bohusbebis skrev 2010-09-01 21:24:07 följande:
Intressant, på folktandvården här slog de bakut vid ett-årsinformationen och nästan tvingade mig att säga att jag genast skulle sluta amma, samma med bägge barnen. För det var såååå farligt med söt bröstmjölk för tänderna. Ha. Struntade i det och del-ammade bägge barnen till de var nästan två år. Dottern (drygt 2 år) försöker fortfarande "komma till" när hon vill ha extratröst om hon är hängig eller så. Men ger sig direkt när hon inte får. Bägge barnen ville däremot "pilla" innanför min tröja när de var gosiga eller ville ha tröst. Två år tycker jag var rätt lagom för oss att sluta amma, men har full respekt för andra som ammar längre/kortare/inte alls.
Jag upplever inte att närheten till barnen har blivit sämre, tvärtom kanske för nu läser vi mer böcker t.ex. De tuttade mest när de skulle somna, vi fick lägga om rutinerna lite bara...
Kan tillägga att när vi väl tog tag i "av-vänjningen" så tog det 3-4 skrikiga kvällar med mycket vankande med barn i famnen (kortare och kortare för varje kväll, började med drygt 1 timmes skrik -och mitt hjärta som gick i bitar- till 15 min) och nån biltur för att söva barnet. Men sen har det funkat!
Det där med "stopp-och-väx" föreslog min man (åtminstone att jag skulle smörja med nåt som smakade äckligt) men det bar mig emot. Fördelen att vänja av en 2-åring är ju faktiskt att man kan resonera någorlunda logiskt med denne.
