Vi över 30 som längtar efter första barnet

Byt ut ordet hund mot "starta företag" så har ni min situation Jag känner dock att jag inte riktigt kan vänta med varken det ena eller det andra så jag kör igång på båda två. Hoppas att det löser sig Jag tänker som så att om jag väntar med att skaffa barn tills företaget börjar gå runt så kanske jag missar barn i mitt liv. Jag blir ju inte yngre direkt. Och väntar jag med att starta företag tills jag skaffat barn så kommer både min ekonomi och karriär att falla sönder antagligen. Så jag hoppas att jag klarar av båda två. Med lite "tur" så kommer barnet först när företaget börjar gå runt...samtidigt vill jag ju bli gravid NU, helst igår...så jag känner mig lite kluven där.

Om någon har koll på hur listan fungerar så kan denne "gärna" få flytta ner mig till BIM 10 mars med ÄL 23 februari. Idag fick jag bekräftat att det inte funkade denna dagen heller, men samtidigt så fick jag även bekräftat att jag hade ÄL tidigare än jag trott och nu kanske jag börjar lära mig att tyda FF-kurvan...

Ja, jag tänker som så att det finns ju massvis av män som kombinerar nystartat företag med bebis så varför inte tvärtom, en kvinna som gör detsamma alltså? Jag har en sambo som mer än gärna är pappaledig, jag har en blivande partner som igår kläckte kommentaren "Och om du blir gravid får vi se till att höja upp din lön så du får en bra FP" och jag bor på gångavstånd från där kontoret är tänkt att ligga. Jag kommer också ha möjlighet att jobba hemifrån. Detta kommer att bli alldeles lysande, det är jag helt övertygad om!

Jag tror som ni, att det kan vara enklare att kombinera småbarn och arbete om man är egenföretagare. Man har ingen som gnäller över dagisinlämningstider som måste passas osv. Det gäller bara att ha ett bra nätverk som kan ställa upp och hjälpa till. Det var btw folkpartisten Birgitta Ohlsson (me like henne big time) som sa det där om att hon inte var gift med en stenåldersman. Jag är inte sambo med en man som kommer "att vara barnvakt" för sina barn. Han har redan talat om att han tänker vara hemma halva tiden och som det ser ut nu så kommer nog han att få vara hemma mer än halva tiden

Jag är sådan som klättrar på väggarna av att gå hemma och kommer nog inte ta ut mycket FP direkt...både på gott och ont. Men det är så jag känner nu, det kan ju faktiskt ändra sig. Men som jag känner nu så skulle jag kunna tänka mig att vara hemma 100% 2-3 månader och sedan börja jobba 1-2 dagar i veckan så får sambon vara hemma lite och sedan får la han vara hemma 2-3 månader 100% Han jobbar dessutom oregelbundna tider och svärmor jobbar natt, svägerskan ska ha bebis i augusti, mor min jobbar deltid osv. Det finns alltid någon som kan hämta på dagis, tänker jag Men förhoppningen är att inte behöva ha barnet på dagis innan 1,5 års ålder iaf.

Jag verkar ju ha gott om tid på mig att planera Men OJ vad efterlängtade våra barn kommer att bli! De kommer att ha världens bästa föräldrar som verkligen har längtat efter dem!!

Med "våra" menar jag vi i tråden alltså

Jättegrattis till Saftochbulle!!!

MariaF79: Neej, vad tråkigt Tröstkram till dig från mig

Jag vet inte om det var ett smart drag att börja följa Ebba von Sydows blogg igen, är grymt avis på hennes fina mage...

Annars känner jag väl att det inte händer så mycket. Väntar på besked från utredningen samt att mensen ska vara över så Stockholmsveckorna kan börja igen....