ammar min tvååring, är jag konstig?!

Om man skrapar lite på ytan finns det nog fler långtidsammande mammor därute än man skulle tro. Men många väljer nog att tala tyst om det för att slippa just den typ av reaktioner som du har fått här.

Det finns forkningsbevis som visar på att den naturliga amningslängden (och då väljer jag medvetet att inte använda ordet "normala") ligger någonstans mellan 2 och 5 år, om man låter barnet få amma fritt tills det växer ifrån amningen. De mammor som skriver och förfasar sig här, har med största säkerhet på egen hand tagit beslutet att sluta amma sina barn någon gång vid 6 månader (vilket liksom är normen i Sverige).
Det är sorgligt att alla förväntas att följa normen och amma sina barn i högst 6-12 månader. Men om man väljer att amma längre betraktas man med stor skepsis (och t.o.m. äckel). Jag förstår liksom inte varför det som betraktas som fint och mysigt med ett spädbarn plötsligt skulle bli äckligt bara för att barnet är lite äldre. Bröstmjölkens sammansättning utvecklas dessutom i takt med att barnet växer, för att motsvara barnets näringsbehov.

Om jag var du skulle jag gå in på den här tråden istället, för att hitta likasinnade. Här kommer ingen att höja ett ögonbryn åt att du ammar din tvååring.
www.familjeliv.se/Forum-3-38/m50538826.html

Jättebra att du och din tvååring trivs med amningen. Och om du är klar och tydlig med hur du vill ha det när ni väl tänker avsluta amningen, tror jag att det kommer at gå jättebra.

Här är ett bra svar från Dr Sears för den som vill tillmötesgå kritik om långtidsamning. Läs och lär.

http://www.parenting.com/article/Baby/Feeding/Ask-Dr-Sears-Extended-Breastfeeding----Handling-the-Criticism

Nu antar jag att de som ammar ett lite större barn förmodligen redan känner till det mesta av det Dr Sears skriver, medan de som kritiserar långtidsamning troligtvis inte vill få sina argument omkullkastade och helt enkelt inte kommer att läsa länken. Men de som verkligen är intresserade av att vidga sina vyer och redo ta till sig lite information, kan nog lära en del.

För den som kritiserar långtidsamning handlar det till syvende och sist om att det som inte är självupplevt i vanlig ordning är skrämmande, farligt eller i detta fall "äckligt" och "sjukt". Ingen av de långtidsammande mammorna själva vittnar ju om att amning av ett äldre barn är äckligt, utan bara de som inte har någon erfarenhet själva.

Jag tror att väldigt få långtidsammande mammor hade föresatsen att fortsätta amma i flera år när de blev mammor för första gången. Jag var också skeptisk till långtidsamning innan jag själv fick barn (och när mitt barn var nyfött), och jag tror inte att jag är ensam långtidsammande mamma om att ha varit det. 

Men det som skiljer långtidsammande mammor från de mammor som slutar amma sitt barn innan det ens fyllt ett, är en kombination av att amningen har fungerat förhållandevis bra och att man ser det praktiska i amningen på mer än ett plan (amningen fungerar som hjälp vid sövning, som tröst, som näring vid perioder av sjukdom eller vid matvägran). Varför skulle man sluta med detta vinnande koncept bara för att barnet är över året? Dessutom har dessa mammor valt att följa sin instinkt och sitt hjärta och fortsatt amma trots eventuella ifrågasättanden och kommentarer, medan de som slutar amma tidigt, väljer att göra samma sak som alla andra (dvs. sluta amma vid 2,4,6 månader) utan att överhuvudtaget reflektera över om det finns ett alternativ till att sluta amma. Den korttidsammande mamma som har tvekat, har oftast tagit beslutet att avsluta amningen p.g.a. påtryckningar från oupplysta BVC-sköterskor, familj och vänner, eller för att alla mammor från mammagruppen har slutat.

Jag tycker det är minst lika relevant att fråga korttidsammande mammor varför de valde att sluta med amningen när de gjorde det. Tyckte de att amningen plötsligt blev äcklig vid 6 månaders ålder, blev den för kravfylld, kändes närheten till det lilla spädbarnet kvävande?

Så, den som varken upplevde psykiska eller fysiska problem med amningen, men som ändå avslutade den inom ett år får gärna förklara varför, för det är jag nyfiken på.