Inlägg från: Lavinia |Visa alla inlägg
  • Lavinia

    Vi över 30 som längtar efter första barnet

    Tack !

    Förstår Millan. Tänkte bara att det ju hade varit så smart att kolla det redan nu istället för sen.

    Slump, nja? Risken att få en mola är 1 på 1000. Har man haft en är risken 1 på 100 att få en andra och därefter 1 på 20 för en tredje. Man vet nog inte varför riktigt men det förekommer också betydligt oftare i sydostasien har jag läst.

    Tredje sprutan och första dagen på nytt jobb avklarad här. Några tips inför äggutplockning nästa vecka (för så långt vågar jag ändå hoppas att det faktiskt blir ett utplock...)?

  • Lavinia

    Grattis fru Anwen . Hoppas det går fort. Antar att ni gjort alla tester, det är väl det som tar dit. När det var klart och vårt fall en operation också, så gick det snabbt. Konstaterande att det var ok för IVFen nu i mitten av aug och på onsdag plockar vi ut äggen i korta protokollet, inte ens en månad alltså. Men man börjar vi mensdag 1 så det beror väl lite på. Vet inte om det är andra väntetider via landstinget. Vi fick ju en specialistremiss och hamnade direkt privat, landstingsbekostat, i Gbg istället för väntetiderna på 3-6 månader, via landstinget i Halland. Har ju redan väntat några år. Fråga där du går. Du kommer nog få all info där också, någon broschyr att läsa mm

    Idag gjorde vi andra UL kollen innan ÄP på onsdag. Såg bra ut med ett 13 tal stora äggblåsor. Slemhinnan var faktiskt treskiktad och det är ju bra. Kanske inte lika bra att den bara är ca 5mm, och det är ju där vårt problem ligger, men läkaren säger att han varit med om att det funkat. Jag är skeptisk men hoppas åtminstone vi får några ägg i frysen som vi kan använda efter vidare uppbyggnad av slemhinnan med akupunktur och östrogen.

    L

  • Lavinia

    Ja vad ska man säga. De senaste 2.5 åren har jag gått igenom ett missfall, en moladignos med cancerrisk, en lungröntgen, ett graviditetsförbud på 1.5 år, 30 talet blodprover, en cellgiftbehandling och en indragen remiss om en veckas sådan till, tre cystor, 4 operationer, en sammanvuxen livmoder, en förfärlig massa stångaden mot sjukvården och även mot försäkringskassan, hormonbehandlingar värk i livmoder och bröst, akupunktur och en kropp i konstant stress.

    I eftermiddag trodde jag skulle vakna upp ur mardrömmen. Visst vaknade jag upp, men till en verklighet som var än värre. 17 äggblåsor i min första IVF blev 5 ägg, inget befruktades. Jag trodde så starkt att det bara var min jätteunna slemhinna som var problemet, men jag inser att inte ens till ett insättande når jag. Vad fan ska allt det här vara bra för?

  • Lavinia

    Tack för tröstandet.

    Ja, 10 ägg någonstans hade jag väl väntat mig. När jag hörde 5 blev jag besviken men tänkte att det ändå är bättre än 3 eller 2. Sen försvann jag i smärtdimman. Ingreppet var ju ok men sen efter kanske 10 min tilltog smärtan och jag fick diklofenak som tyvärr inte tog tillräckligt snabbt utan jag fick samma menssmärta som jag hade förr innan jag började äta p-piller i 20 års åldern. Armar och ben domnade bort, blöt av svett innan det gick över i frossa. Jag kände ju igen det men de andra blev alldeles till sig och satte på dropp och mätte blodtryck. Men detta är ju bara fysisk smärta, detta är värre och för första gången har jag skrikit så högt jag kan i min vrå.

    På förmiddagen ringde en barnmorska/sköterska och meddelade att man ännu inte kunde se om de var befruktade. Redan då insåg jag att det här blir värre än jag trodde. En läkare, men inte min läkare, ringde på eftermiddagen med beskedet. Sa att man än så länge ser det som en engångsföreteelse och att både ägg och spermier sett bra ut, inget om att de var omogna eller så. Och så frågade hon om vi ville träffa vår läkare eller om vi ville ha ett telefonsamtal... Hallå!? Han jobbar inte förrän på måndag och efter lite bölande i telefonen bokade hon själv in oss på måndag. Långt till på måndag, sa jag. "Ja men du måste ju ändå låta äggstockarna vila innan ni försöker igen". En typisk läkare alltså, tänker bara på det kroppsliga. Men visst, de bokade in en psykologtid också... om två veckor... Får väl hoppas han är bättre än de två tidigare ufona jag avverkat.

    Så på måndag får vi väl se om teorier finnes. Själv tänker jag att det måste väl vara något fel på "portvakten" på äggen. Först släpper ett ägg in två spermier så det blir en mola och nu inget alls.

    Använde Gonal F 150 IU och sen cetrotide som broms och ovitrelle som mognadsspruta. Några förslag på ändringar?

