ammar min tvååring, är jag konstig?!

Jag ammade min son i 7 månader. Det var han själv som valde att sluta.
Han var ett sådant barn som ska ligga konstant vid bröstet. Han vägrade napp, tumme, snutte - jag var hans snutte. Han kunde ligga 3 timmar vid bröstet och äta. Jag fick sår och blödde och grinade varje gång. Var nära att ge upp, men tack vare amningsnapp kunde jag läka och när han blev större blev det bättre.
När han fick börja med smakisar och välling var han helt överförtjust. Han började genast öka i vikt, och har sedan dess varit en stor kille. Han älskade maten från dag ett. Vid 7 månaders ålder slutade han att intressera sig för mina bröst och ville hellre ha gröt och mat. Jag är säker på att han inte såg min mjölk som tillräcklig, han behövde mer än vad jag kunde ge.

Min dotter föddes i vecka 35 och där är det helt annorlunda. Hon är mindre, äter "normalt" och verkar mer mättare. Kanske har jag mer mjölk, kanske är hon inte lika hungrig, jag vet inte. Jag vet inte hur länge jag kommer att amma denna gång.

Oavsett vad som är naturligt och onaturligt så skulle jag aldrig amma en tvååring. För min del känns det bra att amma i ett halvår ungefär, sedan tycker jag att välling passar jättebra.

Kontentan är väl att folk får göra som de vill, och vad som passar dem och deras barn bäst. Jag tror inte att amning har något att göra med hur trygga eller friska barnen blir - det beror på helt andra faktorer.