Ok att "ta över" en vän?

Nej, man kan inte "ta" någon eftersom man inte äger sina vänner. Helt rätt. Men man kan nästla sig in, vilket är vad jag upplever är vad som har hänt här.

Det jag tycker är lite "obehagligt" är att den tredje personen visat NOLL intresse för min kompis. Men så fort jag lämnat hemmet  så nappar hon på ett erbjudande som inte ens varit aktuellt att FUNDERA på (hundpromenaderna) eftersom hennes hund "blir så hispig" med sällskap. Varför just då, undrar jag. Det var JAG som frågade, ingen annan.. Men när JAG är borta ur bilden ett tag så frågar HON om hon får följa med?! Bakvänt för mig..

Känner jag mig åsidosatt? Nja, inte direkt, jag är en person som umgås rätt lite med folk IRL, lite av en ensamvarg faktiskt. Jag har återupptagit ett par av mina intressen och umgås med folk genom dessa i den mängd jag vill, och kan faktiskt känna att jag är glad att inte BEHÖVA vara så social med mina grannar, annat än att hälsa på dem.. (ja vi bor alltså grannar alla tre.)
Så den teorin sprack  ;D (Fast jag kan förstå att tanken ploppade upp.)
Jag påverkas dock av att min kompis verkar stressad av situationen och så tycker jag generellt att det är lite konstigt beteende att vägra umgås innan jag är borta, och sen på bara någon vecka bli "bästis" med någon man knappt tilltalat på flera månader.. 

Det komiska i just det här fallet är att det inte verkar vara ett problem om det är fler än två, för både jag själv och många andra har deltagit när de umgåtts, utan missöden eller spänningar, det som jag stör mig på är inte deras umgänge i sig, utan att de blev "bästisar" på bara en vecka, och på att tredje personen vägrade i sten att annat än hälsa på min kompis ända tills jag åkte hemifrån. Samt det faktum att det inte verkar som att min kompis får vara ifred i den utsträckning hon vill, men som både jag och andra redan konstaterat så är det ju upp till henne att säga stopp, det kan inte jag göra åt henne, även om jag vill stundtals..

Och självklart kan det vara så att min kompis gillar mig mindre, alla gillar inte folk som mig, haha :D

Jahapp,  minsann, fler som varit i liknande (fast omvända) situationer.
Jag och kompisen umgicks dock inte "ibland" utan dagligen. Vi ses även nu dagligen, men vi springer inte mellan varandras hem på det vis som vår tredje person i exemplet ovan gör.

Jag har full förståelse för att man klickar med vissa och inte med andra. Men jag tycker det känns lite mysko hur fort det hela gått. Det är egentligen däri problemet (om man nu kan kalla det så) ligger. Att det verkar ganska utstuderat från tredje personens sida, att först vägra umgås, och så fort någon (jag) försvinner ur bilden så ska hon genast ändra sig. Så beter sig väl inte vanligt folk, särskilt inte när de de facto blivit inbjudna att vara med, kan jag tycka..?

Ojoj, du skräder inte orden, först är jag bitter, nu är jag paranoid.. Du känner mig verkligen utan och innan, eller hur?

Nåja, vilket som.
Jag tror du kanske behöver läsa mina inlägg lite mer ingående. Det är inte på något vis så att de inte träffats innan, det är nämligen så att jag försökt bjuda med den tredje personen för att hon ska lära känna flera (däribland min kompis) på ett naturligt sätt, på hundpromenader (och även fika i somras innan vi åkte) men hon har tvärvägrat och kommit med diverse konstiga förklaringar. När jag sen inte var hemma så sökte hon upp kompisen och FRÅGADE om hon kunde följa med ut på promenaden.
Tidigare har hon enbart umgåtts med folk som hon kände tidigare och sin familj i flera månader, utöver att hon hälsat på grannarna och pratat en hel del med mig, eftersom vi har barn i samma ålder som leker bra. Vi är inte på minsta vis osams eller så, kanske jag ska tillägga.

Men du kanske har rätt, jag kanske är paranoid som reagerar inför ett sådant beteende. I don't know..