Särbolivet blir oxå vardag

Fan vad konstigt... Har samma dilemma! Jag och min kille är särbo. Jag är ensam med tre barn och han ensam med ett barn. Anledningen till att vi inte kan bo ihop är ekonomin och barnen. Barnen behöver lite längre tid på sej och jag och min kille måste försöka hitta nån lösning som funkar att leva tillsammans med fyra barn. Precis som du skriver packar jag väskan på mina barnlediga helger och åker till honom. Och när vi har barnen samtidigt åker vi ut för två övernattningar på helgen. Så vi träffas varje helg, kan man säga. Skit trist... Jag både gillar och gillar inte att vara särbo. Jag kan uppskatta mitt eget hem och att vara ensam emellanåt, speciellt vara ensam med mina barn. Men jag kan verkligen sakna att leva tillsammans och dela glädje och sorg i vardagen.

jag ÄLSKAR att vara särbo, men sen beror det på hur långt ifrån man är.

jag packar ingenting, vrf ska man göra det? har mina saker dvs lite kläder, tandborste osv hos mannen, min egen låda osv.

vi träffas minst 5 dar i veckan, ibland så äter han hos mig och barnen, på helgerna är jag och våra barn hos honom medans min dotter är hemma hos oss, ibland kommer hon över för att äta bara.

Jag trivs med att vara särbo, så har heller inga direkta problem. Jag älskar att ha min egen vardag, mina egna rutiner som ingen har att göra med och mina egna saker. Har insett att jag nog aldrig trivts som sambo, för jag känner mig aldrig riktigt hemma med någon annan så tätt inpå. 

Min särbo och jag träffas när vi vill och kan. Oftast kommer jag till honom och stannar över natten + helgerna. Tycker det räcker perfekt just nu. Ibland ser jag det som att jag har två hem, ibland som att jag är på besök, beror helt på dagsform

JAg älskade särbolivet......men se till att ni spenderar all tid hos Er Partner :D

Då blir du sambo på dina vilkor. Du bor där när du vill, men när du vill vara för dig själv, återvänder du till din städade fina lägenhet och laddar batteriet.

så tipset, flytta in i hans lägenhet, genom att ta med dig mer och mer grejer dit.

Jag och min karl råkar älska särbolivet, men om jag förstår dig rätt så vill och ska ni flytta ihop någon dag här framöver?
I så fall skulle jag nog bryta tristessen genom att börja prata om vårt framtida gemensamma liv.

Hur vill vi bo? (Kolla på Hemnet är hur kul som helst. vad gillar du? Vad gillar din partner?)

Hur vill vi möblera? (Inredningsstil? Kolla på möbler ihop? Vem ska eventuellt sälja av delar av sitt bohag?)

Hur ska vi nå fram till vårt drömboende? (Ekonomi, etc)

Om inte annat kanske det kan ge en liten sporre och många tankeställare. Lycka till! 

Jag älskar också särbolivet. I vårt fall handlar det om vintersäsongen okt-april då hon lever i Italien i värmen och jag häruppe i Norden. Visst är det mycket ensamhet och saknad som du säger. Att inte få vakna med den andra i sängen bredvid, inte få morgonfika ihop, inte göra utflykter eller hälsa på barna våra.
Men i gengäld får jag leva med mina egna rutiner, helt ostört. Hon kan fritt umgås med andra människor utan mig som belastning (hon är mycket mer social än jag) och ha andra kvällsvanor med lite fester på turistorten. Jag avstår gärna från sådant och älskar höstens och vinterns tysta passager under dygnen och veckorna.
Kanske särboliv funkar bättre för äldre som redan haft en livsresa i tät närhet och nu kan njuta av den nya friheten. Och kanske det inte passar alla. Förstås.