med dig att göra, det har att göra med att han är osäker på sig själv, tyvärr går det ut över dig på det här tråkiga sättet. Bygga upp någons själkänsla gör man inte i rappet men någon slags rådgivning som får honom att inse att han inte kan lasta dig för sina egna problem kanska kan vara en ide.

Varför inte gå med på ett test under förutsättning att han går i terapi och bearbetar sin osäkerhet. Då får du oxå ett bevis mot honom att du inte varit otrogen. Iofs skulle jag bli jättebesviken på min sambo om han fick för sig att jag hade varit otrogen. Det kanske ändå bättre att lägga pengarna som testet kostar på terapi för honom!

Jag kan ju naturligtvis inte svara för alla andra pappor men för mig själv funkar ju.

Jag har en underbar sambo som jag älskar och litar på till 100% men det finns alltid ett korn av trygghet att veta till 100% att man verkligen är pappan, han misstror dig garanterat inte, men när man hör att tjejen är negativ till ett test blir man fundersam till varför, förstår du hur jag menar?

Barn är en jättestor händelse i ens liv och man vill vara 100..

Du ska inte bli sårad han hade säker velat det nästan även om du hade vart inlåst i ett rum.. jag vet inte hur jag ska förklara det men för er mammor är det ju så självklart på något sätt..

Det handlar inte om att han måste gå i terapi på långa vägar.. du får absolut inte ta detta perssonligt.. DNA test borde istället vara obligatoriskt för att faställa faderskap för alla.. det finns massor med varierande siffror om hur många som har en annan pappa än den dom tror.. mellan 10-20% och det är väldigt oroande siffror..

man vill kunna slappna av och njuta till fullo utan orosmåln, det har man tillräckligt när man väntar och får barn =)

Jag tycker verkligen du ska låta din kille få ett prov om han vill det, om det är som du säger har du ju inget att vara orolig för..

hoppas att allt går bra och att det känns lättare när du nu vet att din sambo lång ifrån är anorlunda andra blivande pappor, ta en titt i olika pappa forum så får du se..

Men om du nu e så säker att han e pappan varför får han då inte göra faderskapstest när ungen e född???
klart att jag oxå hade tvivlat om min flickvänn skulle be mig gå i terapi då????

Om det är precis som du skriver att han inte har minsta anledning att tro det, så verkar det ju lite jobbigt. Jag förstår mycket väl att du blir sårad. Jag skulle köra den tuffa linjen mot honom - Säga att det var det dummaste du hört, och att du aldrig vill höra det igen. Lugnar det sig inte, så kanske han behöver professionell hjälp med sinaproblem.

Fred..
Hej jag tror att jag e den enda kvinnan som visst hade blitt lite besviken om sambon min skulle begära faderskapstest.. men minsta ljud om det så skulle det fixas!!!

Hade jag varit man hade jag alltid begärt faderskapstest.. även om jag ahde avtt sambo med en kvinna i fem år o barnet var "planerad" o allt...
o jag har oxå hört att var tionde barn växer upp med en "pappa" som inte är riktiga pappan..

tänk en skolklass.. hur många barn har då fel pappa?

Jag skulle bli jättebesviken på min sambo om han trodde att vårat (någon gång) blivande barn inte var hans. Det är en svår fråga. Går du inte med på testet, så blir han ännu mer misstänksam. Gör du testet så får han ju veta sanningen och känna sig dum efteråt, eftersom han inte litade på dig.. men samtidigt antar jag att du kommer att känna dig kränkt och sårad efteråt (och det antar jag att du känner dig redan nu). Det är så svårt att säga.

En liten reflektion. Det där testet kan ju jämföras med alla lögndetektortesten som ska göras för än det ena och än det andra i diverse amerikanska "talk-shows" (t ex Ricki Lake).

Om den jag är tillsammans med skulle kräva att jag skulle göra ett lögndetektortest för att lita på det jag säger (i programmen brukar det röra sig om otrohet) så skulle jag säga "Fine, jag kan göra testet men oavsett resultatet så kan du packa din väska." (ett lögndetektortest är iofs mycket mindre tillförlitligt än ett faderskapstest).

Om man inte kan lita på varandra utan att behöva göra det ena eller andra testet har man nog större problem än just testet. Och vad ska testas sen? Lögndetektor om man råkar bli försenad hem från jobbet eller när man svarar på om man tyckte om kläderna som den man är tillsammans har på sig?

Ska f.ö ha barn den 28/6 är det tänkt och skulle aldrig komma på tanken att kräva ett faderskapstest.

Mm..

Jag tänker gå med på det såklart men vill egentligen inte göra det förrän han "erkänt" att det är han som har "problem".

Hade han presenterat det på ett annat sätt kanske, som det blev nu så väckte det gamla känslor från den tiden då han kunde få lite såna idéer då och då - förut när vi bråkade ofta, när jag blev så frustrerad för att han helt oväntad deklarerade att "han helt tappat förtroendet för mig". Jag trodde ju han litade på mig helt och fullt nu och blev väldigt sårad, och orolig.

Ja, han är osäker, men det är nog mer än så. Tidigare har han gått med på att gå i terapi innan vårt blivande barn föds och han har försökt få tag i någon men när det är långa väntetider ger han upp.

Kanske inte är så tokigt att säga "ja, under förutsättning att du går och pratar med någon".
Han vet egentligen att han är den med problemet, det är väl inte helt lätt att helt släppa osäkerheten bara antar jag.. bara för att jag säger åt honom att göra det..

Känns lite bra att höra från en kille också att andra också kan känna sig osäkra. Känns lättare att säga ja om det inte är ett tecken på att förhållandet är påväg dit det var en gång i tiden liksom...