    Har under de här åren ändå haft någon tröst i att det faktiskt "funkat" en gång, även om det gick åt skogen och att det "bara" är slemhinnan som kommer vara hindret. Nu kastades det fullständigt omkull. Fy fan vad värdelös man känner sig, så fruktansvärt orättvist. Som man kämpat med allt i livet och inte ens det som man ville ha mest av allt kunde man få lätt. Om åtminstone denna första IVF en gått hyfsat så hade det kännts som en upprättelse, något som till sist går vår väg. Om man ändå varit religiös eller nåt och kunde se en mening i detta.

    Ja, det här blev ju långt, ursäkta.

    Kram L

  • Lavinia

    Tack snälla ni för alla värmande ord!

    Fint inlägg Jojjo. Vad stark du är som kommit fram till allt du kommit fram till. Önskar dig all lycka oavsett hur det går. Undrar själv allt som oftast om jag någonsin skulle kunna acceptera och gå vidare, fattar inte hur jag skulle kunna komma dit. Det känns inte så men du har helt rätt i att det är livet som håller på och passerar. En särskilt stor kram till dig och tack för buketten. Tänk att man kan bli tårögd av en bild av blommor...

    Här har det gått en vecka. Slås av att ingen hör av sig, frågar hur vi mår. Inte vänner, inte familj. Alla verkar så livrädda, alla har ju sitt. En kompis fick jag mail av nu och hon skrev att om hon hade räknat rätt så är väl ägget insatt nu va!? Så självklart att det skulle finnas något att sätta in... Jag jobbar, skönt att tänka på något annat. Maken har ont i magen, är hemma. Vi turas väl om och gråter varannan dag, typ. Bokade in en natt på SPA i helgen. För 3 år sen hade jag aldrig varit på SPA. Nu har vi avverkat 5 olika SPA... Ja man hittar sina sätt att "överleva".

    Hur som helst. Det kändes bättre efter att ha träffat läkaren i måndags. Han ser det än så länge inte som något som gör att det inte går bra nästa gång. Gillar honom, den första av alla läkare i denna härva. Men han höll med om att äggutbytet var oväntat lågt. När jag ställde mer ingående frågor visade det sig att ett av äggen var befruktat med två spermier. Polyspermi sa han det hette. Fattar dock fortfarande inte vad det är för skillnad på detta och den partiella molan jag hade trots att jag frågade tre gånger. Två ägg hade också två polkroppar så en spermie hade tagit sig in men det fanns inget eller bara en kärna. Så på ett sätt ser jag det som positivt att de tagit sig in iaf. Då är det ju bara "resten" kvar. Nästa gång, som blir i slutet av nov/början av dec blir det menopur 150IU för mig också och lite längre behandling eftersom han trodde att övriga ägg inte kommit ut för att de var omogna. Fattar ni om det är menopurkuren som blir längre eller tiden mellan mognadsspruta och ÄP? Tänker att det väl borde vara det sistnämnda, annars blir det väl bara ännu fler blåsor, eller? Sen kunde de dela på eventuell äggskörd och köra standard och ICSI men det gjorde man bara om det var mer än 8 ägg, annars valde man, men jag vet inte vad. Känns väl ok. Ska försöka se det som att detta är en transportsträcka av misslyckade testförsök tills 6e försöket, som är det "riktiga". Sen får vi se.

    Har analyserat mig och kommit fram till att det jobbiga i detta är just att vi hållit på så länge redan med allt som hänt, trots att detta bara var första IVFen. Dessutom blev chocken den att problemen nu inte bara gäller att ägget ska fästa.

    Funderar på hur han vet att det är undermognad och inte övermognad. Vad händer om de fått mogna för länge?

    På tal om något annat: Hur störande är det inte att den där jäkla gravida bruden och det bultande fosterhjärtat i reklamen för pampers över den här rutan man skriver i? Och ovanför trådstartaren kan man vinna bilbarnstolar och ringa försäkringskassan och fråga om VAB. Visst, liiite känslig är jag för allt det där men man hade ju önskat att FL kunde gallra lite. Ja ja, jag fattar att det inte går men man vill ju bara kräkas på det!!

    kram L

  • Lavinia

    Jojjo: Nej inte känner man sig särskilt stark direkt. Hur mäter man förresten "starkhet"? Att man fortfarande lever? Att man fortfarande inte är sjukskriven? Att man inte gråter varje dag? Att man inte gett upp? Har en rejäl svacka nu och huvudet beter sig som det gör när man fått ett akut stressande besked, fast hela tiden. Som helt blockerad. Vad är egentligen "att inte orka mer"? Filosofiskt...

    Nej har inte haft menopur tidigare och är inte orolig för att man inte ska klara att blanda. Alla andra har ju klarat det så det gör du och jag också! Och får vi akut problem så finns ju alla här

    Visst är det mycket att hålla reda på men för min del är det en "överlevnadsstrategi" att förstå allt, vara insatt och ha koll så att jag kan ifrågasätta det de beslutar och få dem att motivera, förklara. Så har det varit hela tiden. Bara då märker jag om läkaren är tillräckligt kunnig och bara då känner jag mig så lugn det går. Ska också sägas att jag tycker det egentligen är väldigt intressant också. Dessvärre förstår man också hur mycket de INTE kan när man är väl insatt i det som går att göra. Men jag håller med om att man inte har så mycket att säga till om när det gäller det som händer på labbet, om de väljer ICSI eller standard, om ett ägg går att frysa och är värt att sättas in eller inte. Och där känns det på ett sätt bra, jag behöver inte ta de besluten.

    Anwen: Även jag kör korta protokollet och har därmed inte sprayat.

    SPAet var bra men det var nära att vi inte kom iväg. Satt på sjukhuset hela dagen i fredags men maken som haft ont i magen sen i somras och nu knappt sovit på två nätter. Ja, jag kan nästan avundas den som har stressymptom som gör ont, de som kan avhjälpas på sjukhus. Imorgon ska vi iaf till fertilitetspsykologen. Får väl se om han har något att komma med...Som vanligt skeptisk. Är det värt energin att utlämna sig... igen....

  • Lavinia

    Ni som har gjort misslyckad IVF: Hur påverkades ÄL månaden efter försöket, alltså inte mensen som kom efter IVFen utan den efter det? Kom den senare än vanligt? Första naturliga cykeln efter operationen i maj, då jag åt hormoner i 5 veckor efter, tog det 47 dagar innan nästa mens kom och nu när jag ju också fick hormoner i samband med IVF en så är ÄL snart uppe i en extra vecka, första naturliga cykeln (förutom att jag ju äter östrogen nu också innan ÄL). Hmm... fattar ni?

  • Lavinia

    Vad roligt Anwen! Vet du något om hur ni ska köra än? Du får rapportera hur det går.

    För min del trodde jag att jag skulle börjat med sprutor nu i dagarna men jag har ingen aning om var jag är i cykeln för tillfället. Det verkar ha krånglat ihop sig en del. ÄL testet har visat ett svagt utslag i två veckor nu och så brukar det ju inte vara. Molande mensvärk i rygg och mage i tre veckor. På UL för 1.5 veckor sen kunde man se ett par mindre blåsor som inte hade lossat och en som var lite otydlig och när jag mätte progesteron så kunde man inte heller där se någon ÄL. Så det är om det var något förra helgen i så fall. Så jag antar att jag får avvakta ett par veckor till för att se vad som händer och om inget händer så får jag väl fråga om man bör sätta igång en blödning. Lite segt att bara vänta på allt och ha ont fast bara lite ont så att man knappt bör klaga på det.

    Jojjo: Hade ni fått reda på vad det var som var ert problem?

    Inga nya läsare som vill dela med sig lite av sina erfarenheter och kamper så det blir lite fart på den här tråden igen?

    kram L

  • Lavinia


    Lavinia och Anwen - Vet ni era "problem"?
     
    Jojjo: Tunn livmoderslemhinna efter fem operationer som gjorts pga myom, mola och ihopvuxen livmoder. Utöver det vet vi egentligen inte om det var en tillfällighet eller inte att inget av de fem äggen blev befruktade korrekt vid första IVFen. Men inget ser ut att vara fel i övrigt iaf. Hoppas få mer klarhet i det efter andra IVFen, om vi nu kommer igång någon gång. Jag vill absolut inte vänta till efter jul!

    Måste bara tipsa om en bok: "The infertility cure" (finns på adlibris). Fick låna den av min akupunktör. Handlar om kinesisk medicin men även jag som jobbar på läkemedelsbolag tror det är en stor del i detta man kan göra själv. Så nu har jag och maken just bokat in oss på en yoga kurs utöver det miniyogapass vi kör på morgonen sen tidigare. Jag masserar akupressurpunkter och har nu även ändrat min mat (ännu mer än jag redan gjort de senaste åren). Mycket intressant om man är hälsointresserad. Men för mig har den framför allt hjälpt mig ur en lång svacka, ger mig en strimma hopp, ett konkret verktyg för att må bättre och kunna göra något själv. Det var ju tydligen detta som jag sökt efter men som ingen kurator/psykolog hittills kunnat komma med.

    Godnatt!
    //L
  • Lavinia

    Jodå, ÄL efter 35 dagar... man får tacka för det lilla . Äntligen vet vi iaf då när det blir dags för nästa sprutstart, om typ 2 veckor. Visst borde man inte ha dåligt samvete för att man sjukskriver/sjukanmäler sig en vecka kring ÄP?

    Förövrigt har jag idag halkat i en stentrappa och skumpat ner ca 5 trappsteg på höger rumpskinka/svanskota och armbåge. Och nu sitter jag här, på min vänsterskinka, och tänker att jag är så nöjd att jag hade ryggsäck så jag klarade huvudet och resten av ryggen. Blåmärket på rumpan har än så länge en utsträckning av ca 10x10 cm och en färg som svarta vinbär men det är väl bara början. Det blir till att stå vid skrivbordet ett tag framöver

    //L

Svar på tråden Vi över 30 som längtar efter första barnet